En månad med Ipad Pro

Redaktionens testexemplar av Ipad Pro 10,5 tum har nu under lite mer än en månads tid följt med mig nästan överallt. Tillsammans har vi – för att nämna några saker – surfat i solen på altanen, fått jobb gjort på tunnelbanan och kontoret, redigerat semesterbilder och kollat på videoklipp.

Det ser lite väl mörkt ut så här fångat med en kamera, men det går faktiskt riktigt bra att se något på skärmen utan att behöva kisa och anstränga sig även i starkt solljus. Batteritiden blir däremot lidande.

Det bra
Jag tycker fortfarande väldigt mycket om storleken på den här plattan. Det beror säkert delvis på att jag valt att ha den större Iphone-modellen, en Ipad Mini är helt enkelt lite för nära mobilen och den större Ipad Pro:n är alldeles för stor för att ta med sig överallt.

Batteritiden är bra, jag lägger plattan på laddning kanske en gång i veckan vilket känns lyxigt i jämförelse med mina andra prylar som måste laddas varje kväll och ibland någon extra gång på dagen. Har inte saknat möjligheten att snabbladda alls, utan nöjt mig med laddaren som följer med.

Skärmen är (fortfarande) fantastisk! Fixade den här slowmotion-videon som visar vilket flyt det kan bli på rörelser när uppdateringsfrekvensen ökas till 120 Hertz. Det är helheten med Promotion, True Tone och Night Shift som i olika situationer gör det här till en otroligt trevlig och anpassningsbar kamrat.

Tillbehören

När det gäller tillbehören är jag kanske mest förtjust i det läderfodral som Apple skickade med. Det är supersnyggt och jag tycker det är fantastiskt skönt att ha en plats till pennan – den är alltid i närheten. När jag testade den förra Pro-modellen av Ipad använde jag inte pennan så ofta efter att jag testat vad man kunde göra med den. Nu uppskattar jag den mer, dels för att den fungerar bättre med den här skärmen – den där korta fördröjningen när jag skrev anteckningar är nu borta – men kanske mest för att den faktiskt är där i fodralet hela tiden inom räckhåll.

Apples tangentbord har växt lite i mina ögon nu när vi blivit bättre bekanta med varandra. Jag får plats med fingrarna ordentligt nu när tangentbordet blivit något bredare än det som släpptes till förra modellen med 9,7-tumsskärm. Det är efter ett tag inte svårare att träffa rätt tangenter här än vid min vanliga dator på jobbet där jag använder Apples Magic Keyboard.

Enligt Apple har de här tangenterna formats med laser ur ett stycke tålig textil med vattenavvisande ytbehandling. Det i sig ger en fjädrande effekt så det behövs ingen skrymmande mekanisk fjädring i tangenterna. Jag fattar varför, tangentbordet blir tunt och det går att spilla kaffe eller tappa kaksmulor över det utan att det går sönder. Den här enheten är ju tänkt att vara med dig på betydligt fler ställen än en dator. Men det känns inte lika bra som att skriva på just Magic Keyboard som snabbt blev en personlig favorit.

Trots att jag inte är hundraprocentigt nöjd väljer jag ändå Smart Keyboard före att ta med just mitt Magic Keyboard då jag vill ha möjligheten att ställa upp Ipaden då och då. Jag orkar inte bära med mig ett separat ställ för de tillfällen då jag inte bara kan ha skärmen liggandes framför mig. En del av mig önskar att Apple byggt in ett stöd likt hur Microsoft gjort med Surface. Ett annat plus med Smart Keyboard är att det lätt får plats i läderfodralet så att jag alltid har mitt lilla kit med mig.

Här hämtar jag semesterbilder trådlöst direkt från kameran till plattan. Perfekt att kunna se dem på den stora skärmen och avgöra vilka som fått ordenlig skärpa och inte.

Det mindre bra

Det finns inte bara bra saker att rapportera från min tid med den här plattan, men för min del har köpsuget bara växt medan veckorna passerat. Det som kommer här är helt enkelt grejer jag är villig att se förbi eller jobba runt.

Först och främst kan jag konstatera att jag inte kan byta ut min jobbdator, men det trodde jag inte på riktigt ens i glädjeyran efter presentationen som inledde årets WWDC. På jobbet kan den här plattan som bäst bli ett roligt komplement till min Macbook Pro – och har varit det under de här senaste veckorna. Jag är inte villig att byta bort all skärmyta jag använder under arbetsdagen, förutom den inbyggda 15-tumsskärmen använder jag flitigt en extern 27-tummare.

En annan anledning är att jag måste kunna jobba mot andra enheter på ett smidigt sätt. Vi jobbar en del mot en NAS på jobbet, en nätverksansluten hårddiskuppsättning som vi lägger gemensamma filer på. Ipaden och IOS jobbar bäst mot internet och molntjänster. Det finns helt säkert yrkesgrupper som har det annorlunda, men för just mig funkar det inte att byta bort datorn där.

Hej då hemdatorn!

Hemma är det en helt annan femma, jag har knappt alls saknat min dator under de här veckorna. Den användes redan innan otroligt lite, innan jag började testa den här plattan använde jag mobilen till nästan allt hemma.

Det finns vissa grejer jag skulle behöva ta tag i på sikt vid ett byte till en Ipad Pro. Exempelvis har jag en äldre skrivare som inte har stöd för Airprint. Inget akut problem, jag skriver väldigt sällan ut något. Jag har också en NAS som jag tidigare lagrat säkerhetskopior av mina bildbibliotek på, men den är inte ens uppackad efter min senaste flytt och jag fotar nästan inget med systemkameran längre. Mobilbilderna säkerhetskopieras automatiskt till Onedrive så den kanske inte ens behövs i mitt datorfria liv.

När alla mina Apple-grejer fungerar tillsammans som tänkt är livet riktigt smidigt. Här ska jag logga in på ett Google-konto och får direkt upp verifieringskoden i klockan. Ja, jag kollar jobbmejlen även på semestern.

Det största och kanske enda riktiga irritationsmomentet är faktiskt webbsurfning. Vissa sajter fungerar inte som de ska i plattan. En del äldre sajter tar förstås inte hänsyn till mobiler och plattor och blir rent ”osurfbara”, men också nyare sajter gör sig bäst i webbläsare i datorer och/eller på större skärmar. Som webbsurfare får jag vara lite kreativ och flexibel utan dator. En del gånger finns det en app som ger mig en bättre upplevelse, ibland finns det andra sajter som ger mig samma innehåll på ett bättre sätt, men ibland får jag helt enkelt vara utan det jag sökte. I värsta fall får jag ge upp mitt datorfria liv för en stund och låna min mans dator.