Andreas testar Honor 9

Honor är ett kinesiskt telefonmärke och ett dotterbolag till Huawei. När Honor 8 lanserades under 2016 erbjöds potentiella kunder en sällsynt kombination av hårdvara som var snubblande nära premiumsegmentet och mjukvara som på det stora hela fungerade föredömligt bra. Detta till ett pris som låg blott strax över 3 500 kronor, vilket är cirka hälften av vad flaggskeppen kostar.

Nu har uppföljaren i familjen lanserats, men Honor 9 lägger sig inte på samma plånboksvänliga nivå som dess föregångare. Med en prislapp som ligger runt 5 000 kronor hamnar den betydligt närmare de tidigare nämnda flaggskeppen, och får exakt samma prisnivå som Huaweis egna alternativ P10. Då de båda telefonerna även delar en del tekniska egenskaper blir Honor 9 något av ett strategiskt frågetecken – vilken unik roll är det tänkt att telefonen ska spela på marknaden?

Den övre mellanklassen

Honor 9 är utrustad med en 5,1 tum stor skärm av typen LCD/IPS med upplösningen 1 920 x 1 080 pixel, eller 1080p kort och gott. Den erbjuder bra färgåtergivning som definitivt står sig väl mot konkurrenter i samma prisklass, men dess förmåga att återge svärta är inte lika bra som kusinen Huawei P10. Å andra sidan är Honor 9 utrustad med ett skyddande lager för smuts och fett, så kallat olephobic coating, som bland annat set till att fingeravtryck inte fastnar lika lätt och blir lättare att skrubba bort. Huawei P10 saknar detta lager och förlitar sig istället på en plastfilm som sitter över skärmen. Konstruktionen för Honor 9 bygger på glasstycken på både fram- och baksida, med en ram i metall. Konstruktionen känns rejäl och dess rundade kanter gör att telefonen vilar bekvämt i handen.

I marknadsföringen av Honor 9 har företaget tryckt hårt på att telefonens baksida i glas är en särskilt fin egenskap, där 15 lager av glas är strukturerade på ett sätt som gör att ljus reflekterar färger på ett synnerligen vackert vis. Hur mycket av ett försäljningsargument detta faktiskt är varierar så klart efter tycke och smak, jag själv är en praktiker som utrustar telefonen med ett skal det första jag gör, och då går den här sortens estetiska tillägg förlorade. Den ljusfagra baksidan ska enligt Huawei tilltala den yngre publiken och telefonen marknadsförs generellt som en ungdomlig telefon. Jag kanske är för gammal och mossig för att uppskatta det helt enkelt.

Likt dess föregångare är Honor 9 ingen slöfock sett till specifikationerna. Systemkretsen är Huaweis egna Kirin 960, en åttakärnig skapelse som tuffar på i 2,4 GHz. Detta backas av grafikkretsen Mali-G71 MP8, en tämligen potent grafikkrets, och detta backas i sin tur av 4 GB primärminne. Den interna lagringen kan fås i storlekar om 32 eller 64 GB, och detta kan utökas med ytterligare 256 GB via minneskort. Batterikapaciteten håller sig till 3 200 milliamperetimmar.

Om detta känns bekant finns det en anledning till det. Huawei P10 har nämligen exakt samma systemkrets och hastighet, samma mängd primärminne, samma lagringskonfiguration och samma batterikapacitet. Skärmen är med ytterst liten marginal mindre hos Honor 9, där dess 5,1 tum får anses vara nästintill identisk med Huawei P10-skärmen på 5,15 tum. Ur ett rent företagsekonomiskt perspektiv är det en logisk satsning då produktion och produktdesign kan delas mellan de två telefonerna, men sett till marknads- och målgruppsstrategi är det inte lika vettigt.

Just de många gemensamma egenskaperna mellan Huawei P10 och Honor 9 motarbetar Huaweis tidigare argument om att det är en telefon riktad mot ungdomar. Med ett förhållandevis lågt pris och annars imponerande hårdvara hade de kunnat tilltala just en ungdomlig publik med Honor 9, likt de gjorde med Honor 8, och överlåta Huawei P10 och P10 Plus till en något mer köpstark målgrupp. Denna priskategori har fått en hel del mer konkurrens på senaste, med telefoner som Oneplus 5 där användaren får en obefläckad Android-upplevelse och en kameraupplevelse som kan hävda sig mer betydligt dyrare alster.

Prestanda i det övre skiktet

Honor 9 använder som sagt Huaweis egenutvecklade systemkrets Kirin 960, men då detta är en åttakärnig ARM-baserad krets med en ARM-baserad grafikkrets som används i många andra telefoner kan vi förvänta oss resultat i ungefär samma nivå som andra åttakärniga skapelser. Och mycket riktigt är så fallet. I processortestet Antutu får telefonen en poäng på 149 641, vilket är strax över Huawei P10 men en bit under Galaxy S8 Plus och Iphone 7 Plus som får 172 036 respektive 180 007 poäng. Oneplus 5 når 179 497 poäng.

I Geekbench 4 får Honor 9 ett enkelkärnigt resultat på 1852 poäng och 6377 poäng i det flerkärniga testet. Resultaten för Galaxy S8 Plus blir 2016/6437 och Iphone 7 Plus får 3385/5717 poäng. Oneplus 5 når respektabla 1965/6774 poäng. Sett till grafikprestanda hamnar Honor 9 återigen strax före Huawei P10, men en bit efter Android-konkurrenterna. Här hamnar faktiskt Oneplus 5 på förstaplats med bred marginal med dess 3273 poäng, en bit före Samsung Galaxy S8 Plus med dess 2629 poäng. Detta är ett av få områden där Iphone 7 Plus verkligen tar stryk och når blott 1823 poäng, vilket gör det tydligt att Apple är i stort behov av bättre grafikkretsar i nästa generations Iphone.

Sett till batteritiden får Honor 9 godkänt resultat. Sett till typisk daglig användning lyckas jag generellt klara mig fram till kvällen med en balanserad nivå av telefoni, interagerande i sociala appar, strömmande av musik och dylika vardagssysslor. Om du råkar vara snubblande nära batteritorsk finns det både ett energisparande läge och ett "superbatteri"-läge som stänger ner det mesta i systemet förutom en handfull appar som du själv kan anpassa. Telefonen kan dessutom snabbladdas och vi uppmätte full laddning på strax under två timmar, och 75 procent laddning tog strax över en timme.

Jämfört med konkurrenter som Samsung Galaxy S8 Plus och Oneplus 5 ligger Honor 9 en bit ner sett till batteritid vid aktivt bruk. Galaxy S8 Plus når strax under 10 timmars användning vid lättare arbetssysslor som webbsurfning och telefonsamtal, och den betydligt billigare Oneplus 5 når strax under 9 timmar. Honor 9 når cirka 6,5 timmar, vilket faktiskt är marginellt mindre än syskonet Huawei P10 uppnår.

Evolution i anpassad mjukvara

Precis som i Huaweis övriga telefoner används här den egna användarmiljön EMUI 5.1 ovanpå operativsystemet Android 7.0. EMUI är en tungt anpassad version av standardmiljön för Android, både grafiskt och vilka funktioner som finns med och hur dessa är strukturerade. Utöver de gränssnittsmässiga ändringarna finns det i vanlig ordning ett antal appar från Huawei förinstallerade och dessa följer det typiska utbudet.

Det finns appar för hälsa, e-post och kalender, röstinspelning, filhantering och mycket mer. Dessa fyller sin funktion och håller överlag god kvalitet, och överlag kommer det vara en bekant användarupplevelse för den som använt moderna Android-enheter med leverantörsanpassningar. Här finns även en del extrafunktioner som börjar bli mer eller mindre standardfunktioner i nya Android-telefoner, exempelvis ett ögonvänligt läge som minskar blått ljus från skärmen, men även funktioner som skärminspelning.

En tidigare särskiljande egenskap hos EMUI-gränsnittet var att alla app-ikoner och mappar listades horisontellt på olika sidor på hemskärmen, istället för att listas i en app-meny som är traditionen på Android-plattformen. Detta fick Huawei en del klagomål på, och i den senaste versionen av användarmiljön kan användaren därför välja vilken modell som önskas. I inställningsmenyn kan du alltså välja mellan om du vill att appar ska listas på hemskärmar eller i en app-meny.