Krönika: Ett svartvitt berättande drabbar trovärdigheten

Analytikern Trip Chowdhry hävdade nyligen att Apple måste släppa en Iwatch inom 60 dagar, eller gå under. Före detta WSJ-journalisten Yukari Iwatani Kanes bok Haunted Empire tycks ha sin slutsats bestämd redan på förhand, att Apple utan Steve Jobs är dömda att misslyckas.

Apple som ett företag i kris är ett tema som ekar igen och igen från mainstream-media, och det beskrivs som en sådan självklarhet att det sällan ens ifrågasätts. Iphone 5C är ett fiasko. Tim Cook hänger löst. Börsen är besviken. Konsumenterna tröttnar.

I kontrast till olyckskorparna finns faktum som att årets första kvartal var Apples mest lönsamma någonsin, att man enligt en rapport från februari håvade in 87 procent av de totala vinsterna i mobilbranschen, och att man i princip är den enda tillverkaren av datorer som faktiskt gör vinst.

Sedan Tim Cook blev vd har Apple uppdaterat sina befintliga produktlinjer, och det har handlat om avsevärda förbättringar. Jämför bara Ipad 2 med förra årets Ipad Air. Eller MacBook Air från 2013 som har 10 timmars batteritid med 2011 års modell. Men trots rykten om en tv-lösning eller smart klocka har de än så länge inte lanserat någon helt ny produktkategori.

Den stora frågan sedan Steve Jobs gick bort är givetvis om Apple fortfarande kan vara verkligt innovativa? Kan de lansera ännu en produkt liknande Ipod, Iphone eller Ipad, som dominerar en produktkategori och i praktiken omdefinierar den?

Sanningen är att vi ännu inte vet. Det är än så länge omöjligt att avgöra hur mycket av Apples framgångar som berodde på Steve Jobs genialitet, och hur mycket som berodde på hans förmåga att samla människor runt sig och ta till vara på deras idéer, att bygga en organisation fokuserad på innovation.

Orimliga förväntningar

Om Apple lider av någonting just nu är det orimliga förväntningar. Med Ipod 2001, Iphone 2007 och Ipad 2010 gjorde företaget ett historiskt hat-trick inom teknikbranschen. Tre superprodukter på mindre än tio år, med effekter för marknaden, och Apples finanser, som saknar motstycke.

Naturligtvis har Apple utmaningar framför sig. Konkurrensen från företag som Samsung har hårdnat. De alternativa smarta telefoner och surfplattor som erbjuds idag är bättre än när Ipad och Iphone var nya. Apples ledning vad gäller design och gränssnitt har fått andra företag att influeras, och ibland kopiera, Cupertino-företagets stil. Det är inget konstigt - så är det att gå i täten.

Men åsikten att Apple tappat sin lyster tål att ifrågasättas. Det är inget faktum, även om det presenteras som ett sådant. Det är däremot ett tacksamt narrativ för en mediebransch som alltid vill skriva berättelser om uppgång och fall. Apple har tidigare fått spela det egensinniga teknikföretaget, som från gränsen till konkurs vände sig och växte till världens starkaste varumärke.

Det är en bra story, men den går inte att berätta hur länge som helst. Därifrån finns det bara en spännande berättelse att skriva, nämligen den om det jättelika teknikföretaget som drabbas av hybris, som förlorar eller faller i glömska. Oavsett bokslut, oavsett verklighet.

Vi ska också komma ihåg att kritiken mot Apple inte är något nytt. Åtminstone sedan Ipod kom har Apples produkter kritiserats och avfärdats, varje nytt bidrag har beskrivits som en besvikelse. Ipod Mini skulle aldrig sälja. Iphone bedömdes vara för dyr, och sakna viktiga funktioner. Ipad avfärdades som endast "en stor Ipod Touch".

Olyckskorparna är aldrig tysta, och oavsett vad Apple lanserar härnäst så kommer vi att höra samma slags kritik igen. Vi kommer få höra att Apple har tappat förmågan att vara innovativa, och att gnistan är borta. Att Apple är på väg utför, den här gången också.