Viktig vikt

"Helt misslyckad" har jag aldrig sagt eller menat, det där är dina ord. Jag skrev att min fråga gällde rent generellt.

Va bra, för jag är en snäll person, vad än folk säger.

Men, VÄLDIGT många har svårt att låta bli att bara ta en sån där liten godbit.. eller ta en extra slev för de är ju så hungriga och...

Så fuskar de flesta..

Visst, alla vet att man skall äta sunt, röra på sig mer etc. Min läkare höll på att ramla av stolen när jag kom tillbaka för påfyllning av blodtrycksmedicinen och hade gått ner i vikt. Han sa att det är en på hundra som tar varningssignalerna på allvar och tappar vikt, de andra 99 ber att få starkare blodtrycksmedicin bara...

Du Eva, saknar du "en benhård fru" så känner jag ett par läckra tjejer på mitt jobb som du nog skulle ligga bra till hos...

Men Goflorp då... Haha!

Att överäta är ett beteende som har minst samma starka drifter som alkolism. Man kan inte bara säga åt någon att skärpa sig. Det funkar inte, lika lite som att skrämmas med döden.
Det som gör det så himla svårt att gå ner i vikt är att du behöver mat varje dag, du måste konfrontera ditt beroende/missbruk flera gånger varje dag. Tänk dig att säga åt en alkolist att bara ta en 4:a snaps 4 ggr/dag.

ALLA som jag känner som är 50+ säger att det är mycket svårare att hålla vikten i den här åldern. Det måste ju beror på hormonomställningar i kroppen som alla får (både män och kvinnor). Jag har en 64-årig kollega som ständigt varnar oss andra för att efter 60 år är det nästintill omöjligt att gå ner i vikt. Kanske det stämmer.
Jag vet att jag kan gå ner och vet hur jag ska göra och det känns bra men jag har så svårt att leva så hela tiden.

Eva: jag känner igen din beskrivning hur det var när man kunde äta allting. Själv såg jag ut som Twiggy och åt som en häst. Fast visst rörde jag mig mycket mer.

Sedan har jag en teori om att man blir tjock av att vara vis. När man var yngre gick hjärnan på högvarv hela tiden av allt man lärde sig i skolan och i livet. Nu för tiden har man varit med om mycket, fått många minnesspår och det krävs något rejält för att hjärnan ska ödsla många synapssprång. Låter det rimligt ?

Som student slipper man som tur är dessa problem. Det är knappt jag har råd med mat ändå.

Ja, det är tufft liv, men det hör liksom till studentlivet. Nudlar, pasta m. ketschup, falukorv med makaroner, mm...

Prova att bli sjukskriven i några år med ungar, hund, villa mm

Jag lyckades gå ner 4 kg på två månader med GI en gång, men sen föll jag mentalt tillbaka i det gamla stadiet igen och gick upp. Jag la även märke till att jag innan jag var helt "normal" (dvs som innan dieten) hade en period där jag tänkte "Nu har jag krängt GI i 2 månader, då kan jag ta en extra bit choklad. Jag menar, fan jag har ju klarat att köra GI i två månader".
Plötsligt hade hela dieten inte handlat om att minska i vikt och må bättre, utan om att ha utfört själva dieten! Att ha "genomlidit" det och inte att ha fått med sig reslutat.

När jag slutar med mitt nattjobb och (förhoppningsvis) börjar på det nya jobbet ska jag ställa mig i köket och verkligen studera bra, god mat så att man inte försakar smak för att minska antalet kolhydrater och kalorier. Jag vet att mycket GI-mat är jättegod och jag lagar gärna sånt. Min sambo är på samma våglängd också, men har svårt att minska i vikt. Hon är fullkomligt normal i kroppsbyggnad och är inte överviktig i mina ögon (hon har lite hull på låren), medans jag har lite väl mycket kagge, häck, lår och ja, ett onödigt lager fett över hela kroppen.
Jag skulle vilja gå ner cirka 15kg och väga 80. Men jag kämpar inte för mycket

Du och jag är väldigt lika den "normala" människan, fast mer framgångsrika och upplysta med tanke på att vi båda älskar mac

och med "normal" menar jag "så som de flesta, tyvärr, utvecklats i dagens samhälle med den kost som vi, tyvärr, får i oss och med de, tyvärr, dåliga träningsscheman vi har".

Så det är ju ingen merit direkt

Om man har bra självdisciplin så kan man faktiskt äta vad man vill. Så länge man gör det med måtta. Och slutar äta precis innan man känner sig mätt. Att äta mindre men oftare och regelbundet.

Att minska potatis, ris, pasta och vitt bröd går ju bra. Men inte utesluta dem helt. Ta mer kött, fisk eller fågel istället.

Har man dåligt med tid eller lust att motionera, så är ju promenader väldigt bra. Lite snabbare takt än vanlig promenad. Behöver inte vara längre tider om man gör det ofta och regelbundet.

Man kan promenera med t ex en ryggsäck med par tjocka böcker i. Då behöver man inte öka takten på promenaden utan gå i normal takt. Eller om man åker ofta buss till jobbet, så kan man ju hoppa av några hållplatser innan när man ska dit och hem. Och promenera resten av vägen.

Ett exempel som jag varit med om är när jag praktisera på ett ställe i Malmö. Jag pendla med buss där jag fick byta buss. Den andra bussen stannade en bra bit från stället. Så jag hade 10 min promenad till praktiken. Och jag hade en laptop i en ryggsäck med mig varje dag. Den vägde typ 2 kg totalt. Denna 10-minuters promenad till praktiken och från praktiken, varje vardag i 8 veckor, gick jag ner 10-11 kg.

Detta hände utan att jag planerat bantning. Jag levde som jag ville leva min vardag. Och fick ner kilona som en bonus.

En parantes till det hela är att jag behöver gå ner i vikt. Det är "bara" för mig att bestämma mig. Och sätta saker och ting i rutin.

Självdiciplin har inget med ett missbruk att göra. Det är att nedvärdera de personer som har problem med överätning.

Lustigt att det nu för tiden finns ett namn för allt. Shoppingberoende, spelberoende, porrberoende, surfberoende, spelberoende osv. Blablabla, säger jag.

Du menar att att överdrivet ätande är ett missbruk? Tycker jag är att nedvärdera de som har problem med droger.

"(det är minus 35 nu)" ?
Du menar att ni har minus trettiofem grader ute ? Buurrrh.
Men då behöver ni väl lite extra fett för att klara kylan. Och det är
väl en sådan där torr kyla som gör att man har svårt att andas ? Sskaakk.
Har besökt Bastuträsk, Burträsk och Abisko en gång men då var det sommar. Du bor
väl bara halvvägs upp eller (har glömt Geografilektionerna) ?

Och jag som klagar när det är några få minusgrader här i Götet.

Knappast acke, det är lättare att bli av med ett missbruk av droger, sprit, rökning etc än med mat, eftersom du inte behöver konfrontera ditt beroende flera gånger per dag med dessa som med mat.

Och självklart är det ett missbruk, tror du folk medvetet äter ihjäl sig?

Ok, visst är det ett missbruk av mat, tänkte fel, men knappast ett beroende. Köper heller inte att de är svårare att komma ur men där tänker vi väl olika.

Hävdar att med en stark vilja och disciplin så går det att gå ned i vikt och hålla den.

Farligt det där, känns som man ger problemet ännu mer tyngd. Ju svårare folk säger att det är desto lättare är det att falla tillbaka på det när man känner sig svag. "Ja men MatsOlov sa ju att..."

Har gått ner ca 15 kg i år. Använde mig av en pulverdiet för att komma igång, och har sedan inte gått efter någon speciell metod utan bara använt lite mer lightprodukter, ätit mindre portioner och fler och mer regelbundna måltider. Har tagit lite fler promenader med hunden, men ingen motion utöver det.

Några mentala knep som hjälpt mig är att

• Föra bok överalltjag äter. Drar mig för att äta något onyttigt om jag vet att jag måste sätta det på pränt.
  

• Se över porslinet. Bytte vardagsservis delvis på grund av att mattallrikarna var såpass stora så att en normalstor portion såg ynklig ut på dem.

• Det var lättare att ändra matvanor efter 14 dar på pulverdiet. Det blev en nollställning, och efteråt kunde jag koncentrera mig på det positiva med allt jag kunde börja äta istället för att fundera på allt jag var tvungen att låta bli.

• Pulverdieten hjälpte mig börja äta regelbundet. 6 påsar dagligen (kl 6, 9, 12, 15, 18, 21) resulterade i att jag nu äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat. Sockersug och småätande är borta.