Mobiltelefon till barn

Kan inget om tolvåringar, men vet vad min tjugomånaders son älskar, speciellt när jag fyllt den åt honom med allt Pixar gjort plus en mix med Nalle Puh, Elias och Byggare Bob.

iPhone rekommenderas varmt för mindre barn eftersom den kan spela upp ljud via den inbyggda högtalaren och den har dessutom en hyfsad kladdsäker konstruktion eftersom den saknar knappar och har display av glas.

Han skriver ju iofs "ingen iPhone!", men sak samma.

Min 12 åriga lillasyster har en Sony Ericsson, den där rosa vikbara modellen, och hon gillar den, om man är 12 år så räcker det med en mobil som man kan ringa och smsa med. Spela upp ohyggliga ljud kan ses som ett krav också.

Yes, men jag ville bara tillföra min erfarenhet eftersom jag tror många pappor* läser en tråd som heter "Mobiltelefon till barn". Men, som sagt, sak samma.

*) Finns här några mammor på 99mac? Bara nyfiken.

En sån ville min 11-åriga dotter ha också efter att hennes gamla gick sönder, men dom går ju just inte att köpa längre så det blev en SonyEricsson W580i istället. SE S500i var en annan het kandidat, men den svart/gröna har en tendens att knapparna spricker på den (nåt med limmet och färgen som inte är helt kompatibelt).

W580 känns som en rätt vettig tfn till en tjej i 10-12 års åldern - bra mp3spelare, bra hörlurar, hyfsad kamera, bra knappsats och rätt liten och nätt så den får plats i fickan på G-Starjeansen...
Dessutom ska det visst gå att ringa och messa med den, har jag hört..

Billigare än så här blir det inte: http://www.dustinhome.se/pd_5010114042.aspx

För att bilda en egen uppfattning så gå in på följande hemsida:
www.prisjakt.nu

Där kan du; hitta bästa priserna, jämför produkter, recensioner, omdömen, diskussionsforum, köp och sälj begagnat.

Lycka till!

Doro har en som man kan ringa med och bli uppringd.
http://www.doro.se/products/viewproduct?g=t&p=319

Fan att kidsen skall ha mp3, kamera, SMS, MMS, PMS och fan vet vad.

På min tid satt luren fast i telefonen med en svart tygkabel, sedan satt den tvåkilostelefonen fast i väggen med en kabel!

(obs ironi)

Åjo. Brevvänner kan man faktiskt ha på såna exotiska ställen att de där faktiskt inte har en dator, en mobiltelefon och en PS3 per person.

Samma softade dröm från din egen uppväxt som får dig att tro att dina barn skulle välja Lego, Mekano, ångmaskiner, smågrodorna kring midsommarstången och plocka kottar i skogen jämfört med Call of Duty 4 på en Playstation 3 kopplad till en femtitums fullHD-plasma.

PS. Sorry för kidnappning av tråd.

Nja. Nu är det ju inte direkt så att vi (eller någon annan än möjligen du då) väljer att istället för att dansa och leka med småungarna kring midsommarstången sitter hemma och spelar CD4. I vår familj tittar vi förstås också på film och spelar spel på plasman, men likväl så leks det med lego. Vi täljer också barkbåtar, plockar kottar, bär och svamp när vi är på landet - till barnens förtjusning och utan vare sig dator, DVD, DS eller annan elektronisk bärlast.

Det enda skälet till att vi inte har någon ångmaskin är att senast jag tänkte köpa en så kostade den lika mycket som en ny PS3 + fyra spel och då var tjejen lite för liten, men tack för julklappstipset. Hon ska absolut få en i år.

PS. Dito, sorry för kidnappning av tråd.

Jag önskar alla barn hade det så, men tror tyvärr utvecklingen är på väg mot...

Det bästa hade ju varit en mobiltelefon som var stöt- och vätsketålig. Med slitstarka knappar. En mindre modell passar ju bra i deras små händer. Kan inte komma på någon modell eller tillverkare som kan vara optimal med alla förutsättningar. En vikbar telefon kanske är något. Så skyddas knappar och display.

En tanke i sammanhanget kan vara att barn eventuellt blir mer drabbade av olika typer av strålning för att deras kropp växer.

Fast problemet med asocialt beteende har inget med datorer att göra. Förr läste de böcker, byggde modelltåg eller flygplansmodeller eller samlade frimärken, nu spelar de dataspel. Beteendet har andra orsaker, vi får inte blanda ihop korrelation med kausalitet.

Det var inte bättre förr. Bara annorlunda.

Jag har i sann "Det-var-bättre-förr-anda", gjort och gett brorsbarnen och fruns dito riktiga slangbellor:

http://goflorp.blogspot.com/2007/07/slangbella.html

Ge ungarna slangbellor, och pottekulor från Biltema. Tala om vad en bildörr kostar och att ögon inte kan ersättas, skicka sedan ut dem...

Vissa av er har verkligen fördomar mot barn.
När jag var tolv år hade jag varit Mac-nörd i sex år redan och släktingar ringde mig för att få Mac-hjälp av någon som kunde förklara pedagogiskt. Jag hade inte velat ha någon pensionärstelefon, utan snarare var det jag mer än någon annan som hade haft nytta av funktionerna i en värstingmobil (om det hade existerat då). Inte heller hade något extra stöt- och vattentåligt behövts, för jag var mycket van vid att handskas med dyr utrustning (lånade bl.a. mors professionella ljudinspelningsutrustning ganska ofta).
Och en 17-åring är definitivt inget barn, utan en vuxen individ som valt sitt liv själv.

Väl talat Mattias H! Det är hemskt att det ska finnas en så stor rädsla för allt nytt – även 20 år efter att det egentligen var nytt.

Nu vet jag inte hur gammal du är i skrivande stund, men jag själv jämför de 12-åringar som fanns när jag själv var 12 år. Och det går ju givetvis inte, det håller jag med om. Jag är fortfarande kvar i tankesättet att 12-åringar leker. Därav resonemanget om stöt- och vätsketåliga mobiltelefoner.

Barn och ungdomar är grymt medvetna om både materiella och kulturella saker. Framför allt dator, mobil, internet och konsolspel. Så realistiskt, så bör barn och ungdomar ta del av mobiltelefoner, som vi andra hade velat ha och använda.

klapp i arslet o ga o lagga sig tidigt ska fan racka

Bli sedan inte förvånad om de börjar tortera kattungar....

Ar bara bortskamda snorungar med for manga gadgets som blir sa!

Rajje. Jag hyr in tjänsten "Lyckliga söta barn" av min bror. Han har två st underbara barn som dyker upp ibland. Vi gör ngt roligt ihop, de är 9 och 11. När de är trötta och griniga så är de redan hemma Perfekt.

Brorsan betalar gärna mig en back öl för att bli av med dem ett par timmar

De har båda SE K750-telefoner, de är himla nöjda. Favvo är kameran, den verkar vara MYCKET viktig för dessa paltar. Fast de kan inte få in bilderna i datorn hemma, för den dyra PC deras pappa har pratar inte Bluetooth. Gissa var bilderna hamnar? Min burk pratar Blåtand obehindrat. Barnen är faktiskt, precis som du säger Rajje rädda om sina lurar, de vet hur man hanterar elektronik.

Tråden har spårat ur en hel del och handlar mera om barnuppfostran i allmänhet.
Varför inte blanda friskt? Låt dem spela TV-spel ett tag, tag sedan med dem ut i skogen och lär dem saker. Hur hittar man söder? Enkelt, alla paraboler pekar mot söder...:-) etc... Livskunskap kanske man kan kalla det.

På min tid sprang man i skogen, lekte i sandlådor, klättrade i träd, ramlade och slog sig, tände eld på papperskorgar, läste böcker, bläddrade i serietidningar, letade pantburkar för att köpa godis, hittade skogsporr och hade kul som barn. Möjligtvis att man kunde spela Nintendo hos någon bortskämd kompis.

Jag använde en dator första gången som 12-åring, fick internet vid 15 och köpte en mobil när jag tog studenten.

Och det var en lycklig tid, och jag saknade aldrig det jag inte hade. (Mest för att det inte var uppfunnet eller tillgängligt för gemene man men ändå). För att parafrasera en gammal Galenskaparna-sketch så hände det aldrig att man var ute och gick på stan och tänkte att "nu vore det gött å ringa nån".

Man får hoppas att alla dessa tekniska prylar från koltåldern inte kommer att ge upphov till en generation av närsynta och knubbiga bokstavssyndromoffer.

Jag håller på att bli en 26-årig surgubbe....

*mummel mummel*

När jag var 12 år så var miniräknaren och digitaluret de hetaste prylarna på marknaden.

Hade man tur så fick man spela PONG på en spelautomat på stadens finare hotell.

Telefonerna hade nummerskiva och hyrdes av Televerket.

Färg-TV:n var ny och Ralf Edström var vår idol.

Javisst, 12-åringar leker. Men precis som du säger är de väldigt medvetna personer redan då. När man som äldre talar om 12-åringar, är det lätt hänt att tänka sig dem som små barn som inte vet så mycket om världen. Denna fördom är väldigt vanlig. Men deras intelligens är verkligen inte så värst mycket lägre än vilken fullvuxen som helst. Den stora erfarenheten är det enda som saknas. I alla fall upplevde jag det så då och jag upplever det fortfarande när jag tänker tillbaka på min barndom och även när jag jämför med mina jämnåriga.
Jag vill inte anklaga någon – jag vill bara se till att detta faktum has i åtanke.