Krönika: Dags för globala surfabonnemang

Minns ni när Iphone 3G kom till Sverige och det gick att köpa till telefonabonnemangen Imaxi, Imidi och Imini? De där abonnemangen kändes inte så prisvärda i jämförelse med andra som svenska operatörer redan erbjöd. Förklaringen som gavs var att Apple krävde att de Iphone-kopplade abonnemangen skulle erbjudas som ett minimum av alla operatörer som sålde Iphone. Det var en tydlig signal om att vi i Sverige ligger i mobiltäckningens framkant.

Efter en vecka i New York har jag fått en ny uppskattning för vad sju gigabyte per månad och fria samtalsminuter ger mig i min normala tillvaro. Hemma surfar jag jämt, och om uppkopplingen blir seg under rusningstrafiken hem på tunnelbanan är det bara ett kortvarigt irritationsmoment som hör till ovanligheterna. Men blott Sverige svensk uppkoppling har, skulle det visa sig.

Tele2:s räckvidd når givetvis inte Manhattan. Redan på flygplatsen köpte jag därför ett SIM-kort förladdat med mobildata, i AT&T:s regi att montera i min Ipad Mini. Tanken var att det skulle vara bra att använda i nödfall för navigering på ön. Resultatet blev tyvärr inte vad jag hade hoppats på.

Första dagen kopplade min Ipad inte upp sig överhuvudtaget. Andra dagen hittade den ut på nätet, men det gick så långsamt att det troligtvis skulle gå snabbare att gå från dörr till dörr längs femte avenyn för att hitta rätt adress. Nästa gång jag skulle försöka var datamängden förbrukad, och jag ämnar inte köpa någon ny.

Jag är ingen antennexpert, men jag kan tänka mig att Manhattans artificiella landskap av höga skyskrapor och byggnader erbjuder särskilda utmaningar för amerikanska mobiloperatörer. Det är å andra sidan därför vi har antennexperter, för att lösa sådana problem. I USA verkar mobilsurfare helt enkelt få betala mer för mindre.

Istället blir Starbucks-kaféerna vattenhål under en normal turistdag på Manhattan. I samarbete med Google erbjuder dessa gratis Wifi-uppkoppling, och för den som inte uppskattar kaffet räcker det gott att stå på trottoaren utanför och koppla upp sig. Det är inte särskilt snabbt, men däremot stabilt och fullt tillräckligt för att söka reda på en adress, ladda upp en skrytbild på Instagram eller skicka ett textmeddelande tillbaka till den gamla världen.

Hemma i lägenheten i East Village där jag bor finns Wifi, som av någon anledning inte fungerar när det regnar. Vackra vårdagar som den här är det däremot inga problem, och även SM-finalen i hockey kunde strömmas utan större tekniska bekymmer. Bandbredden är dock begränsad. När min Iphone bestämde sig för att uppdatera 42 appar mitt i tredje perioden frös bilden i ett spännande skott mot mål, och jag satte den snabbt i flygplansläge för att undvika stressrelaterade sjukdomar hos sällskapet.

Världen blir mindre och mindre, och det är hög tid för operatörer att börja erbjuda globala surfabonnemang till rimlig kostnad. En Iphone eller Ipad kan vara ett fantastiskt resesällskap, men utan uppkoppling duger de inte mycket till. EU är på rätt väg med sin lagstiftade begränsning av roaming-kostnader, och idén om ett Apple-SIM som bekymmerslöst kan växla mellan operatörer ger ett visst hopp om framtiden. Men det går långsamt.

Jag är så pass gammal att jag minns när lokal- och rikssamtal i Sverige började kosta lika mycket. Det kändes futuristiskt då, men idag ringer vi med Facetime och Skype tvärs över hela världen. Framtiden är redan här, och det är dags att operatörerna växlar upp.