Många nämner IM och sämre undervisningsformer i språk som skäl till att gängse språkbruk degenererats. Måhända kan även andra aspekter spela in i sammanhanget. Om man pratar med dagens lärare, får man lätt intrycket att mycket av deras undervisningstid går åt till att få eleverna att hålla klaffen och inte slå ihjäl varandra.
Kanske skall vi då till och med vara tacksamma för att våra unga medborgare lyckats skaffa sig så pass mycket språkkunskap som de ändå har?!
Angående "språkpoliseriet" (Intressant ord inte sant.) får jag tillföra att många här som idogt rättat andras språkfel, själva besitter förmågan att behäfta sina meningar med felaktigheter.
Hade det bara varit särskrivning som var dilemmat här så hade det väl kunnat vara sin sak. Dock spänner det även över företeelser som tempusfel, felaktig ordföljd, böjningsfel och felaktigt bruk av prepositioner. Jag håller med dem som tycker att detta skapar disharmoni i språkrytmen samt gör texten svårare att läsa.
Alla kan självfallet inte vara bäst på allt, men varför nöja sig med dålig svenska bara för att det kan anses facistiskt att påpeka felaktigheter? Om jag blir hembjuden på middag hos en kock, och det han serverar hemma smakar urk, tycker jag inte det är ok eller vad jag kan förvänta mig, bara för att yrkesmannen i fråga inte är i tjänst.
Språk är en levande företeelse som ständigt utvecklas, däremot behöver man inte degenerera språket. Att inte orka vårda sitt språk är ignorans. Ignorans brukar vara tecken på okunnighet.
Som någon nämnde tidigare i tråden; med ett välutvecklat språk kan man i princip komma hur långt som helst idag. Språket är en del av din identitet. Vill man vara slarvig med sitt språk, får man vara beredd på att uppfattas som en slarver. Valet är ditt, eller mitt. Detta är inte någon ny företeelse. Att vara skicklig i tal och skrift har värderats högt sedan urminnes tider och är alltså inte någonting nytt.
Det kanske är värt en tanke...
