Galaxy S9 – Samsung kan inte trolla med kameran men imponerar ändå
Näst på tur i vår stora testsvit av Samsungs flaggskepp Galaxy S9 är kameran. Är den så revolutionernande som Samsung påstår och hur står den sig i vardagen?
Betydelsen av två bländarlägen
Nu har turen kommit till kameran i vår stora testsvit av Galaxy S9, något som utgör i princip hela Samsungs säljargument. Sällan syns S9-telefonen utan orden
”The Camera. Reimagined”
eller omvärdera allt du vet om kameran. Kameran påstås vara revolutionerande och något helt nytt av sitt slag. Det som främst är speciellt med kameran är att den har en variabel bländare, alltså att den kan växla mellan två olika bländartal.
Du som är kameraentusiast eller bara kan grunderna i traditionellt fotografi kanske höjer på ögonbrynet och tänker
”men det är ju inget revolutionerande med detta, variabel bländare har funnits sedan urminnes tider”
. Du har rätt och det är inte heller den första mobilen någonsin med variabel bländare men det är första gången funktionen har letat sig in i ett så här stort produktsläpp.
Kort om bländare
Bländaren i en kamera är det som reglerar hur mycket ljus som släpps in. Exponeringen är som en ekvation där bländare, slutartid (hur länge linsen är öppen) och ISO-tal (hur känslig sensorn är) samarbetar för att skapa en välbalanserad exponering.
Ju större bländaröppning kameran har desto mer ljus släpper den in, men förvirrande nog betyder mindre bländartal större bländaröppning. En storbländaröppning skapar också ett kort skärpedjup. Effekterna som kort skärpedjup skapar är det mobilföretagen försöker åstadkomma artificiellt med bokeh eller porträttlägen, det vill säga att ett föremål är skarpt och resten i bilden är suddigt.
En av de tuffaste utmaningarna för en kamera och en mobilkamera i synnerhet är att ta bra bilder i dåliga ljusförhållanden. En så stor bländare som möjligt är ett sätt att försöka åstadkomma detta och mobiltelefoner som tidigare legat i framkant har haft så stora bländaröppningar som ƒ/1.7. En liten bländaröppning i en dåligt belyst miljö betyder oftast en så lång slutartid att bilderna blir suddiga.
Galaxy S9-familjen hoppas kunna råda bot på detta med sina två olika bländarinställningar. Kameran kan välja mellan bländartalen ƒ/2.4 och ƒ/1.5, där det högre talet används i de flesta sammanhangen. ƒ/1.5 används i de lägen då mobilen bedömer att ljuset är svagt. Det går även att ställa in manuellt i Pro-läget om man vill.
Jag har gått runt med kameran i olika miljöer för att se hur mörkt det måste vara innan kameran växlar över till den större bländaren. Det måste generellt vara väldigt mörkt för att bländaren ska växla och det tar några sekunder i den nya miljön innan mobilen växlar över från en bländare till en annan, men hur mycket bättre bilder får jag egentligen i praktiken?
Att fotografera i svag belysning
Samsung har enligt mig historiskt inte varit speciellt vassa på fotografering i mörker. Bilderna är förvisso ljusa men ibland ser det ut som att det nästan är dagtid. Ofta kompenseras suddighet med aggressiva skärpe- och brusreduceringsfilter, vilket gör att bilderna ser smetiga och onaturliga ut.
Under testperioden kunde jag inte låta bli att fundera mycket på vad som utgör en bra bild fotad i svag belysning. Vill jag att det inte ska synas att ljusförhållanden är dåliga eller vill jag att det ska synas att belysningen är svag men fortfarande få detaljer i bilden?
I mångt och mycket kör Samsung på den första strategin. Hos Galaxy S9 har de starka skärpefiltren dämpats och bilderna är betydligt mjukare och lite varmare, men brusreduceringen får fortfarande jobba för fullt. I mörker används den stora bländaren ƒ/1.5, vilket gör att skärpedjupet blir något kortare och det är svårare att få många föremål i bilden att vara skarpa. Detta resulterar dock i att bilderna i sin helhet uppfattas som suddigare än i Galaxy S8. Brusreduceringen tar mycket riktigt bort det fula färgskiftande bruset som uppstår vid höga ISO-tal men det smetar också ut detaljer i hår, ansikte, textiler med mera.
Kameran är inte på något sätt revolutionerande, och jag hade i ärlighetens namn varit förvånad om Samsung helt levde upp till sitt säljargument. Att fotografera i mörker är en extrem utmaning för en kamera. Systemkameror brottas med detta och mobilkameror i synnerhet – med tanke på de otroligt små linserna.
Samsung kan inte trolla och precis som alla tillverkare måste de göra kompromisser när det gäller bilder tagna i dålig belysning. Samsungs väljer i det här fallet att kompromissa om detaljerna. Apple och Samsung gör på olika sätt. Foton tagna i mörker på en Iphone 8 Plus har en högre detaljrikedom, bilderna är kallare men klarar stora kontraster sämre. Lampan i förgrunden läcker ut i bilden och ljuskällor blir snabbt överexponerade.
Bilder tagna med en Galaxy S9 kan på håll upplevas som mysigare. S9 klarar koncentrerade ljuspunkter såsom lampor bättre men detaljerna i exempelvis buskage smetas ut rejält. Egentligen är det omöjligt att säga vilken mobil eller tillverkare som gör det bäst. Det avgörs snarare på tycke och smak; vilken kompromiss du uppskattar mest.