- Reisan
- Medlem ●
- Malmö
Clossa: Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Min plan är att skaffa 3 fasta objektiv, t ex vidvinkel på 20 eller 24mm, normal på 50mm och tele på 105 eller 135mm. Nu har jag bara kitobjektivet 18-55 utan VR och ett 55-200 med VR. Dessa två som jag har, tänkte jag låta komplettera framtida uppsättning av fasta objektiv.
Jag gillar att fotografera porträtt/modell, orörliga och rörliga motiv. Dessa är ju både stort och brett område. Och jag får ju röra på mig en hel del i djupled med fasta objektiv.
Jag är nybörjare inom fotografering men stämmer det inte att fasta objektiv har en betydligt och märkbar bättre bildkvalité än zoomobjektiv? Låter ju logiskt med tanke på att bildkvaliten skiljer på de olika brännvidderna på zoomobjektiven. Rätta mig gärna om jag har fel.
Där tycker jag faktiskt att du har lite fel, jag anser att man ska läsa på först (eller omvänd ordning) och sen gärna prova i en fotoaffär (finns såna kvar förresten?). Varför inte ta del av vad världen säger om prylen man vill köpa?
I fotoaffären kan man sen mest bara kolla ergonomi och lite lättare saker. Hur stor möjlighet har man att se hur bilderna blir? På kamerans skärm? Jag köper det mesta på postorder, efter att jag kollat på nätet att jag sannolikt kommer att bli nöjd.
För övrigt var jag inne i en av stockholms största fotobutiker häromveckan, hjälpen jag fick var komiskt, kunskapen var på Expertnivå. (butikskedjan)
För övrigt var jag inne i en av stockholms största fotobutiker häromveckan, hjälpen jag fick var komiskt, kunskapen var på Expertnivå. (butikskedjan)
Eftersom du inte säger vilken det var, så vet jag ju inte det ... men tanken att testa själv är väl inte fel?
Grejen är att ett objektiv som får toppbetyg i tester kan ta väldigt fula bilder. Det gäller en del Canon-objektiv, och andra. Canon 50/1.4 är ett exempel på det.
Bra kontrast t ex, som ger höga betyg i ett test, tycker jag ger svårbearbetade bilder. Om objektivet inte har överstrålning blir det också plus, men ger tråkiga, hårda bilder. Objektivtillverkarna ligger helt i händerna på testsiterna på nätet, och optimerar optiken för väldigt konstiga saker.
Bra kontrast t ex, som ger höga betyg i ett test, tycker jag ger svårbearbetade bilder. Om objektivet inte har överstrålning blir det också plus, men ger tråkiga, hårda bilder. Objektivtillverkarna ligger helt i händerna på testsiterna på nätet, och optimerar optiken för väldigt konstiga saker.
Hänger inte riktigt med, bra kontrast = med svårbearbetade bilder? Vilka motiv och ljusförhållanden plåtar du? Själv har jag aldrig vart nöjd med en bild utan att behöva öka kontrasten i PS. Att kameraföretagen skulle vara i händerna på testsajter på nätet tvivlar jag starkt på men har du någon länk eller bevis för att så är fallet? Fototidningar har väl annars MTF-testat optik sedan urminnes tider, nästan i alla fall.
Själv har jag 80mm, 110mm, 150mm, 240mm och 400mm. Där tillverkaren själv redovisar mätresultat på optiken.
Hänger inte riktigt med, bra kontrast = med svårbearbetade bilder? Vilka motiv och ljusförhållanden plåtar du? Själv har jag aldrig vart nöjd med en bild utan att behöva öka kontrasten i PS. Att kameraföretagen skulle vara i händerna på testsajter på nätet tvivlar jag starkt på men har du någon länk eller bevis för att så är fallet? Fototidningar har väl annars MTF-testat optik sedan urminnes tider, nästan i alla fall.
Själv har jag 80mm, 110mm, 150mm, 240mm och 400mm. Där tillverkaren själv redovisar mätresultat på optiken.
Multi coating höjer kontrasten, så man får hårdare övergångar i vissa toner. Det är inte särkilt bra om man vill ha atmosfäriskt dis, eller motljusöverstrålning. Vill man ha kliniskt perfekta bilder är det däremot utmärkt. Jag tycker ofta att de objektiv som klarar sig sämre i tester, eller gamla objektiv, är bättre. Sigma har en del riktigt bra objektiv, som inte riktigt kommer upp i toppklass på graferna. T ex är Sigma 24-70/2,8 (den äldre modellen) fantastiskt bra. Mjuka övergångar, och fint skärpesläpp.
Multi coating höjer kontrasten, så man får hårdare övergångar i vissa toner. Det är inte särkilt bra om man vill ha atmosfäriskt dis, eller motljusöverstrålning. Vill man ha kliniskt perfekta bilder är det däremot utmärkt. Jag tycker ofta att de objektiv som klarar sig sämre i tester, eller gamla objektiv, är bättre. Sigma har en del riktigt bra objektiv, som inte riktigt kommer upp i toppklass på graferna. T ex är Sigma 24-70/2,8 (den äldre modellen) fantastiskt bra. Mjuka övergångar, och fint skärpesläpp.
Tror du kanske missar en viktig variabel och det är optikens upplösning. Det man kan mäta är kontrast och upplösning och ett bra optik är alltid en kompromiss. Har du väldigt bra kontrast men dålig upplösning så ser bilden inte skarp ut. Överlag när det gäller zoomoptik så presterar dessa nästan alltid sämre än fast optik så jag skulle själv aldrig tala om "kliniskt perfekta" bilder när det gäller zoomoptik och använder man dessa vid full bländaröpning då är man nog väldigt långt ifrån "kliniskt perfekt".
Ang. multicoating så började de flesta större tillverkare med detta under 70-talet så jag tvivlar på att den Sigma 24-70/2,8 modell du talar om skulle sakna multicoating, vill man sedan ha det du kallar för atmosfäriskt dis eller motljusöverstrålning så är det väl billigare och enklare att skruva på ett riktigt dåligt uv-filter som man kan repa och du får just den effekt du talar om. Det är ju subjektivt men de flesta fotografer skulle nog inte bli så glada om deras optik presterar "disiga bilder" hur snyggt det än kan vara. Ett objektiv är alltid en kompromiss mellan olika faktorer och sedan skall det även vägas in pris, vikt, ljusstyrka mm. och hur man än vrider på det så får man alltid en kompromiss. För de flesta hobbyfotografer köper man ett märkesoptik så räcker kvalitén och blir över med råge.
Kul intervju med Mr. "Olympus" ang. just multicoating och skillnaden enl. honom är marginell. Ett liknande uttalande vore otänkbart idag då marknadföringsnissarna regerar.
http://www.geocities.com/maitani_fan/om_interview_3.html
...
Ang. multicoating så började de flesta större tillverkare med detta under 70-talet så jag tvivlar på att den Sigma 24-70/2,8 modell du talar om skulle sakna multicoating, vill man sedan ha det du kallar för atmosfäriskt dis eller motljusöverstrålning så är det väl billigare och enklare att skruva på ett riktigt dåligt uv-filter som man kan repa och du får just den effekt du talar om. Det är ju subjektivt men de flesta fotografer skulle nog inte bli så glada om deras optik presterar "disiga bilder" hur snyggt det än kan vara.
...
Kul intervju med Mr. "Olympus" ang. just multicoating och skillnaden enl. honom är marginell. Ett liknande uttalande vore otänkbart idag då marknadföringsnissarna regerar.
http://www.geocities.com/maitani_fan/om_interview_3.html
Nej, precis som du säger har multicoating funnits länge, men på senare år har den förändrats. Den glugg jag pratade om har man t ex släppt i en ny version som klarar sig bättre på alla punkter i tester. Den är skarpare, mer motståndskraftig mot reflexer och har högre kontrast. Däremot ger den inte längre lika mjuka, fina bilder. Genom en kraftigare coating, och förmodligen någon justering av elementen, har de i mina ögon förstört ett jättebra objektiv.
Om du kollar på t ex modefotografi, så är det väldigt vanligt med motljusbilder med överstrålning. Kontrasten i modellen minskar extremt mycket, och ger en "sommarkänsla". Ofta använder man Mamiya, eller Pentax. Ingen av dem är kända för extremt skarpa objektiv.
Jag håller med Mr. Olympus, och går t om så långt som att säga att det försämrar bilder. Vill man inte ha reflexer, får man se till att solen inte träffar linsen.
Samuel K: Ungefär så, ja.
Nej, precis som du säger har multicoating funnits länge, men på senare år har den förändrats. Den glugg jag pratade om har man t ex släppt i en ny version som klarar sig bättre på alla punkter i tester. Den är skarpare, mer motståndskraftig mot reflexer och har högre kontrast. Däremot ger den inte längre lika mjuka, fina bilder. Genom en kraftigare coating, och förmodligen någon justering av elementen, har de i mina ögon förstört ett jättebra objektiv.
Om du kollar på t ex modefotografi, så är det väldigt vanligt med motljusbilder med överstrålning. Kontrasten i modellen minskar extremt mycket, och ger en "sommarkänsla". Ofta använder man Mamiya, eller Pentax. Ingen av dem är kända för extremt skarpa objektiv.
Jag håller med Mr. Olympus, och går t om så långt som att säga att det försämrar bilder. Vill man inte ha reflexer, får man se till att solen inte träffar linsen.
Samuel K: Ungefär så, ja.
Mamiya & Pentax då antar jag att vi snackar 6x7 och det är ju ganska gamla konstruktioner så resultaten man får med dessa och film jmf. med dagens digitala kameror och zoomar är ju helt olika världar. Men som sagt allt är subjektivt och det är ju smaksak vad man föredrar. Förr med bladaren hörde man alltid med softar på när man tog porträtt för att man inte ville se minsta lilla por. Tycker själv att oavsett optik om man vill ha kontrast i motljusbilder så gäller ett ordentligt motljusskydd.
Mamiya & Pentax då antar jag att vi snackar 6x7 och det är ju ganska gamla konstruktioner så resultaten man får med dessa och film jmf. med dagens digitala kameror och zoomar är ju helt olika världar.
Vissa löser det ju genom att sätta en konverter på sin Canon, och köra med gamla gluggar. Carl Zeiss Jena eller Pentax M42 t ex om man vill ha lågbudget. Jag har försökt ta motljusbilder med nya objektiv, och det ser helt enkelt inte särskilt kul ut ...
Just kontrast är lite krångligt att diskutera, i och med att man måste skilja mellan global kontrast (d.v.s. fördelning mellan vitt och svart över hela bilden) och mikrokontrast, som avgörs av optikens förmåga att göra skillnad på små områden med närliggande färg. Det låter lite som att stfm och Snoopy talar om olika saker egentligen.
Hög global kontrast är egentligen en ganska dålig egenskap som får högdagrar att fräta ut och skuggor att gro igen. Snarare är det så att riktigt bra gluggar har låg global kontrast, men tyvärr verkar det vara sällsynt numera eftersom folk inte förstår det där utan köper optik som ger "stunsiga" bilder.
Mikrokontrast, å andra sidan, är det som får oss att uppfatta en bild som skarp. Ett klassiskt gammalt Leica-trick är att göra gluggar med låg upplösning men hög mikrokontrast, vilket ger bilder som känns superskarpa och nästan tredimensionella, med alldeles fantastisk texturåtergivning, men ändå presterar riktigt dåligt i MTF-mätningar.
Så jag är nog faktiskt böjd att hålla med stfm - det finns egenskaper hos optik som inte låter sig mätas objektivt, så bra mätvärden betyder inte per automatik att ett objektiv ger snygga bilder. Och då har vi inte ens kommit in på ännu mer subjektiva faktorer som bokeh och färgåtergivning än...
Och då har vi inte ens kommit in på ännu mer subjektiva faktorer som bokeh och färgåtergivning än...
"Bokeh" är intressant, för det har det börjat talas mer om igen. Jag är ingen optisk expert i någon form, men jag tror att det är väldigt svårt att göra optik som är superskarp, och har fint skärpesläpp. Man får välja. Om vi tar Leicas objektiv t ex, så försvinner skärpan gradvis. På en Canon-optik är det ett litet smalt fält som är skarpt, och sedan är allt suddigt. Det ser helt vansinnigt ut i mina ögon. Jag tror att det är mikrokontrasten som gör att det som är oskarpt får mer skärpa, tills den gradvis försvinner.
Mitt gamla Nikkor 50/1,2 är inte så dumt heller.
Efter tre månader dök äntligen Zuiko Digital 50-200 SWD upp på Cyberphotos hemsida. Jag beställde direkt igår kväll och när min order var lagd så stod den återigen som slut i lager, så där hade jag tur...
Ska bli väldigt spännande att testa. Motsvarar 100-400 mm och har en bländare på 2.8-3.5 vilket ju är rätt unikt givet omfånget. Visserligen inte fast optik men Olympus har ju grymt hög skärpa och marginellt med vinjettering/CA som är ganska typiska zoomproblem annars.
Det enda problemet med Olympus är annars att det är så svårt att testa grejorna i butik. Alla butiker har en uppsjö av Canon och Nikon-gluggar, men väljer man ett lite smalare märke får man köpa först och prova sen...
Någon som vet vilken av de två fasta Nikon-objektiven som har den berömda "bokeh" av 85/f1,4 eller 85/f1,8? Anledningen till min undran är pga den stora prisskillnaden.
Hej vet inte vad "bokeh" är för nått?? men Nikons gluggar heter NIKKOR
och 1,4 är en grym glasbit.. kom ut redan på tidigt 80 tal....
Ps; en dj..vl att plåta Handboll med vid sidan om målburen
Handbolls hallar är kända för mindre kul ljus..
Hej vet inte vad "bokeh" är för nått?? men Nikons gluggar heter NIKKOR
och 1,4 är en grym glasbit.. kom ut redan på tidigt 80 tal....
Ps; en dj..vl att plåta Handboll med vid sidan om målburen
Handbolls hallar är kända för mindre kul ljus..
"bokeh" är ett uttryck för oskärpan vid kort skärpedjup. Ja, Nikons objektiv heter Nikkor.
"bokeh" är ett uttryck för oskärpan vid kort skärpedjup. Ja, Nikons objektiv heter Nikkor.
OK O:-)
men som sagt på Tri-X tiden när man puchade till 1600 med HC110..
blev det ett knivskarpt korn och man kunde verkligen leka under mörka förhållande..
bland dom häftigaste gluggarna jag la vantarna på..
Har kvar en.. och går att plåta med i M läge på dom nya husen.. men har aldrig kört med en AF som dök upp några år senare.. Nu fick jag nostalgi får leta upp glas biten.
Ps; Där har man en fördel med Nikon hus gammla gluggar funkar ok
http://www.mir.com.my/rb/photography/companies/nikon/nikkoresources/85mmnikkor/85mm14.htm
Bokeh handlar om hur ett objektivs oskärpeteckning ser ut, d.v.s. hur det tecknar objekt som inte är i fokus. Det är ett ganska komplicerat begrepp egentligen eftersom det involverar väldigt många fysikaliska parametrar, framför allt sfärisk aberration och axial CA som båda påverkar hur ljuset (och färgerna) fördelar sig över oskärpecirkeln.
Men fysiken behöver man inte bry sig om egentligen. I slutänden handlar det om att ett "idealt" objektiv ska teckna oskärpan så mjukt som möjligt, så att en punkt som är ur fokus blir gaussformig. Det man framför allt vill slippa är dubbla linjer och donut-liknande punktljuskällor med skarp ljus kant och mörkt (eller missfärgat) centrum, eftersom det ger ett oroligt intryck med en massa falska konturer. Det finns i princip inga objektiv med perfekt bokeh, utan alla misslyckas på något sätt. Sonys STF är iofs ganska nära
Däremot verkar varenda kotte ha blandat ihop skärpedjup och bokeh, som definitivt inte är samma sak. Väldigt mycket oskärpa är inte alls samma sak som bra oskärpa...
Båda tecknar helt ok bokeh. 1,4 klarar punktljuskällor lite bättre än 1,8, men i övrigt är det ingen jätteskillnad rent bokeh-mässigt.
Ok, har läst användare av Nikkor 85mm (dock ej fått veta om det var f/1,4 eller f/1,8) som lovordat detta objektivs oskärpeteckning. Då är det andra optiska kvaliteter/egenskaper som gör att det är sån stor prisskillnad mellan f/1,4 och f/1,8.
Bokeh handlar om hur ett objektivs oskärpeteckning ser ut, d.v.s. hur det tecknar objekt som inte är i fokus. Det är ett ganska komplicerat begrepp egentligen eftersom det involverar väldigt många fysikaliska parametrar, framför allt sfärisk aberration och axial CA som båda påverkar hur ljuset (och färgerna) fördelar sig över oskärpecirkeln.
Men fysiken behöver man inte bry sig om egentligen. I slutänden handlar det om att ett "idealt" objektiv ska teckna oskärpan så mjukt som möjligt, så att en punkt som är ur fokus blir gaussformig. Det man framför allt vill slippa är dubbla linjer och donut-liknande punktljuskällor med skarp ljus kant och mörkt (eller missfärgat) centrum, eftersom det ger ett oroligt intryck med en massa falska konturer. Det finns i princip inga objektiv med perfekt bokeh, utan alla misslyckas på något sätt. Sonys STF är iofs ganska nära
Däremot verkar varenda kotte ha blandat ihop skärpedjup och bokeh, som definitivt inte är samma sak. Väldigt mycket oskärpa är inte alls samma sak som bra oskärpa...
Bra förklaring. Då vet man mer. Mm, jag tror att de flesta som pratar om bokeh och skärpedjup syftar i slutänden på samma sak, men förklarar det på olika sätt. Skärpedjup och skärpeteckning är ju rätt så självförklarande egentligen.
jag vet inte hur 85 1.8 bokeh är, men mitt 1.4 är mycket trevligt och det är just 1.4 som är känd för just sin bokeh, så svar på din fråga, 1.4
Ok, synd att du inte testat både 85/1,8 och 85/1,4 för att kunna se skillnaden. Men nu vet jag att det är 85/1,4 som är omtalad just när det gäller den berömda skärpeteckningen.
Oavsett vilken fast brännvidd man har,så är det en intilliggande man vill ha.Därför har jag sålt mina små zoomar (18-55.55-200)och köpt Nikkor 18-200 f3,5-5,6 med VR.som täcker det mesta inom allemans-vardagsfotografering.Detta medför en liten väska och kameran kommer med oftare.
Jag har också en mikro nikkor 60mm med makro som är underbar till fjärilar och blommor eller alger och sjöpungar när jag dyker.
Det är svårt att förbestämma"specialgluggarna"på promenaden-hur ofta ser man en Sparvhök på 4meters håll?
Men visst ,om man lyckas så "känns de' gött"i avtryckarn,och det är ju tack vare fotofolk med stort tålamod att krypa runt en snigel som poserar eller väntar på den perfekta vurpan,som vi andra får se mycket som"inte finns".
Personligen=Hellre en bra,sjysst bild tagen idag-än en önskad perfekt,kanske imorgon.
Någon som vet vilken av de två fasta Nikon-objektiven som har den berömda "bokeh" av 85/f1,4 eller 85/f1,8? Anledningen till min undran är pga den stora prisskillnaden.
Båda tecknar helt ok bokeh. 1,4 klarar punktljuskällor lite bättre än 1,8, men i övrigt är det ingen jätteskillnad rent bokeh-mässigt.