Samplingsfrekvens när CD är slutmålet?

Spela in med 44.1kHz. Du slipper en extra konverting jämfört med 48kHz och om du inte har väldigt bra utrustning hela vägen från mickar till omvandlare tillför inte 96kHz eller mer något.

Med 24bit är det inte lika viktigt att maximera bitantalet, utan det är bättre att spela in med ordentligt med headroom (15-20dB brukar rekommenderas) så slipper du dels risken för digitaldist, dels så brukar de flesta omvandlare låta bättre när man inte spelar in på gränsen för vad de klarar av. Att sikta på 0dB digitalt innebär ju att man ligger på maxgränsen.

Jag tycker att du ska köra 44,1 kHz och 24 bitar när du spelar in.
Använder du 48 kHz så får du diverse problem i o m att du måste använda en samplingsfrekvenskonverterare. Detta brukar inte vara önskvärt.

Spela in för musik: 44,1 kHz
Spela in för film: 48 kHz

Du kan också spela in i det dubbla eller fyrdubbla samplingsfrekvensen d v s 88.2 eller 176,4 kHz. Kom ihåg att detta blir mycket tyngre för både CPU och diskhastighet.

Beroende på vilken AD-omvandlare du använder så kan 88,2 låta något bättre. Detta är främst på grund av att det är lättare att tillverka ett filter som jobbar i denna hastighet.

44.1 eller 88.2. Men "digital kvalitet" är en myt. Det kommer aldrig låta "bättre" än det gör på bandet. I bästa fall likadant.

Jag måste faktiskt hålla med här.
Det blir inte bättre än källan du spelar in.
Däremot så blir det lite lättare att brusreducera och editera när det väl är digitalt.

Eftersom det är gamla kassettband som spelas in så skulle definitivt inte använda mer än 44,1. Jag skulle faktiskt också överväga 16-bitar eftersom dynamiken på bandet ändå är så begränsad.

Viktigast av allt är nog att du har ett kassettdäck med ett bra och avmagnetiserat huvud.

Ja, självklart är det 16 bits och inget annat, cd är ju 16/44.1.

Som sagt, gör lite basic brusreducering och prova med BBE Sonic Maximizer-plugg, det brukar förbättra lite. Om det används med måtta...

Ja, men det är mest relevant om du sen vill komprimera det destruktivt (mp3, aac, etc). Då kan mängden brus, störningar och andra biljud ha en viss påverkan på ljudkvaliteten.

Som har sagts innan, spela in i 24 bitar och 44,1 kHz. Dåliga sampleratekonverteringar kan ge artefakter, speciellt om det inte är fråga om en faktor delbar med 2.
Och om materialet är på kassett innan så lär det droppa av en bra bit innan 22 kHz ändå, så högre samplingsfrekvens än 44,1 har nog inte så mycket att ge.

Vad jag förstått så spelar det ingen större roll om samplingsfrekvensen är delbar med 2 eller ej; man kan ju inte bara kasta varannan sampling bara för att man går från 88.2kHz till 44.1, utan det krävs mer bearbetning än så. Ofta konverterar man upp till en hög samplingsfrekvens för att sedan gå ner till målfrekvensen oavsett vad start och mål är.

Men tänk vad fint och väldetaljerat bruset blir!

En fördel med att spela in i 24bit är att det finns mer information att jobba med för datorn, och att man slipper bekymra sig över att få in en lagom stark signal. Just i det här fallet är ju den första faktorn förmodligen inget att bry sig om, men av rena bekvämlighetsskäl så skulle jag säga att det är värt att spela in i 24bit.

32bit float är för övrigt i praktiken 24bit, fast sparat i samma format som sequencern/ljudprogrammet använder internt. Finns inga ljudkort som klarar 32bits upplösning i AD-omvandlaren, plus att det är färre program som kan öppna det. Så jag skulle inte välja det.

Jag vet inte hur det görs i praktiken riktigt och om algoritmerna tar någon hänsyn till det. Men om man först lågpassfiltrerar så att man tar bort allt över 22 kHz så kan man sen faktiskt plocka bort varannan sample utan problem. Och väldigt branta filter kan ofta vara lättare att implementera digitalt än analogt. Om man inte filtrerar signalen innan man börjar kasta samples så blir det däremot inte så bra

Finns det egentligen nåt bra skäl att spela in i 88,2/96 kHz om slutresultatet ändå ska vara i 44,1? Är det att lågpassfiltreringen kan göras bättre i mjukvara som är det största argumentet?

Som jag förstått det så är det lättare att konvertera utan artefakter via uppsampling. En gissning är att det är lättare att filtrera när signalen är rejält uppsamplad eller att det finns sätt att reducera samplingsfrekvensen och ändå garantera att det inte blir aliasing. Men jag kan alldeles för lite DSP-teori för att veta exakt varför.

Jag vet bara att jag läst flera gånger att det inte spelar någon roll om det är jämnt delbart eller ej och att jag läst någon detaljerad beskrivning varför och hur, men jag orkar inte leta nu.

Jag kan tänka mig minst två skäl:

1) man vill ha källmaterialet i högre upplösning än 44.1kHz, tex för DVD-utgåvor eller liknande.

2) man vill kunna använda effekter/processer som jobbar bättre i >44.1kHz utan att behöva uppsampla, tex eq:s, filter, osv.

Men inget av de två är ju direkt tillämpbart i det här fallet. Och när det gäller 2 så argumenterar tex Abletons Robert Henke att det är smartare att uppsampla för den specifika effekten i såna fall, som de tex gör med EQ8 och ett par andra effekter i Live 7.

Och jag kan lätt tänka mig att det går att göra bättre antialiasingfilter i mjukvara eftersom de inte behöver jobba i realtid, till skillnad från AD-omvandlare.

Som sagt, 16/44.1 eller 32bit float/88.2