Är det meningen att text i framtiden skall ersättas av såkallade emojies? Är det då en tolkningsfråga när man "läser" böcker vad författaren egentligen menade med emojietext? Tillför alla dessa emojies något? Det känns som dom bara skapar ett större tomrum, vanligt tomprat men i en gigantisk överdos av ytlig meningslöshet.
