Två veckor med nya Macbook

Jag byter inte bärbar dator speciellt ofta. Min gamla Macbook Pro är från 2009, och innan dess hade jag en 12-tums Powerbook G4 från 2004. Just den sistnämnda är förmodligen min favoritdator, just på grund av att storleken var perfekt för mig och passade mina användningsområden. Sedan dess har jag alltid varit på jakt efter nästa "superportabla" dator från Apple. Hade min Macbook Pro gått sönder hade jag troligtvis införskaffat en 13-tums Macbook Air för länge sedan, men nu hann dessa modeller bli uråldriga tack vare frånvaron av Retina-skärmar. Istället kom förra året den fläktlösa och tunna Macbook, med 12-tums Retina-skärm och en vikt på ett knappt kilo. Jag var sugen redan då, men bidade min tid för den oundvikliga uppdateringen till Skylake-processorer.

Jag har full förståelse för de som inte gillar nya Macbook. Det är inte en dator för alla. De som behöver koppla in en större bildskärm och ansluta hårddiskar har förmodligen redan med dessa behov placerat sig i målgruppen som bör köpa en Macbook Pro 13-tums Retina istället. Priset är i princip samma, men prestandan betydligt bättre och de nödvändiga anslutningsportarna finns där. Innan året är slut lär också Macbook Pro ha uppdaterats till en ny design – men min gissning är att den även fortsättningsvis får en del anslutningsmöjligheter, åtminstone två eller tre USB Type-C-portar med stöd för Thunderbolt.

Nej, nya Macbook är inte en dator för alla.

Inte för alla

Nya Macbook är inte en dator för dessa människor. Den är till för de som inte kan komma ihåg när de senast behövde koppla in ett USB-minne, en hårddisk eller en nätverkskabel i sin dator. Den är till för de som företrädelsevis installerar sina program från Mac App Store – om de överhuvudtaget ens installerar program. Den är till för de användare vars mest använda app är webbläsaren, och vars primära användningsområden går ut på att surfa på internet och kolla ikapp på Netflix-serier när de ligger i sängen. Dessa människor behöver inte särskilt hög prestanda – de är förmodligen helt ointresserade av klockfrekvenser och primärminne. Däremot gillar de batteritid och frånvaron av en högljudd fläkt.

Det finns också en grupp "proffsanvändare" som förmodligen kommer att älska nya Macbook. Författare och andra textproducenter till exempel, förutsatt att de kan vänja sig vid det lite ovanliga tangentbordet med extremt kort slaglängd. Själv har jag börjat tycka om själva tangenterna, men avskyr fortfarande den märkliga placeringen av piltangenterna uppåt och nedåt (som är i halv storlek jämfört med övriga tangententer och därmed mycket svåra att träffa). Jag märker också att jag lite för ofta kommer åt den stora Force Touch-styrplattan med tummen när jag skriver, vilket resulterar i att markören flyger all världens väg. Förhoppningsvis något som går över med tiden.

Tangentbordet är en utmaning.

Snabbare, men inte snabb

Prestandan har blivit bättre jämfört med förra årets modell, och även om det inte är några enorma skillnader måste jag säga att det är tillräckligt för att datorn ska upplevas "snabb" i vardaglig användning. Safari öppnas blixtsnabbt, flikar laddas omgående, uppstartstiden av själva datorn är kort. Enklare fotobehandling i Bilder eller Pixelmator är inte heller några problem. Här är det såklart rekommenderat att uppdatera från en mycket gammal dator som jag gjorde – då blir även den klena Core M-processorn på 1,1 GHz snabb. Men även jämfört med förra årets Macbook är skillnaden märkbar. Det känns som att Macbook tagit klivet över en tröskel, och jag skulle säga att den är snabb nog för de flesta. Det vill säga de som inte är intresserade av att spela spel, skapa 3D-grafik eller använda program som Final Cut eller Logic.

Jag gillar alltså nya Macbook. Den lever upp till mina höga krav på portabilitet och smidighet, och mina låga krav på prestanda och anslutningsmöjligheter. Sedan finns det detaljer jag kan sakna från äldre och större bärbara Mac-datorer – så som laddaren med Magsafe-kontakt och den lilla LED-indikatorn som visar att datorn är igång under vila. Det är små detaljer som jag vant mig vid men som saknas här.