Gatufotografering - Hur gör du?

Tror inte det finns något krav på speciell talang, utan man fångar det som man själv tycker är intressant. Så det är bara att utrusta sig med en kamera och gå ut på gator och torg!

Den bästa kameran är den du har med dig, så för mig kan det vara allt från en iPhone till en avancerad systemkamera. Man kanske smälter in lättare med en mindre kamera, men om du ska ta kontakt med folk för att be om tillstånd att använda bilden, så smälter man ju inte in så att säga, och då kan det vara bra med en större kamera, som visar ens "intentioner".

Det pratas om ett hemligt språk ibland, dvs att du ber om tillåtelse genom att motivet ser din kamera och nickande godkänner att du tar bilden, fast samtidigt gillar jag att de inte märker att de blir fotade, och att de inte förrän man tagit bilden blir medveten om att de blivit fotograferade, och då ger sitt godkännande, då får man i mitt tycke en mer naturlig bild (ej poserad). Ibland kan man fråga direkt "är det okej om jag tar en bild" och sedan, om det är någon fattig kanske bidra med en slant, eller liknande. Det är inte ovanligt att det är betalningen för att man tagit en bild. Eller så kan man snika sig lite, och skjuta från höften, så de inte ser att du tar bilden.

Vet egentligen inte så mycket, då detta är en typ av fotografering jag inte ägnar mig så mycket åt... och jag finner mig själv i facket som skjuter från höften, så att folk inte ser att jag fotar... för att jag gillar det momentet, att de inte är medvetna. Samtidigt så tror jag man får bättre bilder om man är mer öppen mot folk.

Nedan är två bilder jag tog i Italien, på något sätt känns det bättre för mig att fota i ett främmande land, och där det också fanns mer tiggare och fattiga än här i Sverige - vilket fascinerade mig. Dessa båda är skjutna från höften, just för att de inte skulle märka att jag fotade dem och för att jag faktiskt inte ville ge dem pengar, då det fanns 20 andra tiggare intill, som jag då skulle känt mig tvungen att fota och ge pengar också. Så det är lite tveeggat detta, känner jag.

Men kör på!!

CyberPet, du har precis gett mej inspiration vad gäller tiggarna. Jag ska in till stan (Stockholm) inom någon dag med några PowerBooks och det börjar bli fler och fler tiggare. De är ju lätta att börja med, de sitter ju först och främst still på en allmän plats.

Förresten, får man sitta och tigga på gatan?

Jag menar inte att det borde vara fel (säger heller inte att det är rätt), men i.o.m. alla tillstånd för gatumusikanter som faktiskt tillför något så borde det väl vara samma sak för folk som inte tillför något men vill att man betalar i alla fall...

LCR, vad kul att du blev inspirerad! I Stockholm är det ju mycket vanligare att man ser tiggare på allmän plats än på andra ställen i Sverige. Och nej, jag tror inte de får göra det, men de gör det ändå. Vissa brukar ju ge någon typ av motprestation, dvs att de sjunger eller spelar något instrument och då kan de ha sökt tillstånd för det, men helt säker är jag inte.

En tanke kan också vara att försöka hitta de fattiga på din egen ort. Var håller de hus? Bor de ute på gatan också? Prata med dem lite, fråga hur de har det. Vem vet, du kanske får till en hel fotobok om Fattigsverige.

Syftet med gatufotografi - i alla fall för mig - är att fånga det dagliga livet på bild. Döden för gatufotografin är vad jag kallar den spontana amatörteatern - den som inträffar när folk blir medvetna om att det finns en kamera i närheten. Män suger in kaggen, kvinnor trycker ut brösten, folk lägger håret tillrätta och anlägger poser. Den sortens poserade bilder tycker jag oftast är tråkiga och intetsägande. Eller kanske så här: de utgör en annan genre. Det finns folk som gör poserade bilder väl - CyberPet har postat en hel radda fina bilder i den genren i olika trådar här. Men jag vet med mig att mina posörbilder är värdelösa och är heller inte speciellt intresserad av den genren. Så syftet med gatufotografi är att i möjligaste mån undvika spontanteatern...

Så min sätt att närma mig gatufotografin är att minimera riskerna för att trigga poserandet. Det här åstadkommer jag på olika sätt: först och främst genom att smälta in i miljöer på ett sätt som inte genast uppmärksammar alla på att det kommer en fotograf. Det innebär i praktiken att ha en liten, lätt kamera som inte sticker ut som en dSLR med teleobjektiv. Välj ut vad du vill dokumentera på avstånd. Bestäm dig för var du ska stå i förhållande till det du vill fånga in. Förutom att bestämma inramning och perspektiv redan innan du kommer fram så ställ in allt annat som du vill ha också - exponering, zoom om du har sådant objektiv... om det finns plats mellan motivet och min utsedda bildpunkt brukar jag låsa fokus på oändligheten så att ingen tid går förlorad på AF när det väl är dags att ta bilden. Gå dit i samma tempo som alla andra... dra fram kameran och skjut. Oftast hinner du bara med en eller ett par bilder innan folk uppmärksammar dig och spontanteatern inträder. Då är det dags att gå vidare och börja söka nästa tänkbara motiv på håll. Gör med andra ord allt du kan för att förbereda bilden innan du går fram för att ta den, för det måste gå undan.

1. Fet teleoptik.
2. Fota aldrig ryggar.
3. That's it. Go!

Håller inte med om 1. Tycker att äkta gatufotografering så ska man vara nära, fotot ska tas precis innan man själv blir del av händelsen.

Håller 100% med om punkt 2.

Jag har haft dålig framgång med att vänja folk... kanske vi stockholmare är angelägnare om vår image.

Att fånga folk som poserar för andra är naturligtvis helt rätt. Det återspeglar ju den upplevelse vi alla har när vi går förbi någon som poserar för en kamera. Lite voyeuristiskt intresse, lite löje...

Hade velat gilla ditt inlägg - bilderna är som vanligt på topp - men det känns lite självförhärligande att gilla ett inlägg där någon säger att man sagt något klokt. Det får bli beröm så här istället.

Ja. Telefoto tenderar att vara annorlunda. De bästa gatubilderna är de som ger en känsla av akut närvaro, något man väldigt sällan upplever i telebilder.

Gör nog inte jag... titta på Cybers bilder ovan. Rygg för hela slanten, men ändå mitt i prick.

Då har vi helt enkelt olika uppfattning om begreppet "gatufotografering". Man kan aldrig få en autentisk bild om objektet är medveten om att han/hon avbildas. Det är omöjligt. Detta går bara med djur och barn - inte vuxna utan mentala handikapp. Så - vill man ha "verkligheten" oförställd så bör objektet inte ens veta om att man existerar - eller åtminstone inte inse att han/hon just i det ögonblicket fotas i närbild (det fattar folk inte när man har tele).
Om man däremot med "gatufotografering" menar att man kliver in i situationer och plåtar folk som poserar/förställer sig för kameran (det kan också bli bra bilder) så kan man ju helt glömma mina tips. I samma sekund som man öppet kliver in i situationen med kameran i högsta hugg så förändras situationen dramatiskt - vad som fanns förra sekunden existerar inte längre - objekten är plötsligt dramatiskt självmedvetna. Men - som sagt - man kan ta en annan sorts bild i denna nya situation - en situation som nu är en scen med aktörer.

Det finns ett annat sätt att komma nära och ändå få autensitet, men då måste man leva längre tid med objektet/objekten - jag menar LEVA med dom. Så har en del stora fotografer gjort (vi har ett par legender i Sverige).

Du har missuppfattat, om du läser om ser du att jag skrivit "precis INNAN man blir en del".

Jag tar de flesta av alla mina personbilder ganska nära, siktar, väntar och tar bilden bråkdelen innan personen uppfattar vad man gör.

Ett exempel nedan, taget med ett 50mm objektiv (visserligen inte "gatu" men det enda jag kom på)

Men...LCR...idrottare plåtas tusen gånger i veckan år ut och år in. Dessa män/kvinnor är fullständigt immuna mot kameror. Helt likgiltiga. Denna bild har inget med ämnet att göra :-D.

Ursprungligen av LCR:

Du har missuppfattat, om du läser om ser du att jag skrivit "precis INNAN man blir en del".

Jag tar de flesta av alla mina personbilder ganska nära, siktar, väntar och tar bilden bråkdelen innan personen uppfattar vad man gör.

Ett exempel nedan, taget med ett 50mm objektiv (visserligen inte "gatu" men det enda jag kom på)

Gå till inlägget

...Öh?

I like! A lot! Tack!!

Totalt helt ot, men det struntar jag i.
Spännande mix av bilder! Den sidan måste jag besöka fler gånger. Vilken härlig mix av mönster och motiv med en skön stil, jag gillar det. Det bästa är nog mixen av alltihopa, att du inte snöar in på ett spår utan byter riktning i princip hela tiden. Tycker mig se en dos av Petersen
och även en del Parr m.fl.
Bra skit som jag brukar säga.

Att allt alltid ska vara så svart eller vitt...

Snyggt CyberPet, jurassic579 & LCR!

Fok som äter låter man bli fota, - undantaget är möjligen glass.
Ingen vill vara på foto med en halv special i ansiktet.....

Gillar du gatufoto har du troligen redan en fallenhet för det... och "kan ta folk".

Spana in t ex bruce Gilden
Sök på Youtube; ‪WNYC Street Shots Bruce Gilden‬‏ - YouTube

Tryck upp visitkort som säger "Fotograf" (det är ingen skyddad titel).
Arga föräldrar som vill slå in skallen på en för att man fotar just deras avkomma blir görsnälla
om de får ett visitkort och att man säger att man gärna skickar fotot....

Bra objektiv är 20-50mm eftersom du tvingas nära, men kameran upplevs inte som ngt hotande
eftersom t ex en 35mm är ett mkt litet objektiv.
Att fota folk i parker med 300mm eller 70-200mm kräver att man vet vad man sysslar med
annars dyker mr stöddig upp och undrar varför man fotar hans brud... (som man inte hade en aning om
att hon var där)...
Visitkort funkar som "neutralisator" i 99 fall av 100...

Var precis namnet jag letade efter i hjärnbalken!
Hoppa på dom med blixten bara! Hans bilder är i alla fall sjukt bra.

Vore jag uteliggare och blev fotad skulle jag nog spräcka linsen.

Finns ett 'halv periskop' att montera på valfritt objektiv.
Spy Lens at The Photojojo Store

Iskall snubbe, den där Gilden. Blixt har jag aldrig kört med.

Min erfarenhet - kom ihåg att jag bara kör med kompaktkameror, eftersom jag vägrar släpa på systemkameror - är att det aldrig är några problem. Har aldrig fått höra något av någon... hittills, i alla fall. Det där med att ha en liten diskret kamera är nog viktigare än man tror. Jag kör i princip alltid full vidvinkel, så det gäller att komma nära. Å andra sidan går jag oftast riktigt nära jämfört med de bilder som postats ovan i den här tråden. Och den tekniska bildkvalitén rör mig inte i ryggen - brus, reflexer och sånt är helt ok för min del, så länge som jag får bilden jag ska ha. Men skulle någon ge mig en Fuji X100 skulle jag förstås inte gråta blod över det...

En sak som jag insåg när jag tittade på filmen är att det är viktigt att komma ner - jag hukar eller går ner på ett knä nästan jämt. I mitt tycke - och tydligen i Gildens också! - funkar gatufotografier bäst ur ett grodperspektiv. Ibland kan rakt framifrån funka också, men jag har i alla fall inte haft någon framgång med bilder tagna ovanifrån. Det perspektivet förtar ofta närheten.

Nu kanske jag ger mig ut på hal is eftersom foto, likväl som många andra ämnen, är ett väldigt känsligt ämne eftersom det finns många "regler" att hålla sig till. Själv gillar jag att göra saker på mitt sätt.
Klart är att man måste kunna sin kamera och vilka effekter man uppnår med en viss sorts inställningar, det underlättar enormt mycket.
Jag tycker inte att man ska fokusera så mycket på hur man beter sig utan bara vara sig själv, det är nog det minst uppseendeväckande beteende man kan ha. Jag tror helt ärligt att rätt många människor inte bryr sig ett skvatt om att någon går omkring med en kamera och fotograferar, de har annat att tänka på. Alla har kameror av olika slag numer.
Däremot om någon ser ut som att de går omkring och "smyger", speciellt med ett långt tele, så tror jag de blir mer misstänksamma. Kan vara tänkvärt.
Det är väl bara att tänka efter lite, hur skulle du själv reagera om du hörde en slutare gå av i en folkmassa eller liknande?

Var dig själv är essensen av det hela!

Glömde en punkt.

1. Fet teleoptik.
2. Kör helauto om du inte är supersnabb med manuellt.
3. Fota aldrig ryggar.

Så kan du få autentiska "gatubilder". Detta om du är mest intresserad av innehållet/objektet/världen/människan/etc. Om du däremot är mest ute efter att ta bilder som är optimala utifrån ditt estetiska ideal - rätt skärpedjup, exakt komposition, etc - så kanske du ska välja endra fotografiska projekt.

Kanske inte den mest händelserika miljön men onekligen ett gatufotografi...

Fantastiskt foto LCR!