Bästa mastering?

Om du med mastering menar finputsning/finish efter mixning
så är T-racks från IKMultimedia ett paket man snabbt får bra resultat med.

Vidare har du ju också MasterX3/X5 från TCElectronics för Protools eller Powercore
som bygger på deras dyrare hårdvaror i rackformat.

Tycker du inte om nån av dessa får du helt enkelt prova dig fram med olika
kombinationer av pluggar med eq:n, multikompressorer, limiters etc i kedja.

Mastering är en konst som tar mycket tid och erfarenhet för att få till det där extra.
Därför tipset med T-racks om du vill ha jäkligt bra resultat utan att lägga ner allt för mycket tid.

Glömde bort ett annat paket liknande T-racks...

Testa även iZotope Ozone
http://www.izotope.com/products/audio/ozone/guides.html

Lite rörigare upplägg kanske, men ger ett väldigt bra ljud

Jag personligen tycker att T-racks suger ap-penis men Izotope är riktigt fuckarns bra. Nog det bästa som finns i mjukvaruväg, men glöm inte det viktigaste - öronen!

Utrusta öronen rätt också. Monitorns/hörlurarnas kvalitet spelar stor roll. Jag är ingen expert alls, men nog kunde jag höra att det blev helgalet när jag rattade ljudet med lite väl sneda lurar.

Mastring är skitsvårt, hur jag är gör så låter andras spår mycket bättre. Ja, även om man tar hänsyn till kvaliteten på sång och musik. :">

Jag jobbade med ljudteknik och mastering i många år. Mina tips för att nå ett bra resultat med enkla medel är:

1) Utan att alls gå in på detaljer, ställ ut högtalarna en bit från väggen (jag vet att detta kan vara fel på många sätt, men i a f), symetriskt i rummet men vinkla dem innåt en bit. Se till att det inte finns ytor mellan dig och högtalarna eller vid sidan om högtalarna som ljudet studsar mot. Viktigast om du sitter hemma - se till att du har ett par fullpackade bokhyllor bakom ryggen (duger som en "amatör-baffel"). Spela en skiva med tydligt centrerad, dominant sång och justera vinkeln på högtalarna och din lyssningsposition så att du klart och tydligt kan höra sången "mitt i skallen" och inte "runt dig". Lyssningsvolym för justering och mastering: 80-85dB (som en dammsugare ungefär), absolut inte över 90dB. Ta 5 minutets paus var 20:e minut. Om du råkar spela för högt eller känner dig trött i öronen, ta 20 minuters paus (den tid det tar för öronen att återställa sig), gärna utomhus.

2)Verktyg: Mastra i 24-bitar eller mer, uppsampla från 16 om det behövs. Jobba gärna i 44.1 KHz eller 88.2, undvik steg till 48, 96,etc. En enkel, bra eq (Digitala: Waves REQ, Digidesign EQ3, m fl). En enkel kompressor (Waves RCL, C1 m fl). Ge dig inte på en Multibandskompressor innan du verkligen förstår hur en kompressor arbetar (sedan kan jag varmt rekomendera Waves C4). Slutligen en limiter (Waves L1, visserligen även L2 men det är lättare att överarbeta den än L1:an). Om limiterna inte har dithering till 16-bitar så behövs även en ditherplug, både Waves och POW-R är bra. Ställ in dithertyp och noise shaping efter örat, inte efter boken.

Om detta säger dig någonting, bra, annars kan jag stå till tjänst igen.

Benjamin

Mastra aldrig i lurar för guds skull!

Helt korrekt, aldrig lurar. Har du inte naturliga reflektioner i ett rum att låta öronen referera till kan du inte veta vad du hör (för att göra en väldigt lång historia väldigt kort). Dessutom spelar du sönder öronen på nolltid med lurar (hörseln tappar känslighet och dina beslut blir därmed okritiska).

Lite oombedd filosofi (märks det att jag saknar det här?):
Många tycker att man ska gå försiktigt fram när man mastrar men oftast är det i min mening så att hör du något du vill ändra på så stack det ut tillräckligt mycket för att behöva en märkbar förändring. Känner du att du bara vill ändra en detalj lite lite är det oftast bättre att låta bli. Tydliga penseldrag där de spelar roll m a o.

Finns dock några ajabajor när det gäller att ta i så det märks:
Ta det lugnt med basen, speciellt i diskoområdet. (80-150). Ska du lyfta så lyft lågt (30-60). I tio fall av tio när jag fått in ett material att mastra är det för mycket bas. Sänk den (oftast högt, just runt diskobasen). Inte tillräckligt mycket tryck? Sänk brett över "grunttonsregistret" (180-350). Ta det allmänt varligt här dock. Ta bort för mycket så "dör" musiken. Ha för mycket så låter det apa, speciellt på sämre anläggningar. Man kan dra på sjukt mycket högdiskant utan att det låter "fel", kanske gillar man det "luftiga" sound man kan få fram där uppe. Men samma sak här, lyfter man för j-a mycket, för j-a brett så blir låten ofta "platt" eller kan t o m låta "död".

Nu ska jag gå och skriva 100 ggr på svarta tavlan att jag inte ska skriva så mycket skit som folk inte ens har frågat mig om.

Ursäkta om jag idiotförklarat någon i min "rensa ut gamla mastringsdemoner"-orgie ovan.

Eh, ja, så för att svara på frågan - ett lämpligt redigeringspaket, någon version på Spark, Peak eller liknande (lämpligen med stöd för produktion av färdig Red Book master (CD master) eller export till Jam/Toast. (Finns en paketversion med Jam/Toast. Jam behövs för att lägga in diverse koder och information samt exportera produktionsinformationsfiler, i de fall då redigeringsprogrammet inte har stöd för sådana funktioner.))

Till redigeringspaketet en lämplig uppsättning plugins. Behöver jag nämna att jag gillar waves?

/ B

faktiskt så volymmaximerar izotope bättre än både L1 och L2. Try it!

Det finns flera pluggar och metoder för att volymmaximera maximalt (!), varför jag inte gick in på dem, och varför jag inte oreserverat rekommenderade multibandsprocessorer, är just svårighetsgraden.

Du menar izotope Ozone? Jag minns inte riktigt men är det inte så att den har ett ganska distinkt eget sound? Eller har jag fel? Sedan är det ju en mycket komplex plugin med mycket multibandsfunktioner och jag aktade mig lite för att rekomendera multibandsprocessorer just därför att de kräver ganska omfattande kunskaper, i alla fall om man vill förstå precis vad som händer och varför - vilket jag alltid vill göra:) Dessutom, även om multibandsprocessorer är otroligt kraftfulla och ofta är ett bra val vid premastering så är de ju faktiskt inte alltid rätt val. Ibland vill man ha en traditionell kompressor eller limiter, ibland en eq-keyad kompressor eller någon annan variant. Vad jag vill förmedla är att inte ta steget in i multibandsprocessorernas värld utan att först ha lärt sig de grundläggande processerna. Att intuitivt förstå precis hur multibandsprocessorerna jobbar är ovärderligt men jag hävdar att det är svårt att lägga sig till med de kunskaperna utan att först lära sig hur de mer traditionella processorerna fungerar.

Men som sagt, lite osäker på izotope. Jag ska försöka hinna testa deras grejer igen.

Tack för dina inlägg ninjamac. Även om du hamnar vid sidan om frågan, så var det riktigt fina tips, inte minst det om hur man ska förhålla sig till basfrekvenserna när man mixar. Jag håller själv på med musik på hobbynivå, och känner igen mig alltför väl när det gäller basen. Jag gör framför allt dansorienterade låtar som house och drum&bass, där basen SKA vara framträdande, och där är det verkligen en delikat uppgift att få fram så mycket kräm som möjligt ur basen utan att luften går ur materialet. Det som låter bra i basregistret när man spelar upp saker i studiomonitorerna, äter ofta upp allt syre i rummet när man spelar upp materialet i högtalare av sämre kvalitet.

Edit: Konstig formulering ändrad.

Jag kanske ska bidra till själva frågan också.
barzini: Om du skapar musik i något musikprogram som Cubase eller Logic, så finns det ju ofta pluggar i dessa musikpaket, som man kan använda sig av. Du nämner inget i ditt inlägg vad det är för program du själv använder, och vad du ska göra med materialet. Om du ska ge ut det på en skiva kanske det bästa är att lämna det till Cutting Room elelr någon annan professionell masteringstudio (om du har möjlighet rent ekonomiskt).

När jag tipsar om izotope Ozone menar jag framför allt maximize-delen. Multibandskompressorn/limitern är lite mer svårjobbad. (Även om den är skitbra när man lärt sig den) Maximizern är enligt mig den mest transparenta som finns i mjukvara. Excitern rockar dock faktiskt rätt så fett. Kan tillägga att jag var skeptisk till Ozone rätt länge, trodde att det var ett leksaksprogram - men så var alltså inte fallet. Jag använder aldrig L2 längre. Kombinationen Waves MB och Izotope Ozone är det som funkar mest transparent för mig.

Ska kolla in detta! Det låter ju onekligen spännande. Personligen lämnade jag L2 rätt snabbt och gick tillbaks till L1 (tillsammans med C4 eller MB) eftersom jag tycker autoreleasen i L2 är lite läskig. Men det beror rätt mycket på hur man jobbar - jag hämtar inte så mycket nivå i limitern utan använder den mest för att ta ner de snabbaste transienterna - förutom då jag är ute efter ett lite thrashat sound - då kan jag typsikt köra utan förkomprimering eller multiband och trycka på ordentligt med limitern (som de ofta gjorde på 50-60-talen).

Jag var för skojs skull med i en liten informell tävling en gång där vi testade hur pass nära konstant noll vi kunde komma med en sunkig boybandlåt. Då skippade vi alla snygga limiters och fyrkantsklippte mastern i ett antal gainsteg. Sedan jämförde vi det med en "normal" master och mätte i rummet med en analog linjär dB mätare. Som en bieffekt påvisades en tes från ett par killar på TC om intersample levels - eftersom, trots att del "normala" mastern låg på konstant -4dB (låter ju pannkaka) och den fyrkantsklippta visade konstant 0 visade den analoga dB-mätaren 10dB skillnad.

Skrev jag att jag saknar det här?

En liten varning - gör inga riktiga masters på de här nivåerna med digitala processorer. De distar nämligen inte harmoniskt samt spöar också skiten ut en normal CD-spelare. Vill man ha en "helt ren" master för konsumentspelare ska man hålla sig borta från MSB. Vilket på vanlig svenska betyder att man sätter taket på sin limiter på -3.1dB. MSB betyder Most Significant Bit och är den "översta" (den starkaste) av bitarna i ett digitalt ljudformat. Det är bara det att konsumentomvandlare inte fixar att spela rent "hela vägen upp". Varför? Ja det är detta som ältats bl a på TC och hos Orban m fl. Det finns en del teori men den korta versionen är att det uppstår transienter mellan samples och att detta blir ett extra stort problem i mindre påkostade omvandlare.

Nu ska jag jobba och inte skriva så mycket skit. Hoppas detta gav någon nånting, annars får jag stå med dumstruten.

/ B

Isåfall Waves. Mumsig Eq. Inspirerande att läsa om mr ninjas saknad av det här.. det gör det lättare att vara tacksam för att man håller på..

Ninjamac, du är ju king! Ack, hade jag läst sådana tips för några år sedan, då jag började traggla med hemmamastering, så hade jag nog varit klar med varje låt flera år tidigare.

Någon nämnde POW-R, går den att få som fristående plug-in? Går man till Weiss hemsida finns ju bara hårdvara, och den var inte gratis alls, även om den fick lovord från Bob Katz.

Mastring behöver inte vara svårt. om du Hör och lyssnar.
sen är det bara tekniskt kunnande och att ha förmåga att rikta in sig på målgrupper. (iTunes, mp3, radio, pasystem i skogen whatever) och känna till vad som låter bäst där.

Personligen aktar jag mig för att sepemastra. alltså just göra (nästan) klippta grejor. jag gör musik för att funka överallt, men framförallt i jävligt bra PA system. men sen gör jag ju trans/techno också

det går ju en våg (fortfarande tror jag) där så högt som möjligt tävlingen körs fullt ut.... men i ett PA låter sånt oftast bara Piss och blä, platt högljudd diskant och inga som helst "hörn" i musiken. kantigheten försvinner och det blir istället mest en monoton massiv ljudmatta.
tror visserligen det uppskattas en del på just kommersiella sätt, eftersom det blir "bakrgundsbrus" som en hel del faktiskt använder radion till t ex.... medans jag gillar att det låter fett transparent och alla ljud distinkta i sitt egna lilla rum så att säga.

f övrigt håller jag med ninjatunes på alla bitar... fast jag kör till -0.2 db när jag maximerar, Om jag maximerar.

Om det är en hel skiva ni/du håller på med kan det vara bra att vänta med premastring tills allt är färdigt, så varje låt kan såattsäga ge referens på nästa. så det inte tillslut blir 8 spår som är fetlimiterade, men "känns" olika högt.

Det som är intressant vid mastering är väl RMS-nivån, inte var själva topparna ligger och puttrar.

POW-R finns som fristående plug i ProTools. Men det är ju "bara" en dither och noiseshaping plug (alltså, sista steget, efter limiteringen). Dither = brus. Noiseshaping = EQ på bruset. Varför? Funkar på (de svagaste delarna av) ljud ungefär på samma sätt som antialiasing funkar för bild.

Det finns en hysteri kring noiseshaping som för länge sedan gått till överdrift (i min mening) om man inte sysslar med klassisk musik eller andra inspelningar med mycket ömtålig och svag dynamik. Det har liksom varit en "tävling" om vilken noiseshaping som ger minst hörbart brus i relation till musiken - notera detta. Målet har varit att alls kunna dithra utan hörbara bieffekter. Om man gör pop/rock/etc som inte alls använder så mycket svag dynamik kan ett betydligt "modigare" brus faktiskt ge ett bättre resultat, dvs, dithering utan noiseshaping, eller med "snäll" noiseshaping. POW-R är snarare av lågdynamikskolan, fast POW-R type 1 är en ganska normal dither+noiseshaping.

Jag slår gärna ett slag för PSP Vintage Warmer. Ett bra verktyg vid både mix & mastring. Kostar en dryg tusenlapp.

Tänk på att mastring inte bör vara ett kirurgingrepp, utan en finputs. Se till att din mix är noga genomarbetad så blir mastringen inte speciellt svår. Att allt ordnar sig i mastringen är en myt. Visst kan man operera djupt vid mastringen, men då är det oftast något fel i mixen.

Lycka till!

2)Verktyg: Mastra i 24-bitar eller mer, uppsampla från 16 om det behövs. Jobba gärna i 44.1 KHz eller 88.2, undvik steg till 48, 96,etc Hmmm!....Kan du tala om för mig NinjaMac Varför man inte ska använda 48Khz ,96Khz? 48Khz har ju varit studiostandard i många år "ADAT standard" Och uppsampla från 16 Bitar jag bara undrar då man inte tillför något än större dynamik!.. du kan ju inte få fram något som inte är inspelat från början!... Det vanligaste är väl att man spelar in i så hög upplösning man kan Tex 96Khz Mastrar i samma och det sista man gör EFTER mastring är att Dithrar ner till 16Bit/44.1Khz men Jag hart säker fel!..

Yo drum,

Jag är inte sifferkunnig, men jag tror att tanken är att slippa kapa av de få bitar man har. Alltså, varje gång man bearbetar ljudet (allt från EQ till dithering) måste det räknas om, eftersom det är uppbyggt av siffror. Om du så bara normaliserar, måste hela ljudfilen beräknas en gång till innan den sparas. I processen offras en bit här och en bit där. Så, lägger du till 8 bitar, kan du offra dem till ljudbearbetningen och spara de ursprungliga.

För övrigt tror jag kvaliteten på mikrofoner / grundljud har långt mer betydelse än höga samplingsfrekvenser. Jag fick höra i en studio att de bara körde på 24/44.1, för ovanför det hörde de ingen skillnad (smaksak, men dock). Och hårddisken tar slut så himla fort med så tjocka ljudfiler...!

Förresten nämnde du en grej som jag aldrig fått kläm på (Ninjamac? Tips?). Okej att man gör mastering och ställer in dither på 16 bitar. Right?

Men bouncar/processar/lägger man på dithering INNAN man sparat om låten i 16 bitars format, eller FÖRE?

kolla in voxengo elephant ... slåt waves L1, L2, L3 och izotopes maximizer varje dag!

Voxengo Elephant finns inte till OS X och hemsidan är ful. O:-)

Tack, Jones. Good to be right.

Har provat Ozone, förresten. Oj! Rent och stort och HÖGT och allt! Lite plottrigt med "fickknivsdesignen" och lite svårt att veta vad man gör i multibandskompressorn. Men när man skruvat till det ordentligt - då!