Sony Xperia XZ2 är en glashal besvikelse

När Sony lanserade den första Xperia Z-telefonen under 2013 var den på många sätt en marknadsledare. Den var välbyggd, var den första stora flaggskeppsmobilen med vatten- och dammtålighet och hade dessutom en rejält tilltagen kamera med en upplösning på 13 megapixel. Trots det tog den inte marknaden med storm.
Anledningarna till detta är flera. Om man bortser från den stenhårda konkurrensen led Xperia Z tyvärr av några beklämmande brister. Bland annat var bilderna som den högupplösta kameran fångade orimligt dåliga. Den stora formen på telefonen och den fyrkantiga designen föll inte heller alla i smaken. Dessa brister har följt med hos Sonys mobiler sedan dess, och trots en något mjukare formgivning har den fyrkantiga designen mer eller mindre varit densamma.

Särskilt den undermåliga kameran har hållit sig kvar, och detta har varit särskilt beklämmande när samma Sony-sensorer har använts i konkurrerande mobiltelefoner med betydligt bättre resultat.

Nu hoppas däremot Sony på en nytändning med det senaste tillskottet Xperia XZ2 som lovar en bättre kameraupplevelse och dessutom har formspråket renoverats ordentligt.

Sammanfattning - Sony Xperia XZ2

Plus:
+ Mjukvaran håller sig nära vanilj-Android
+ Färgstark video ser bra ut på skärmen
+ Mästerligt ljudstöd med LDAC som paradnummer
+ Verklighetstroget foto i mörka omgivningar

Minus:
- Tvålhal konstruktion är besvärlig
- Dynamisk vibration irriterar mer än det tillför
- Skärmens kvalitet lämnar en del att önska
- Xperia Actions sänker prestanda
- HDR-inspelning är en besvikelse

Glashal!

Det är först lätt att lura sig till att tro att Xperia XZ2 använder samma gamla design som sina föregångare. Telefonens framsida är liknande, men kanterna runt skärmen har minskats ner ordentligt. Det handlar fortfarande om betydligt mer kantyta än konkurrenter från Samsung och Apple, men det är en klar förändring jämfört med tidigare modeller.

Den stora designförändringen har dock skett på telefonens baksida. Från att ha använt ett designspråk där telefonen är en avlång kantig monolit har Sony här istället valt att använda ett rundat bakstycke. Formen är rundad utåt så att den ska vila bättre i handen, och det stämmer definitivt bra. Sett till passformen det vill säga.

Även om en ny design är något jag efterfrågat länge får jag tyvärr påpeka att den nya designen även medför några stora nackdelar. Dels är bakstycket i glas, och det är bokstavligt talat glashalt. Detta får telefonen att glida runt på många underlag som en tvål i duschen. Detta gäller även i mindre utsträckning när jag ska ta upp telefonen ur fickan.

Den hala baksidan gör att jag oroar mig för att tappa telefonen när jag tar upp den ur fickan. Glasmaterialet skapar visserligen friktion mot fingrarna, så egentligen är risken inte så stor som jag upplever den, men oavsett är ett fodral ett måste om du funderar på att köpa den här telefonen! Xperia XZ2 är den enda telefon jag testat som vid upprepade tillfällen har glidit av soffan trots att den legat platt bredvid mig med minimal lutning.

Den rundade formen gör också att telefonen blir ganska tjock jämfört med konkurrenterna, men trots det har den inte utrustats med ett extra maffigt batteri. Med tanke på allt detta känns det inte riktigt som att Sony gjort framsteg med den nya designen. Visst, den vilar bättre i handen, men detta väger inte upp den fummelfarliga formen och bristen på batterimässiga framsteg.

Trotsar trender

Till skillnad från i princip samtliga konkurrenter väljer Sony att inte att följa de flesta rådande trender. Skärmen täcker visserligen en större del av telefonens framsida än tidigare, men det handlar inte om några skyhöga procentandelar och flärpen lyser med sin frånvaro. Den 5,7 tum stora skärmen använder sig av det populära bildförhållandet 18:9 med upplösningen 2 160 x 1 080 pixel, och telefonen kan laddas trådlöst, men där stannar också trendjakten.

Skärmen skryter med stöd för att visa upp HDR-material, men eftersom skärmens bildkvalitet lämnar en del att önska blir det större färgomfånget inte en särskilt stor fördel. Mörka färger ser grådassiga ut på den LCD/IPS-baserade bildpanelen, vilket innebär att film och spel bara imponerar så länge bilden inte domineras av mörka partier.

På telefonens baksida finns endast en kamera, inte två som är något av en branschstandard nuförtiden. Den främre kameralösningen används heller inte till någon avancerad ansiktsavläsning för att låsa upp telefonen. Sony väljer helt enkelt att gå sin egen väg, vilket jag verkligen uppskattar. Att se nya telefoner presenteras med olika varianter av exakt samma funktionsutbud är lite tråkigt. Men det är samtidigt trist att Sony inte lyckas särskilt bra med vad de tar sig för på sin egna väg.

Ett annat bekymmer jag inte kunde gissa inför testandet var att jag skulle störa mig på fingeravtrycksläsarens position. Den är placerad otypiskt långt under kameran på telefonens baksida, något som mina kollegor Amanda och Ida tyckte fungerade bra när de klämde och kände på telefonen under Mobile World Congress tidigare i vår.

Med min normala handfattning blir fingeravtrycksläsaren tämligen osmidig att använda.

När jag plockar upp telefonen hamnar mitt finger alltid en bit ovanför fingeravtrycksläsaren, antingen på kameran eller bredvid den, vilket har lett till att jag slutat använda fingrarna för att låsa upp telefonen. Detta bekymmer hänger dock på din handfattning med telefonen. Om du använder båda händerna för att hålla telefonen hamnar fingrarna mer naturligt i höjd med fingeravtrycksläsaren, och har du små händer passar det nog också bättre. Men inget av dessa scenarion stämmer in på mig och därför skulle jag gärna sett att Sony erbjuder någon form av ansiktsigenkänning för att låsa upp.