Jultips: The Silent Age gör sig bra på TV

Sedan unga år har jag haft en särskild förkärlek för genren äventyrsspel. De kallas ofta peka-och-klicka-spel, men innan detta blev standard styrdes de med tangentbordet och man fick skriva in textkommandon för att få spelets karaktär att agera. Hemma hos min äldre kusin gick det att spela Space Quest 2 om man frågade snällt – jag visste inte själv hur man startade igång spelet från MS DOS. Inte heller kunde jag engelska, och hade därmed minimala möjligheter att komma någon vart i spelet på egen hand. Det blev mest att min kusin fick spela medan jag tittade på, men spelet hade en för sin tid otroligt tjusig grafik, och ett starkt fokus på berättelsen vilket gjorde att det var lika roligt att se på som att spela själv.

Senare skaffade vi några andra spel i samma stil till familjens Atari ST. Kings Quest 3 gäckade mig i åratal innan jag ens lyckades hitta ut ur den elaka trollkarlens hus. Space Quest 1 fick jag i julklapp – jag tror det var 1987. Envist knäckte jag slutligen det spelet efter cirka ett och ett halv år, en obeskrivlig triumf. Den största utmaningen var engelskan, men med en uppslagsbok lärde jag mig att tolka de många dialogrutorna, och lyckades så småningom bli riktigt bra på att skriva in kommandon. Det är tack vare det spelet jag hade så lätt för engelska i skolan året efter.

Utvecklarna av The Silent Age har nog spelat Future Wars i sin ungdom.

Ett annat spel som har en särställning bland mina barndomsminnen hette Future Wars, och släpptes några år senare. Det utvecklades av den franska studion Delphine Software, och underlättade spelmekaniken betydligt tack vare att det kunde kontrolleras med hjälp av en mus. Det var bara att klicka på ett kommando (öppna, undersök, och så vidare) och sedan på något föremål i spelvärlden. Handlingen var fenomenal, och kretsade kring tidsresor. Som en fönsterputsare (!) i nutiden år 1989 dras huvudpersonen in i ett riktigt äventyr och hoppar mellan medeltiden (år 1304) och framtiden i det 44:e århundradet. Vad jag kan läsa mig till var planen att Future Wars skulle få flera uppföljare med tidsresor som tema, men några fler delar i serien blev det aldrig.

Modernt och traditionellt

The Silent Age är ett modernt spel enligt samma tradition, och när jag spelar det känns det verkligen som en andlig uppföljare till just Future Wars. Precis som i det spelet är huvudpersonen en simpel arbetare, i det här fallet lokalvårdaren Joe år 1972. Även här handlar det också om tidsresor, och inom kort har Joe rest 40 år fram i tiden och börjat nysta i ett djävulskt trasselsudd av företagshemligheter, okänd teknologi och ond bråd död.

The Silent Age fångar på ett föredömligt sätt stämningen och upplägget i svunna tiders äventyrsspel, men med en mer modern inramning. Genren passar utomordentligt väl på pekskärmarna hos Android och IOS där det ursprungligen gjorde sin debut, men finns också tillgänglig för PC och Mac. Sedan en tid tillbaka är det också släppt för #Apple TV, och det är faktiskt en riktigt lyckad portning. Den ganska enkla men väldigt välgjorda grafiken gör sig väl på en större TV-skärm och stämningen skruvas upp ytterligare några steg av att spela i vardagsrummet. Även de som redan provat spelet på en mindre skärm kan finna glädje i att återbesöka The Silent Age på Apple TV.

Spelet kan kontrolleras med den medföljande fjärrkontrollen för Apple TV, eller en dedikerad spelkontroll som Steelseries Nimbus. Jag skulle dock faktiskt rekommendera den medföljande kontrollen som passar utomordentligt väl för den här typen av spel. Att styra markören med kontrollens tryckplatta är lätt, och spelets makliga tempo gör det lämpligt att klicka sig fram genom handlingen. Det märks att utvecklaren House on Fire jobbat hårt med att få kontrollen att fungera bra på den här plattformen.

Det enda som är lite tråkigt är att Apple TV-versionen är separat från den för Iphone och Ipad, så även vi som köpt spelet där måste pynta ut 50 kronor för att få spela på sin TV. Det kanske många väljer att inte göra, särskit eftersom själva spelet är samma utan något nytt material. Den som däremot ännu inte levt rövare med Joe i "nutiden" 1972 och "framtiden" 2012 bör absolut välja att göra det på Apple TV under julledigheten. Det är ett välgjort äventyrsspel som är lagom utmanande och lagom långt. Ljud och grafik passar perfekt med spelet miljö, och alla som har varma minnen av den gamla tidens äventyrsspel kommer att må bra av att uppleva The Silent Age.