Alltså, man kan inte få fram information som inte finns. Det är grundläggande signalteori och gäller information i alla dess former. Det går exempelvis inte att få reda på mitt skonummer genom att leta upp mitt namn i telefonkatalogen, inte ens om man tittar jättenära och använder förstoringsglas.
Däremot kan man ta hjälp av andra informationskällor, som var för sig kan vara inkompletta men som tillsammans bildar ett slags informationspussel. Man kan exempelvis använda redan känd generell information, som att en sorteringsmaskin enbart hanterar muttrar och bultar och att varje objekt kameran ser antingen är det ena eller det andra. Ett annat sätt är att ta in andra mätningar, till exempel genom att identifiera en person på en lågupplöst film genom att kombinera lättidentifierade kännetecken som längd, kroppsbyggnad och hudfärg, med gånganalys.
Ska man identifiera en regskylt borde man med fördel kunna använda flera bilder i sekvens, eftersom varje bild tillför en viss mängd information. Kruxet är att identifiera och normalisera skylten, eftersom man måste kompensera för att bilen rör sig. Sedan blir det avancerad bildanalys för att sammanställa allting, men hur själva algoritmerna för det fungerar är långt över min nivå.
