Ny hårddisk på plats, hur strukturera?

>>Pocahontas

Det där låter väl utmärkt, en disposition som sökert kan inspirera andra med 80 GB skivutrymme över. Ingen kan ju förutse exakt hur många GB varje partition behöver vara för respektive användningsområde, men en stor för lagring tycker jag låter suveränt. Vad bra du tänker!

Kom ihåg att alltid lägga tillbaka systemmappen först till en ny disk. Man vill alltid att systemet ska vara så responsivt som möjligt, och då vill man att alla delar av systemmappen ska vara snabbåtkomligt för "läshuvudet".

Lägg sedan alla tunga program på disken. Spel och Photoshop t.ex. beroende på vad du kör för tunga apps mest.

Bara ett litet tips och tricks.

Stämmer det där verkligen att en modern disk läser sektorer som har skrivits direkt efter formatering snabbare än sektorer som har skrivits sent?

Med HFS+ är skillnaden mindre. HFS+ är mer förlåtande. När HFS dominerade var det annat

jag kan ha fått det här bakvänt - kan även vara ute och cykla helt totalt så rätta mig gärna om det är fel, men jag tror det är så att data som ligger långt in på disken (rent fysiskt alltså) går snabbare att läsa, kan ha något att göra med att läshuvudet inte behöver flytta sig lika mycket.

När jag installerade solaris på en server för något år sedan fick jag iaf frågan om jag godkände att systemet la swappartitionen längst in på disken av prestanda skäl.

Det ska inte vara någon hastighetsskillnad alls. Sektorerna på hårddisken är lika stora oavsätt plats. ("Vinkeln" är den samma.) Däremot blir data som sparas längst ut på varje skiva i hårddisken aningen säkrare än de längst in, eftersom då "sträcket" som skrivs blir lite längre.

Eftersom hårddiskarna dessutom har flera fysiska skivor, har man ju som användare väldigt liten kontroll av var på skivan data skrivs.

Det som möjligen skulle kunna påverka det är i vilket läge läs- och skrivhuvudena är när man börjar läsa. Det påverkar åtkomsttiden, men inte läshastigheten.

Att kopiera in systemet först är iaf inte en så dum idé, eftersom då alla systemfilerna kommer i följd och söktiden därför blir minimal.

Däremot blir data som sparas längst ut på varje skiva i hårddisken aningen säkrare än de längst in, eftersom då "sträcket" som skrivs blir lite längre.

Jo, jag har också sett det på bilder -- att sektorerna blir mindre längre in på plattan. Men, jag har aldrig tidigare hört att det skulle göra någon skillnad för säkerheten av den lagrade infon.

Jag tror att den överlägset största anledningen att vi användare tappar data på våra hårddiskar är logiska fel, och inte fysiska fel på hårddiskarna. Dvs, filsystemet skall skriva en räcka information på hårddisken, men blir avbruten mitt i operationen därför att strömmen gick, eller programmet krashade. Följden kan blir ett logiskt fel i filsystemet, eller ett dokument som inte går att öppna i WriteNow längre. I sådana fall har inte hårddisken någon skuld i problemet.

Nja. På en del diskar är det så, men av effektivitetsskäl brukar modernare diskar använda en teknik som kallas "multiple zone recording", som går ut på att sektorernas fysiska storlek är densamma över hela skivan. En följd av det blir att spår som ligger närmare centrum har fler sektorer. Tekniken används främst i hårddiskar och dvd-skivor. Däremot har t.ex. CD-skivor fast antal sektorer per spår, och det är därför CD-läsare läser snabbare in mot centrum.

Och det är faktiskt så att hårddiskar gör fel, så de har ganska stor skuld själva. Faktiskt gör de massor av fel, men olika "intelligenta" algoritmer upptäcker och korrigerar flertalet av bitfelen. Graden av pålitlighet varierar beroende på diskens fabrikat, komponentkvaliteten i datorhårdvaran, den omgivande störningsmiljön och graden av störningar i elnätet, eftersom alla störningar kan överföras till skivan.

Ska man lagra data säkert bör man använda en högkvalitativ disk (t.ex. en snordyr scsi-disk av bra fabrikat), installera den i en dator med hög komponentkvalitet på moderkortet (t.ex. en IBM RS) så att datorn själv inte är en störningskälla, placera datorn i en bra miljö och ansluta den till ett störskydd eller en UPS som levererar en störningsfri *sinusformad* (inte fyrkantformad) ström.

Skräckexemplet (som filer förmodligen drömmer mardrömmar om) är det motsatta: en lågkvalitativ IDE-disk (t.ex. Samsung), inkopplad i en billigare PC (vars moderkort och nätaggregat producerar störningar och spänningsfluktuationer), placerad i samma rum som en högspänningstransformator och ansluten till samma fas som en kaffebryggare, en spis och en byggfläkt.