99mac testar jättepaddan Ipad Pro

Med Ipad Pro har Apple piffat till tekniken bakom skärmen en hel del. Apples produktinformation skryter om jämn ljusåtergivning och det stämmer hyfsat. Vi kan mäta en variation på 365 cd/m²±15 cd/m² när vi mäter på nio punkter över ytan och maximal belysning. Det motsvarar en uniformitet på 92 procent vilket är bra för en LCD-skärm. Variation i vitbalans är liten, inom ett par procent i nivåer för röd, grönt och blått.

Ipad Pro mäter snarlikt mot andra Ipad- och IOS-enheter och följer hdtv/rec.709-standard ganska väl. Det drar mot aningens för blå vitbalans vilket är det största hindret från att blir exakt i färgåtergivning. Men felen är så pass små att de inte utgör ett problem för någon, förutom de användare som verkligen måste sätta färger exakt.

Ljusstyrkan på maximalt 380 cd/m² (i mitten på textexemplaret) är något lägre mot tidigare Ipad-modeller som mäter med god marginal över 400 cd/m². Fast detta lär inte märkas i praktiken då den totala mängden ljus som strömmar från 12,9-tumsskärmen helt enkelt medför att Ipad Pro slungar fler fotoner i din riktning. I fråga om att lysa upp ditt ansikte är Ipad Pro alltså betydligt mäktigare. Av allt att döma, mätningar av ljusspektrat, är det traditionella vita lysdioder bestående av blå diod med gult fosfor.

Vill du inte köra maximal ljusstyrka kan du sänka hela vägen ned till 4 cd/m² för användning i mörkaste mörker. Ljusstyrkereglaget i mitten ger kring 150 cd/m². Vitbalansen blir mindre blå ju mer vi sänker ljuset, men ett turkosblått grundförhållandet ligger kvar. Variationen är inte stor utan ligger inom området 300 Kelvin. Kontrastförhållandet är 1 500:1 vilket är förhållandevis högt.

Varierar bildfrekvens och sparar ström

Det för oss till Apples skrytinformation nummer två om att skärmen använder adaptiv frekvens och kliver ned till 30 Hz när innehållet är statiskt. Detta sparar en del ström vilket kan behövas med en så stor yta att ljussätta. Att kontrollera om det stämmer är omöjligt att avgöra utifrån. Vi kan däremot använda Klein K10A-mätarens flimmerkontroll och se inom vilka frekvenser det flimrar.

Där tycks det stämma då panelen ger stadiga, men små fluktuationer i 15, 30 och 60 Hz. Där 60 Hz och 15 Hz kommer och går beroende på innehållet. Flimret vi mäter är troligtvis så kallat inversionsfimmer som kommer från att panelen vänder på polariteten med vanligtvis halva uppdateringsfrekvensen. En förklaring och testbilder (vilka dock inte fungerar på Retina-enheter på grund av skalningen) finns här.

Omfånget på inversionsflimret när vi mäter mot en statisk bakgrund är inom 0,5 procents variation i ljusstyrka och är alltså inget som ögat upptäcker. Mätaren snappar däremot upp det. Hursomhelst finns det ingen anledning att betvivla att Apple använder knep för att hålla nere strömförbrukningen. Fast det kanske "roligaste" vi upptäcker när vi mäter efter flimmer är att du kan få "inbränningar" eller kvardröjande rörelser som fastnar i panelen.

Detta testmönster ger ett kvardröjande flimmer om det körs en längre stund. Det bleknar sakta men säkert, men bästa sättet att bli av med det är att släcka skärmen och låta Ipaden vila. Ovanligt? Nej, det flesta LCD-paneler visar upp olika fenomen på lite olika sätt beroende på hur panelen är konstruerad. Att rörelsen så att säga lever kvar är ganska typiskt för just IPS-paneler.

Precis nästan fullt pålitliga färger

I fråga om färgkvalitet är det typiskt för Apples mobila enheter de senaste åren. Vitbalansen går mot en blåare ton med underskott av rött och därmed en mer turkosblå karaktär. Färgtemperaturen snittar kring 7 000 Kelvin och ju ljusare nyans, desto mer blått ljus i blandningen. Skärmen saknar lite räckvidd hos rött och har aningens för stor räckvidd hos blått. Ipad Pro:s färgrymd går utanför Rec.709-standard hos blått, men når inte hela vägen ut hos rött.

Standardfärger enligt Color Checker visar att Ipad Pro förskjuter nyanser mot blått. Målet är fyrkanterna, mätningarna från skärmens ljus är ciklarna. Mätningen visar att de flesta färgnyanser, särskilt då de röda nyanserna, dras mot blått.

Effekten av detta kombinerad med att vitbalansen är något turkosblå är att nyanser som innehåller rött, till exempel hudtoner och nyanser av gult och orange blir undermättade och blekare än normalt. Blåa toner blir i sin tur något övermättade. Färgtoner som innehåller grönt skiftar svagt mot blått. Detta är subtilt, men samtidigt ganska konsekvent för alla nyanser och mätbart. Tränade ögon ser detta som en mild skiftning, särskilt ifall du kan jämföra med en färgkorrekt skärm.

Ipad Pro använder en bra och tydlig skärm som är tillräckligt bra för att du i stort ska kunna lita på skärmen så länge som du inte kräver exakt precision och exakta färger. Det finns inga fel och störande problem utan Ipad Pro beter sig som väntat och i klass med tidigare testade Ipad-modeller.