Att lägga bakomliggande fönster suddiga/ur fokus kan t.ex. ge en tydligare distinktion mellan vad som är aktivt och vad som finns bakom det transparenta. Det gör också att det som finns ovanför det transparent står ut bättre.
Fast det bryter ju mot en viktig regel. Nämligen att ditt program endast är en del av användarens värld och att du måste stödja användaren också i sitt sätt att arbete i den övriga delen.
Program som exempelvis WriteRoom är förstås perfekta just för att de bryter mot den här regeln, men att låta alla program enkelt göra det vore att köra i HCI-diket.
Låt mig exemplifiera lite.
I Mac OS X är det ju exempelvis lätt att dra omkring bakomliggande fönster utan att göra dem aktiva (håll ned Apple-tangenten medan du drar i fönstret) och använda dra-och-släpp utan att göra ett bakomliggande fönster aktivt. Öppna exempelvis Textredigeraren och skriv in lite text, lägg fönstret bakom webbläsarfönstret och håll sen ner Apple-tangenten så kan du 1. markera texten i det bakomliggande dokumentet utan att göra det eller Textredigeraren aktivt och 2. dra in den i exempelvis ett formulär i webbläsaren.
Att aktivt använda programmen är bara ett exempel. Ett vanligare sådant är förstås att man har flera dokument öppna i många olika program och därigenom bygger upp den konceptuella bild man har av sin arbetsvärld framför sig, vilket förstås är ännu viktigare att inte gå in och peta runt i.
Om Apple skulle få för sig att börja göra bakgrunden otydlig så skulle det sabotera de här reglerna och de flesta användare skulle inte veta exakt vad som är fel, bara att saker och ting inte längre fungerar som de ska.
(Eftersom jag inte har sett någon bild av "blurret" än så vet jag förstås inte exakt hur suddigheten skulle te sig ut.)
