- torsig1967
- Medlem ●
- Stockholm
- 2007-03-06 16:48
I den allmäna debatten om vilka kodningsformat och inställningar man skall välja när man kodar sina låtar är det rätt sällan man får konkreta exempel på artefakter som de olika valen faktiskt skapar. Det är mycket tyckande och lite fakta. Ofta är det ju också mycket svårt att höra tydliga skillnader och framförallt konkretisera skillnaden.
Här har jag i alla fall ett konkret exempel. Det skulle vara intressant att höra om det är fler som har sådana här konkreta exempel.
>>>
Spacelab med Kraftwerk
Album:
Kraftwerk: The Man Machine
EMI/Capitol CDP 7 46039 2 (Made in Italy) ca. 1987
(Jag kan med stor säkerhet säga att man får samma kodningsproblem även med andra pressningar.)
Spår:
2. Spacelab
Missljud vid tiden:
0.42 till ca. 1.00
Ljudkodning:
MP3 192 kbps VBR, högsta kodningskvalitet.
iTunes (PC) 7.0.2.16
Beskrivning av missljudet:
Nästan hela låten har ett syntknäpplud som metronomiskt pumpar sextondelar. Ljudet startar vid ungefär 0.42 och ligger nästan helt ensamt i början. Man kan där tydligt höra att knäpparnas attack går förlorad vid MP3-kodning jämfört med CD:n. Dessutom verkar det som knäpparna behandlas ojämnt vilket gör hela ljudbilden orolig och det blir som att vissa av knäpparna är betonade och andra obetonade. Något som inte alls finns på CD:n. De misshandlade syntknäpparna låter illa genom hela låten men just 0.42 till 1.00 hörs felet tydligast.
Försök med annan kodning:
Inte ens MP3 320 kbps VBR ger ett okej resultat. Även om det blir klart bättre så hörs fortfarande en klar skillnad mot CD:n. Med AAC blev resultatet klart bättre redan vid 160 kbps VBR, syntknäpparna är klart mer stabila men man kan fortfarande höra en del artefakter. Går man upp till 256 kbps VBR är skillnaderna mot CD:n mycket små, här tycker jag resultatet är acceptabelt.
Analys och övrigt:
Att hårda percussiva ljud med snabb attack kan ställa till problem för kodaren är inte så förvånande men sällan har jag hört det så tydligt som här. Jag tror att det faktum att syntknäpparna körs genom en flanger (så att de ständigt varierar i klangfärg) samt att det ligger ett reverb på dem i endast en kanal gör kodningen extra svår.
Värt att veta är att CD-utgåvan (som är från 80-talet) lider av en rad brister. Det finns dropouts på flera ställen, t.ex. på två ställen i Spacelab (2.14 och 4.56) och brusnivån är stundtals ganska hög. Exakt vad som beror på ursprungsmaterialet och vad som beror på dålig mastring vet jag inte. Mig veterligen finns ingen nyare mastrad version av The Man Machine.
Hur som helst verkar ju AAC kodning klart bättre då man skall koda musik med elektroniska skarpa ljud, t.ex. modern electro.
Jag hade hörlurar då jag jämförde. Det är klart lättare att höra skillnaden i hörlurar eftersom man slipper reflexer från lyssningsrummet.