Macintosh fyller 30 år
Idag är det 30 år sedan Steve Jobs visade upp Macintosh 128K, den allra första Macen, i samband med Apples bolagsstämma. 99mac tittar tillbaka på tiden innan lanseringen, besöket hos Xerox Parc och den speciella reklamfilmen ”1984” som sändes två dagar före introduktionen.
Den 24 januari 1984 hade teamet bakom den ursprungliga Macen sett fram emot så länge att det nästan kändes overkligt när det väl var dags. Så beskriver Andy Hertzfeld känslorna inför den historiska dagen då en knappt 29-årig #Steve Jobs för första gången visade upp #Macintosh. Hertzfeld var en av personerna i teamet bakom datorn, det hemlighetsfulla projektet inom Apple som Jobs satsat allt på.
Bilden ovan visar delar av teamet precis efter introduktionen av Macintosh i Flint Center, Cupertino, vid Apples bolagsstämma den 24 januari 1984. Från vänster i bild står Rony Sebok, Burrell Smith, Steve Jobs, Joanna Hoffman och Hasmig Seropian. På knä nedanför Bill Atkinson och Andy Hertzfeld. Tittar man noga kan man se att Jobs håller i en flaska vatten som han enligt Hertzfeld var på väg att hälla över någons huvud. Detta var kulmen av ett arbete som pågått i närmare fem år.
Macintosh-projektet startades redan 1979 hos Apple av Jeff Raskin som plockade ihop ett team för att skapa en dator som var lätt att använda och till ett lågt pris för vanliga användare. Vid den här tiden kostade datorer mycket mer än de gör idag. Apples dator Lisa som släpptes 1981 kostade till exempel 10 000 dollar och målet var att göra en dator till ett betydligt lägre pris än så.
Besöket hos Xerox Parc
1979 besökte medlemmar av Macintosh-teamet Xerox Parc, ett forskningslaboratorium som låg i framkanten av det grafiska gränssnittets utveckling. En vanligt förekommande historia är att Jobs och Apple stal hela idén till Macintosh och det grafiskt gränssnittet med fönsterhantering och musen som inmatningsverktyg från Xerox Parc, men det var inte så det gick till och det var faktiskt inte det enda besöket.
Raskin var med och arrangerade två besök hos Xerox och det var vid det andra besöket som Steve Jobs följde med. Raskin gjorde det för att få Jobs att förstår vikten av Macintosh-teamets arbete hos Apple, men Jobs hade andra avsikter. Xerox avdelning för riskkapital hade investerat i Apple och Jobs hade förhandlat sig tillgång till Parc-labbet mot aktieoptioner i Apple.
Steve Jobs såg direkt potentialen i det som visades upp i labbet. Enligt Larry Tesler som visade runt Jobs hos Xerox Parc utbrast Jobs ”Ni sitter på en guldgruva. Varför gör ni inte något med den här teknologin… ni skulle kunna förändra världen.”
Jobs inspiration och labbet hos Xerox Parc var dock inte enda grunden för Macen. Redan före besöken hade idéerna för Macintosh tagits fram och där fanns bland annat användarvänligt grafiskt gränssnitt med. Enligt Bill Atkinson, som bland annat skapade Macpaint för Macintosh och som var med vid besöket, handlade det mer om att teamet fick en spark i rätt riktning, de blev övertygade om att deras idéer om grafiska gränssnitt var rätt väg att gå.
”Vi såg textredigeraren Bravo och Smalltalk. Jag tror det var allt vi såg som var igång. Många människor tänker att ’Apple besökte Xerox Parc och bara stal allt de såg.’ Det är inte sant. Vi utvecklade ett gränssnitt genom många omgångar av evolution. Jag tror att det vi främst fick från Xerox Parc var inspiration och målmedvetenhet. Ja, vi skulle göra det grafiskt. Vi hade redan redan en grafisk bitmap (matris). Vi hade redan överlappande fönster, men vi var inte fast beslutna att gå den vägen.”
Under åren som följde utvecklades grunden till mycket av det vi i dag är vana vad gäller datorer, inte minst när det gäller mjukvara och gränssnitt.
När Burrell Smith, en självlärd ingenjör i Raskins team, i slutet av 1980 började göra framsteg och kunde använda färre komponenter än Lisa, men ändå använda samma 68000-processor från Motorola bytte Steve Jobs fokus från Lisa-projektet till Macintosh-projektet då han såg bättre möjligheter att lyckas på marknaden med Macintosh.
Raskin slutade 1981 efter en personlig konflikt med Jobs. Enligt Hertzfeld blev det slutliga resultatet mer likt Jobs vision än Raskins.
I oktober 1983 släppte Apple ett pressmeddelande om att de skulle lansera Macintosh 128K, den allra första Macintosh-modellen. I december samma år skickade Apple med en 18-sidig broschyr i olika magasin. Allt för att bygga upp intresse inför lanseringen. Som en del av en massiv marknadsföringskampanj skapade Apple också en reklamfilm som än idag är omtalad och historien bakom den är intressant.
Reklamfilmen 1984
Den 22 januari 1984 arrangerades den årliga Super Bowl-matchen i USA, bara två dagar före Apples planerade lansering av Macintosh. Super Bowl är den tv-sändning som lockar flest tittare i USA och med 90 miljoner amerikaner bänkade framför tv-apparaterna var detta ett utmärkt tillfälle för en storslagen introduktion för Macintosh.
Det var copywritern Steve Hayden och art directorn Brent Thomas som jobbade för Apples reklambyrå Chiat/Day som fått i uppdrag att ta fram en djärv kampanj för den stora lanseringen av Macintosh. De utgick ifrån en tidigare inte använd idé om att marknadsföra Apple II med anspelningar på George Orwells dystopiska framtidsvision i boken 1984 om en totalitär stat där Big Brother övervakar sina medborgare. Big Brother representerades i Apples värld vid den här tiden av IBM som också kallades Big Blue.
Hayden och Brent pitchade sitt förslag på reklamfilm till Steve Jobs och John Sculley. Jobs gillade idén medan Sculley påstås ha varit mera ängslig. I Sculleys egen version av historien sägs det inget om någon ängslighet, men han berättar däremot att då de misstänkte att många skulle komma att använda Orwells bok under 1984 valde de att lansera i januari för att bli först ut. Därför passade också Super Bowl bra som plattform.
Chiat/Day fick klartecken att skapa filmen och de anlitade in sin tur regissören Ridley Scott och gav honom i uppdrag att regissera filmen och en budget på 900 000 dollar.
Reklamfilmen spelades in i London under en veckas tid med hjälp av 200 personer. De anlitade statisterna som spelar de zombieliknande undersåtarna i reklamfilmen var riktiga skinheads samt personer som mot betalning rakade av sig håret. Att hitta skådespelerskan som skulle spela hjältinnan som med en stor slägga krossar övermakten visade sig svårare. Det är nämligen inte det enklaste att springa och samtidigt svinga en slägga på det sättet. Det påstås att det vid rollfördelningen i Hyde Park i London höll på att gå riktigt illa när en modell skulle testa att svinga släggan och var nära att träffa en äldre dam.
Anya Major hette den modell som slutligen fick jobbet då hennes tidigare erfarenheter som diskuskastare kom väl till pass då hon kunde snurra runt utan att bli yr inför att släggan skulle kastas. Kuriosa i sammanhanget för den som såg mycket på MTV i mitten av åttiotalet är att Anya Major spelade den kvinnliga gränsvakten som Elton John sjunger till i musikvideon till sången Nikita.
Efter att inspelningarna var gjorda och ett utkast till reklamfilm hade klippts ihop visades den upp för Jobs och Sculley. Jobs älskade den och Sculley tyckte den var galen nog att kunna fungera. Den visades allra första gången för de 750 säljare som var med på Apples årliga säljkonferens i oktober 1983 och Steve Jobs introduktion inför visningen är väl värd att se:
Det går inte att ta miste på reaktionerna bland säljarna efter visningen. Dessvärre gick det inte alls lika bra när Jobs och Scully i slutet av december höll en visning av reklamfilmen för Apples styrelse. De gillade den inte alls. Någon satt med huvudet i händerna efteråt och ”Mike” Markkula, Apples tredje grundare, föreslog byte av reklambyrå som nästa punkt.
Även om styrelsen inte uttryckligen sa nej till reklamfilmen bad ändå Sculley Chiat/Day att sälja tillbaka annonsplatsen på en och en halv minut under Super Bowl som Apple hade köpt. Tanken hade varit att först visa reklamfilmen i sin helhet på 60 sekunder och sedan vid senare reklamavbrott visa en nedklippt variant på 30 sekunder för att verkligen låta budskapet gå in.
Jay Chiat på Chiat/Day valde dock att inte göra som de blivit ombedda utan sålde bara tillbaka den kortare reklamplatsen på 30 sekunder. Apple hade då kvar en reklamplats på 60 sekunder som kostade 800 000 dollar. Jobs visade reklamfilmen för Steve Wozniak som också gillade den och blev bestört när Jobs sa att styrelsen inte ville visa den. Han föreslog att han personligen skulle skjuta till hälften av summan. Det behövdes dock aldrig för marknadscheferna William Campbell och Floyd Kvamme som hade beslutet på sitt bord valde att sända reklamfilmen som planerat.
I ljuset av NSA-skandalen går det att diskutera hur mycket av Orwells tankar som blivit verklighet, men det står i alla fall klart att reklamfilmen i sig anses som ett mästerverk och har fått priser och utmärkelser därefter. Den är även omtalad för att att bara ha sänts en enda gång. Det är visserligen sant att den bara visade en gång för den stora massan, men reklamfilmen hade faktiskt sänts en gång tidigare. Den sista december 1983 strax före midnatt sändes den på en liten tv-station av Chiat-Day, enbart i syfte att kunna vara med i utmärkelser för reklamfilmer från 1983.
Presentationen
Två dagar efter Super Bowl, och på dagen 30 år sedan, var det så dags för Jobs att inta rampljuset i ett fullsatt Flint Center i Cupertino och för första gången visa upp Macintosh vid företagets bolagsstämma. Det var också den första i raden av berömda "keynotes", öppningsanföranden, från Steve Jobs som kan sägas kulminerande med lanseringen av Iphone 2007.
Andy Hertzfeld som var en del av teamet bakom Macintosh har i efterhand skrivit och samlat texter den tiden då de skapade Macen hos Apple på sin webbplats Folklore.org. Han berättar bland annat om hur teamet jobbat dag och natt för att få klart det sista inför lanseringen. Så sent som måndag morgon den 16 januari lämnade de över den slutliga versionen av disketten "Write/Paint" till fabriken och gick därefter hem och kollapsade.
Vilan blev inte långvarig för redan nästa dag satte Jobs dem i arbete, han ville ha ett effektfullt demo att visa upp under introduktionen. De fick resten av veckan på sig för att få klart allt inför den kommande helgens repetitioner. Trots att de var slutkörda blev de också peppade på att ta fram något som skulle imponera. Resultatet går att se i nedanstående klipp som visar Steve Jobs ursprungliga introduktion av Macen:
Presentationen i sin helhet på närmare en och en halv timme finns också till beskådning, men så har det inte alltid varit. Under lång tid fanns det ingen video allmänt tillgänglig från den ursprungliga presentationen.
Det var först 2005 i samband med att Macen fyllde 21 år som tyska Textlab lade ut en komplett video från hela presentationen. Den hade spelats in av Scott Knaster som kallats för legendarisk Mac-hackare och bevarats av honom på ett Betamax-band i 21 år. Textlab digitaliserade och restaurerade videon och lade ut den på nätet (det finns dock inte kvar på deras blogg längre).
Steve Jobs sparkad året därpå
Steve Jobs blev dock inte kvar hos Apple så länge till. Redan året därpå gav dåvarande vd John Scully honom sparken från Apple. Jobs gick vidare med att skapa Next (samt Pixar) och så småningom komma tillbaka till Apple när de köpte upp Next. Men det är en helt annan historia.