USB-minne till mobilen, hur bra är det?

Tycker du att din IOS-enhet har för ont om utrymme? Eller är du orolig över att mobilens bildbibliotek bara växer och växer utan att det finns någon fungerande backuplösning? Isåfall är det till dig som tillverkare av USB-minnen med IOS-funktionalitet vänder sig, exempelvis företagen Verbatim och Adata.

99mac har fått in två stycken USB-minnen till testlabbet. Det första kommer från Adata och heter Imemory. Det andra är från Verbatim och har det tungvrickande namnet Istore N Go. Våra testexemplar har lagringskapacitet på 32 respektive 16 gigabyte, men finns i olika varianter. Verbatim erbjuder 16, 32 eller 64 gigabyte. Adata erbjuder 32, 64 eller 128 gigabyte och dessutom tre olika färger (vitt, svart och rosa).

Båda produkterna kräver en särskild app för att fungera, och dessa hämtas hem gratis från App Store. När minnet ansluts till IOS-enheten dyker en hänvisning upp med en länk för att hämta appen, så ingen manuell sökning behövs.

Ingen av apparna lär vinna någon Apple Design Award inom kort.

Backup-funktion

En funktion som har potential är möjligheten att snabbt och smidigt ta en säkerhetskopia av innehållet i ens telefon. Både Verbatim och Adata erbjuder backup av telefonkontakter. I Adata-appen innebär detta helt enkelt att telefonens kontakter sparas ned som en vcard-fil på minnet, och samma sak gäller för Verbatim-appen. Det fungerar hyfsat, men kontaktinformation är förmodligen det som lider minst risk att försvinna idag. Kontaktlistan finns förmodligen redan på Icloud, Gmail eller Exchange, samt på din dator. Mer relevant är att säkerhetskopiera övrig information.

Adata-appen erbjuder ingen annan automatisk backup, men det gör Verbatims app Istore. Med ett knapptryck kan appen säkerhetskopiera hela enheten, vilket dock visar sig vara begränsad till bilder och videoklipp. Sammanfattningsvis flyttar appen drygt 480 megabyte material från min telefon till USB-minnet, vilket känns väldigt lite med tanke på att min telefon vid tillfället använder 95 gigabyte av 128 tillgängliga.

För det första rör appen inte information som inte är bilder eller videor. För det andra rör appen inte information som ligger lagrad någon annanstans än systemets inbyggda appar Bilder och Videor. Glöm dina Scrivener-dokument, Pages-dokument, Anteckningar och dagboksinlägg i Day One. Glöm också alla bilder som bara ligger i Pixelmator, musikprojektet i Garageband, poddarna i Overcast. Inget av det följer med Verbatims säkerhetskopiering. Och den som använder Apples Icloud-bildbibliotek upptäcker också att bara de bilder som verkligen lagras lokalt på telefonen kopieras. Detta innebär att Verbatim säkerhetskopierar alla mina fotoalbum i form av mappar, men att de allra flesta mapparna är tomma på bilder.

Som säkerhetskopiering är detta inte särskilt säkert. Många användare har redan som det är problem med att avgöra vad som ligger i molnet och vad som inte gör det. Att göra en backup på det här sättet riskerar att invagga en användare i falsk trygghet, och kan i värsta fall resultera i dataförlust.

Pålitlig backup med Verbatims Istore? Nej, ett slöseri med tid.

Överföring

Det bästa användningsområdet för dessa minnen, både från Verbatim och Adata är att från sin dator lagra bilder och kanske framförallt videomaterial, som du sedan kan titta på via din IOS-enhet. Detta kan vara praktiskt om du är på en längre resa och vill ta med dig senaste avsnitten av en tv-serie eller några filmer. Uppspelning direkt från minnet fungerar bra, via den tillhörande appen. Frågan är dock hur ofta en användare har nytta av detta, då allt mer av film- och tv beskådas från strömmande nättjänster.

Som metod för att flytta filer får däremot både Adata Imemory och Verbatim Istore underkänt. Trots att det i apparna finns alternativ för dokument och filer verkar det i praktiken helt omöjligt att komma åt någon annan typ av data än just bilder och video.

Vad gäller musik ser Adata-appen ingenting och Verbatim-appen upptäcker bara en del av musiken på min Iphone. Jag använder musiktjänsten Apple Music, och ingen musik som lagras i molnet syns utan bara det som laddats ned lokalt. Utifrån vad jag kan bedöma syns dessutom bara sådant som jag manuellt har laddat över till telefonen via Itunes, i mitt fall ett tiotal låtar. Inget av det jag laddat hem från Apple Music syns, inte ens det som är min egen musik. När jag försöker tvinga appen att uppdatera för att se ny musik jag precis lagt över kraschar appen. När jag öppnar den igen syns bara tre låtar. Och glöm att jag kan göra något mer med de låtar som syns annat än att spela upp dem via appens mycket bristfälliga gränssnitt.

Istore hittar först några, sen inte lika många. Imemory hittar inga.

IOS är inte byggt för detta

Det stora problemet här är faktiskt inte själva apparna, även om de båda är ostabila och dåligt designade. Nej hindret är faktiskt att operativsystemet IOS inte är utformat för den här typen av aktiviteter, alltså överföring av filer. Det finns ingen filhanterare på samma sätt som i Windows och OS X, och det är inte tänkt att du ska kunna (eller behöva) stuva runt filer.

Det här går såklart att ha olika åsikter om – en del föredrar en mer traditionell filstruktur även på sina mobila enheter, och det är dessa som tenderar att välja en Android-enhet eller en Microsoft Surface-platta. Andra tycker om eller åtminstone finner sig i hur Apples IOS är utformat, och finner en slags glädje i att filer hamnar i mer eller mindre täta förvaringslådor enligt kategori och apptillhörighet. Foton hanteras av systemets Bilder-app, och om exempelvis Pixelmator vill komma åt biblioteket måste det godkännas av användaren.

Både Verbatim och Adata försöker komma runt det här, vilket för det första betyder att minnet varje gång det ansluts frågar om lov för att kunna kommunicera med sin tillhörande app. Det är mycket störande. För det andra innebär det att minnet är begränsat till att flytta runt bland de dokumenttyper IOS tycker ska kunna flyttas omkring. Det innebär i teorin bilder, video, text och musik. I praktiken visar det sig dock vara bilder och videor, och knappt ens det.

Det är nämligen så att även vad gäller funktionalitet som produkterna utlovar blir det platt fall. Ett sådant exempel är att flytta bilder. Vi börjar med Adata Imemory. Att kopiera bilder från minnet till telefonen går bra. Det är bara att bläddra fram till bilden, välja kopiera och sedan hitta bilden i telefonens bildbibliotek. Åt andra hållet, alltså från telefonen till minnet, ska i princip fungera likadant men gör det inte. Hur mycket jag än bläddrar fram bilder i appen och försöker kopiera över dem till USB-minnet dyker de inte upp där, trots att appen lovar att kopiering sker. Hopplöst.

Samma sak gäller för Verbatim Istore, men här är gränssnittet förvirrande så det är ännu krångligare att hitta fram till knappen för att försöka kopiera en bild. Återigen går det bra från minne till telefon, men inte alls från telefon till minne. Då ger knappen ingen effekt. Den medföljande instruktionsboken använder dessutom så svepande och otydliga formuleringar att det rentav är osäkert om funktionen finns. Den antyds, men rent teknikst står det inte rakt ut angivet att flytt från telefonen till minnet stöds. Oavsett vilket så gav jag efter en stund upp försöken.

Minnet från Adata är tjockare än en Iphone 6S.

Molnet är redan här

Sammanfattningsvis är ingen av produkterna en bra lösning för att flytta filer mellan din dator och din mobiltelefon. Dels är produkterna och programvaran i sig dåliga, och dessutom känns själva konceptet bökigt, omständigt och rentav ålderdomligt.

Att det krävs en särskild app för att hantera filerna är ett ordentligt minus ur användarsynpunkt, och det hjälper såklart inte att ingen av apparna är bra. Gränssnittet är fult, funktionaliteten otydlig och tillvägagångssättet för att hantera filer dåligt.

I en värld av Dropbox, Icloud, Onedrive och annan molnlagring framstår också ett USB-minne till en mobil enhet som en relik. Även för direktöverföring mellan två enheter går det snabbare att använda någon av dessa molntjänster som mellanlagring, eller använda Apples funktion Airdrop om enheterna har stöd för det.

Jag kan tänka mig ytterst få fall där någon har praktisk nytta av en sådan här produkt. Säkerhetsaspekten är en möjlig sådan. Om du ska förflytta topphemliga dokument och absolut inte får placera dem i molnet så kanske ett fysiskt lagringsmedia är det enda alternativet. Men även då vill du förmodligen kryptera minnet, vilket vare sig Adata Imemory eller Verbatim Istore har stöd för. Formatera minnet till något annat än FAT och appen vill inte längre kommunicera med det.

Nej, investera pengarna i lite extra utrymme i molnet istället och lägg dessa typer av produkter där de hör hemma – på ett museum.