Google Chromecast klarar strömmen

Den andra versionen av Googles lilla mediamodul #Chromecast byter design från föregångarens sticka till en liten puck med HDMI-anslutningen i en kort kabel. Detta gör det ännu smidigare än tidigare att koppla in Chromecast i trånga utrymmen då den kan hänga fritt från tv:ns HDMI-anslutning. I övrigt är det samma princip som tidigare, nämligen att strömma mediainnehåll från internet eller en annan enhet på ett enkelt och smidigt sätt.

Chromecast finns förutom i svart också i de mer glada färgerna rött och gult, vilket dock känns ganska meningslöst eftersom den lilla dosan är mer eller mindre garanterad att bo bakom tv:n där HDMI-ingångarna brukar finnas. Däremot verkar en tanke med Chromecast vara att den ska vara enkel att transportera, och för den som vill blända publiken inför en presentation kan det så klart vara önskvärt med en enhet i skrikigt rött eller gult. HDMI-kabeln går också att fästa på själva pucken tack vare en liten magnet, vilket gör den väldigt enkel att bara slänga ner i en väska.

Att komma igång med Chromecast är busenkelt. Det är bara att ansluta den till tv:n, koppla in strömadaptern och sedan köra igång. Strömmen kopplas med USB, så om tv:n har en sådan nära till hands kan den kopplas direkt dit, och vi behöver inte bry oss om nätuttaget i väggen. Laddningskabeln har också fiffigt nog utrustats med små kardborreband som gör det enklare att snurra ihop sladden till lagom storlek. Det blir inte särskilt snyggt bakom tv:n, men sladdhärvan hålls åtminstone ur vägen och trasslar inte in sig i annat.

Chromecast gömmer sig bakom tv:n och syns sedan aldrig mer.

Till skillnad från många andra mediaenheter som kopplas till tv:n finns det ingen fjärrkontroll som följer med Chromecast. Istället förlitar den sig helt på en mobiltelefon eller annan handhållen enhet för att konfigurera och kontrollera. Inställningen sker enkelt genom att via en webbläsare gå in på en särskild webbsida, och där hittas enheten automatiskt. Därefter är det bara att välja vilket nätverk Chromecast ska ansluta till, och hitta på ett lämpligt namn för enheten. Därefter laddade min Chromecast ner en systemuppdatering, men detta tog bara några minuter och sedan var allt klart.

Användning

Chromecast gör det den ska, vilket är att ta emot material och visa upp det på tv-skärmen. Däremot märks det att systemet är mer integrerat i Android än i IOS. Appen Chromecast finns tillgänglig för båda plattformarna, och där visas en lista över installerade appar som kan användas, samt genvägar till App Store eller Google Play-butiken för att ta hem ännu fler appar.

Från Chromecast-appen går det också att komma åt inställningar, där det exempelvis går att välja olika bildkällor som visas av Chromecast som en skärmsläckare när den inte används. Det går att välja att blanda bilder från egna bibliotek på exempelvis Facebook, Flickr, Google+ eller handplockade bilder på kända konstverk, vackra naturvyer eller rymden. Det är snygga bilder, även om de inte riktigt har samma schwung som de hypnotiska flygfilmer som nya Apple TV kan visa upp. Trist är också att Chromecast envisas med att visa enhetens namn, klockslag och väderleksinformation på skärmen vilket tar bort uppmärksamheten från bilderna. En del av detta går att stänga av, men inte allt.

Från kompatibla appar i IOS är det inga problem att skicka innehåll till Chromecast. Det är bara att öppna exempelvis Youtube eller Netflix, och välja den lilla Chromecast-ikonen för att sända bilden dit. När videon är igång strömmas innehållet direkt från nätet, och det går att lämna appen och göra andra saker med sin Iphone eller Ipad. Alla som använt Airplay till en Apple TV vet precis hur det fungerar i praktiken. En nackdel här är att användaren måste återvända till appen för att kontrollera videon, exempelvis pausa eller byta tv-avsnitt. Kontrollpanelen i IOS visar hjälpsamt vilken app som spelar upp, men det finns inget stöd för kontrollerna där. Opraktiskt!

Användarupplevelsen är mer skräddarsydd för en Android-mobil. Här finns kontroller integrerade i själva systemet, så att det går att komma åt via notisvyn genom att svepa nedåt från ovansidan av bildskärmen. Från en Android-mobil går det också att spegla bildskärmen på tv:n, och exempelvis visa en webbsida där, eller mobilens hemskärm för den som tycker sådant är kul. Återigen är det precis som från en IOS-enhet via Airplay.

Spegla skärmen från en Android-enhet.

Motsvarande funktionalitet finns också i webbläsaren Chrome på en pc eller Mac. I OS X är det bara installera Chromecast-tillägget i Chrome, och därefter välja en flik och klicka på Chromecast-ikonen för att skicka innehållet till enheten. Kvalitén här är dock inget vidare, och text från en webbsida är allt annat än njutbar att läsa. Video fungerar dock bra, med motsvarande kvalitét som en Youtube-video strömmad från en mobilapp.

Vid strömning av innehåll från Youtube blir det dock uppenbart att det bibehålls en högre kvalitet när jag strömmar till en Chromecast än via Airplay till en Apple TV, från samma enhet. För att testa spelar jag upp en filmtrailer i upplösningen 1080p från Youtube-appen i IOS. Jag växlar mellan att strömma videon över Chromecast och över Airplay, och kan konstatera att Airplay komprimerar strömmen mer och gör bilden suddigare. Över Chromecast blir bilden jämnare och skarpare. Vid uppspelning av samma video lokalt från en Apple TV upplever jag dock ännu bättre bild.

Youtube-video från Ipad Mini 4, fotad med Iphone 6S. Till vänster strömmad genom Chromecast, till höger från Ipad Mini 4 över Airplay.

Sammanfattning och omdöme

Det finns väldigt mycket att tycka om med Chromecast. Den är otroligt enkel att montera och konfigurera, och därefter är det bara att markera det som ska spelas upp på tv:n, och dit skickas det. Produkten har inget eget gränssnitt, men Chromecast-appen på IOS och Android är helt okej för att ställa in och styra enheten. Bildspelen som används som skärmsläckare är tjusiga, men jag skulle föredra att kunna rensa bildskärmen från text och siffror helt och hållet och bara njuta av bilderna.

Nackdelen med att använda en Chromecast jämfört med en kraftigare enhet som exempelvis nya Apple TV är att det inte finns någon möjlighet att ladda ner och lagra appar på själva Chromecast, utan det är mer att betrakta som en sladd som kopplas till tv:n, fast trådlös. Fördelen är däremot priset, som är ungefär en fjärdedel av vad en ny Apple TV kostar. För den som primärt är ute efter ett smidigt sätt att skicka sina Netflix- eller HBO-program till en tv från mobilen är det här ett riktigt bra köp.

För den som använder Iphone eller Ipad och vill ha lite mer funktionalitet så är Apple TV (gamla eller nya) ett bättre alternativ, då den erbjuder Airplay-uppspelning från det mesta, inklusive skärmdubblering och möjlighet att kontrollera uppspelningen från Kontrollpanelen. Då blir det dock också dyrare.

Den som använder Android har däremot knappast någon glädje av Apple TV, och samtidigt blir alternativet Chromecast ännu mer attraktivt tack vare bättre inbyggt stöd i Android. Faktum är att en Chromecast borde vara ett självklart tillbehör för alla Android-användare som överhuvudtaget är intresserad av att spela upp material på en tv.

Fördelar

+ Billig
+ Lättanvänd
+ Stöd för populära tjänster som Netflix, HBO Nordic, Youtube med mera.

Nackdelar

- Mindre användbar från IOS-enheter

Fakta: Chromecast (2nd Generation)

Vad är det?

Trådlös mottagare för bild och ljud.

Funktioner

Strömma material över wifi 2,5 eller 5 GHz från kompatibla appar till en tv med HDMI-ingång.

Tjänster som stöds

Netflix, HBO Nordic, Google Play, SVT Play, Chrome, Youtube med flera.

Mått

51,9 x 51,9 x 13,49 mm

Vikt

39,1 gram

Längd strömkabel

1,75 m

Pris

99mac vill rikta ett stort tack till Webhallen som lånade ut testexemplaret till den här artikeln.