Andreas testar Huawei P10

Med fjolårets flaggskeppstelefon Huawei P9 introducerade kinesiska telefonjätten Huawei ett samarbete med Leica runt telefonens kameramodul. Precis som då står Leica för linserna i kameramodulen medan sensorn kommer från Sony och mjukvaran från Huawei själva. Med P9 lyckades Huawei utan tvekan imponera på kamerafronten, utan att lyckas bräcka marknadens giganter Iphone 7 och Samsung Galaxy S7. Har de lyckats gå hela vägen med Huawei P10 månntro?

Dubbeltrubbel i modellväg

Precis som med föregångaren lanseras P10-familjen i två modeller - den vanliga modellen vi har testat här och en större modell vid namn P10 Plus. Skillnaderna mellan de båda modellerna, utöver storleken, är att P10 Plus är utrustad med bättre kameralinser som får högre betyg i Leicas egna gradering. Huawei P10 är utrustad med en 5,1 tum stor skärm vars bildpanel är vad Huawei kallar IPS-NEO, en förbättrad variant av LCD/IPS som ger imponerande bra tryck i färger och för tekniken god svärta. Den kanske inte rår på den imponerande färgåtergivning och svärta som Super AMOLED-panelerna når men resultatet är ändå så bra att vi inte upplever en försämrad upplevelse när vi går direkt från en Super AMOLED-enhet till denna. Skärmen skyddas av Gorilla Glass 5 och har även ett skärmskydd i plast förapplicerat.

IPS-NEO-panelen kombinerar de ljusstarka egenskaperna hos en LCD-skärm med den typiskt imponerande kontrasten och svärtan hos en OLED-panel.

Huawei följer dessutom inte trenden med 2K eller 4K-paneler i flaggskeppen utan håller sig till 1 920 x 1 080, eller 1080p, vilket på en 5,1 tum stor skärm är alldeles utmärkt. Det medför dessutom en fördel i det att grafikkretsen inte behöver skyffla lika många pixlar, vilket hjälper både batteritid och prestanda på traven. Huaweis egenutvecklade systemkrets Kirin 960 står för beräkningarna här och den har mer än tillräckliga hästkrafter för att driva systemet i denna upplösning, och vi har inte upplevt några problem med prestanda eller lagg i gränssnittet under testperioden. En annan trend bland flaggskeppstelefoner som Huawei inte heller följer är stöd för HDR-färgåtergivning, en tråkig brist i en flaggskeppsprodukt med tillhörande prislapp. Telefonens primärminne är 4 GB stort, medan storebror P10 Plus får en modell med 6 GB primärminne på den kinesiska marknaden.

En bekant telefondesign

Sett till telefonens design är det svårt att inte ana en viss "inspiration" i formspråket. När jag burit med mig telefonen under diverse möten på kontoret har flera kollegor frågat om jag börjat använda Iphone, vilket förvisso delvis berott på att jag använt ett IOS-liknande tema i Huaweis användarmiljö, men även hårdvarudesignen ser tämligen inspirerad ut. Det beror dels på en snarlik design för högtalargrillen ovanför skärmen, men även den avlånga hemknappen, de rundade kanterna och såväl högtalarna och hörlurskontakten på telefonens nedre sida. Oavsett vad inspirationen varit är det en snygg och välbyggd design i magnesiumkonstruktion som dock kan vara något hal i handen.

Huawei inkluderar dock ett plastskal i paketet som du kan använda om tvål-varningen är allt för påtaglig. En trend som Huawei tyvärr inte följer med P10 är vatten- och dammtålighet enligt IP-klassificering. Telefonen ska vara stänksäker, det vill säga att du kan råka spilla vätskor på den utan att riskera totalt haveri, men den tål inte att sänkas i vattenmassor likt många av konkurrenternas flaggskepp skryter med under våren 2017. En trevlig funktion som de flesta konkurrenter däremot inte stöder är dubbla SIM-kort. Du kan välja om du vill använda funktionen till detta eller om du vill använda den andra SIM-platsen som minneskortsplats istället. Telefonen laddas och ansluts till externa enheter via USB Type-C.

En tudelad kameraupplevelse

Precis som med föregångaren använder Huawei P10 en dubbel uppsättning kameramoduler där den ena fångar bilder i svartvitt (monokromt) medan den andra fångar bilder i färg (RGB). Den monokroma sensorn har en upplösning på 20 megapixel medan RGB-sensorn har en upplösning på 12 megapixel. Tanken är att bildinformationen från båda dessa sensorer ska kombineras för att ge så bra sammansatt färginformation som möjligt, och i många fall lyckas Huawei med just detta. När jag har fotograferat välbelysta miljöer har resultaten ofta blivit imponerande bra, särskilt bilder tagna utomhus i färgrika miljöer hamnar i mobilkamerornas absoluta toppklass.

Otippat nog är det bara den främre av de två kameramodulerna som faktiskt imponerar.

Det är när jag fotograferar i dåligt belysta miljöer, eller miljöer med flera olika typer av besvärliga ljuskällor, som Huawei P10 tar en snäv sväng och levererar bland de sämre bilderna jag fångat på länge. Kanske beror detta till stor del på den snäva bländaröppningen på f/2.2, en oväntat svag punkt i en kamerafokuserad telefon vars konkurrenter i vissa fall har en bländaröppning så bred som f/1.7. Den undermåliga hanteringen av besvärliga belysningsförhållanden lär säkerligen även till viss del bero på bristande mjukvara. När jag tagit bilder med Dual tone-blixten har resultatet ofta förvridits på ett sätt som får det att se ut som ett filter applicerats på bilden, ett tydligt tecken på att mindre lyckade mjukvarualgoritmer används. Problemet blir extra påtagligt när det finns ett fåtal starka ljuskällor i en annars svagt belyst miljö, exempelvis en datorskärm i ett mörkt rum, vilket är tämligen vanligt för många fotosituationer.

De dubbla kamerasensorerna används inte bara till att sammanfoga olika färgdata utan ger även två ytterligare funktioner: hybridfokus och bokeh-effekt. Hybridfokus ger dig dubbel inzoomning utan att bilden beskärs eller förstoras digitalt, vilket faktiskt leder till riktigt bra bilder så länge som omgivande bildförhållanden är gynnsamma såklart. Bokeh är en kameraeffekt där omgivningen runt ett valt objekt hamnar ur fokus, en funktion som var en av de stora skrytfunktionerna hos Iphone 7 Plus. Oftast fungerar detta bra, men ibland kan kameran ha svårt att avgöra vem jag försöker fokusera på med bokeh-effekten. Samma effekt kan appliceras på den främre selfie-kameran, men detta leder med få undantag till synnerligen uselt resultat.

Brister i mjukvarualgoritmer och mjukvaran kan potentiellt sett mildras via mjukvaruuppdateringar framöver, men då detta inte har skett historiskt sett har jag ingen anledning att anta att det kommer ske med Huawei P10. Om telefonens bakre kamerasensorer är något av en besvikelse är den främre selfiekameran däremot en mycket positiv överraskning. Den kan fånga bilder med vid vinkel och återge bilder med imponerande färgomfång och skärpa. En imponerande selfie-kamera är dessvärre en klen tröst när man inte kan förlita sig lika mycket på att själva huvudnumret kan leverera bra bilder i varje given situation.