Krönika: Sången dom spelar när internet ligger nere

Jag växte upp när cd-skivan blev det självklara sättet att lyssna på musik, och köpte mina första skivor under dess storhetstid. I Östersund under 90-talet fanns det ingen Itunes Store, men det fanns Skivhörnan på Stortorget med sin vägg av plastskivor för 79 kronor styck, och så nyheterna som kunde kosta mellan 149 och 199 kronor. Musiktipsen kom från vänner i omgivningen och recensionerna i lokaltidningens fredagsbilaga. För att provlyssna en skiva fick jag lämna in i kassan och berätta vilket spår jag ville höra på. Vad jag minns fanns det inga hörlurar, utan musiken spelades ut i butikshögtalarna till allas bedömning. Idag har Skivhörnan stängt igen.

MP3-formatet kom, och i takt med att fast internetuppkoppling blev vanligare beredde fenomen som Napster, Audiogalaxy, Limewire och DC++ vägen för laglig nedladdning i form av Itunes Store. Steve Jobs presenterade Apples digitala butik 2003, och den kom till Sverige två år senare. Bland fördelarna framhävde Jobs bland annat pålitliga nedladdningar och bekvämligheten i att hitta bra musik i en välsorterad butik med bra utbud. I jämförelse med övriga lagliga alternativ som fanns på den tiden var onekligen Itunes något av en sensation.

Men utvecklingen går vidare. Itunes har visserligen infört gradvisa förbättringar så som musikfiler i bättre kvalitet (256 kilobit per sekund), inget kopieringsskydd och längre förhandslyssningar. Men idag framstår det som tydligt att den stora massan av musiklyssnare väljer strömmande musiktjänster som Spotify eller Google Play Music, antingen gratis i utbyte mot störande reklamavbrott eller för en överkomlig månadsavgift. Digitaliseringen av musiken har flyttat fokus från album till enskilda låtar, och strömningstjänster ger helt enkelt större möjligheter att välja ut låtar till spellistor, mixar och partyblandningar.

Att lyssna på musik är inte längre en beställning från en delikatessmeny, det är ett smörgåsbord. Allt du kan lyssna på, så mycket du vill. Överallt, hela tiden. Den nya tiden är här, och cd-skivan känns mer död än någonsin. Traditionalister som föredrar fysiska medium samlar sig snarare runt vinylskivan som fått ett nischartat uppsving de senaste åren. De fördelar som cd-skivan hade gentemot vinylen (smidighet, kopiering utan försämring, livslängd) gäller i ännu högre grad för musikfiler, särskilt okomprimerade.

Fysiska medier å sin sida har fortfarande fördelar som att de gör musiklyssnandet till en mer engagerande aktivitet, med attribut som tryckta häften, fodral och annat. Här har dock cd inte mycket att sätta emot vinylen, som för samlare och de som gärna viger ett helt rum i lägenheten åt sin musiklyssning framhävs som ett mer "äkta" sätt att lyssna. Cd-mediet är klämt mellan dessa två alternativ och kommer säkerligen försvinna, såvida det inte uppstår en massiv retrovåg av nostalgiska känslor för de små glittrande plastskivorna om tjugo eller trettio år.

Bristerna

För en som sporadiskt fuskat i musiksamlande och som i princip lyssnat på musik oavbrutet sedan tonårstiden har den sköna nya världen av digitala filer och strömmande tjänster en stor brist, som ännu inte har åtgärdats av någon aktör på marknaden. Informationen som finns om de olika låtarna och albumen är under all kritik! Det är omöjligt att i Itunes Store avgöra om en version av exempelvis Simon and Garfunkels Bridge Over Troubled Water är den remastrade versionen från 1997 eller någon av de undermåliga versionerna som först lades på cd från slitna analoga kopior.

Spotify är ännu värre. Här stämmer i många fall inte ens årtalet då skivan gavs ut. Ofta kan det istället stå ett helt annat år, vilket troligtvis är då den senaste cd-nyutgåvan skeppades. Hopplöst, och i Spotify finns heller inget sätt att redigera den ofullständiga och felaktiga metadatan. Tack och lov har det blivit bättre på senare tid, men allt för mycket av musiken som finns i Spotify lider av detta problem.

Itunes Match är den senaste funktionen som förstört mitt liv, eller åtminstone mitt minutiöst välordnade Itunes-bibliotek. Jag älskar idén att kombinera kontrollen och översikten i ett lokalt bibliotek av omsorgsfullt hanterade filer med den överväldigande smidigheten att ha allting tillgängligt i molnet och tillhands på varje enhet inom räckhåll. Men Itunes Match har tyvärr lika stor respekt för olika versioner av exempelvis Beatles inspelningar som John Lennon hade respekt för auktoriteter.

Itunes Match automatiska igenkännings-logaritmer kan inte förstå vilken enorm skillnad det är att höra den första inspelningen av Love Me Do med Pete Best på trummor och den mer spridda versionen med Andy White. Vad jag skulle önska mig är möjligheten att manuellt välja bort låtar som inte ska "matchas" med det som finns i Itunes Store utan laddas upp i sin musiknördiga helhet.

Men även lokalt har Itunes sina brister, och har alltid haft. Jag har länge drömt om en mer proffsig version av Itunes som skulle vara skivsamlarens motsvarighet till Kungliga biblioteket, med fält för all metadata som den mest insnöade musiksamlare kan önska sig. Jag vill inte bara kunna ange årtalet när ett album kom, utan också dag och månad. Jag vill kunna fylla i ett andra datum för nyutgivning, och naturligtvis ange precis vem som spelar bas på en viss inspelning, ange om låten är i mono eller stereo och gärna samla olika versioner av samma album i klump, liknande hur vi kan göra idag med fotosamlingarna i Iphoto.

Jag hyser inget hopp om att Itunes Pro någonsin kommer att bli verklighet. Apple säger sig älska musik, men verkar inte förstå varför någon skulle vilja ha mer än en version av samma låt, eller vem som skulle vilja lyssna på mono frivilligt. För att blidka musiknördarna ryktas det istället om att att materialet i Itunes kommer att få ännu bättre kvalitet – kanske äntligen lossless-filer i 24 bitar. Det är välkommet så klart, men kommer i de flesta fall inte att göra någon praktisk skillnad förutom att göra varje låt några kronor dyrare. Större betydelse för ljudupplevelsen har troligtvis initiativ som Mastered for Itunes, där musiken mastras specifikt med komprimerade digitala format i åtanke.

Tills vidare får jag vara glad över att det aldrig tidigare varit så lätt att lyssna på bra musik, eller så billigt. Dessutom har jag ju alltid kvar min vinylsamling om jag skulle vilje återuppleva det förflutna eller om internet någon dag skulle ligga nere.