Ljudkvalitet... Varför bryr sej ingen?!

Du är så uppe i det så du missar ett skämt:)

Tro mig, jag vet hur bra musik kan kännas med riktigt bra ljud och eftersom jag tillhör den (förvånansvärt nog, tydligen unika) skara som upplever stor emotionell skillnad mellan bra och dåligt ljud, så bryr jag mig, visst gör jag det.

Alla gånger jag har suttit i studio och lyssnat på musiken direkt från 2" eller från högupplöst högkvalitativ digital inspelning - hur fantastiskt det känns och låter! Det trista är att man vet att det bara bär utför efter detta, det största ögonblicket! När musiken sedan mastras konsumentformaten kollapsar ljudbilden bit för bit varje steg på vägen. Det är underbart att mastra till DSD/SACD - det i särklass bästa konsumentformatet. Men det får man nästan aldrig göra. Vissa gamla lackplattor låter enormt bra, men i allmänhet är vinyl inte heller så fantastiskt.

mp3 är vääldigt långt ifrån dessa domäner.. och sen ska vi inte snacka om kassa ljudkort..

Jag vill tillägga att jag i stort delar Skrotnisses (och andras) tveksamhet kring mp3/komprimering och utvecklingen detta leder till (vilket jag förklarat tidigare i tråden innan den spårade ut i ljudfetischism och AOR-hyllande).

Jag uppskattar och vill också ha högkvalitativt ljud tillgängligt, men accepterar mp3/komprimering som ett komplement då jag personligen håller innehåll före form och dessutom tycker att i slutändan är det musiken och inte ljudet som är huvudsaken.

Komprimering och fildelning har ju en positiv aspekt, även om det medför sin egen problematik, nämligen fildelningen som gjort att fler och fler får tillgång till allt mer musik, vilket inte är något mindre än en revolution mot hur det var tidigare.

Så det handlar egentligen inte om komprimering eller inte, men det problematiska är om skivbolagen och företagen använder detta till att sälja varor med sämre kvalitet än tidigare och inte värnar om kvalitén.

Och till skillnad från andra här bedömer jag inte folk utifrån vad de lyssnar på och hur de lyssnar. Det viktiga är att de lyssnar och att de förhoppningsvis upplever ett mervärde i form av en kulturell och konstnärlig upplevelse.

Mina slängar mot AOR ska tas med ett snett leende och grundar sig i en viss tröttsamhet att dessa artister ständigt ska dras fram när man talar hifi. Precis som om de hade något slags monopol på kvalité och bra ljud.

Jag hävdar inte att alla hifi-nördar har taskig musiksmak, bara att många hifi-nördar har en annan musiksmak än min. Vilket jag baserar på ren empiri, de jag träffat på har nämligen det, med få undantag. Jag upplever att de lyssnar på musik som inte har någon större konstnärlig kvalité och ofta har ett förhållningssätt där andra aspekter än konstnärlighet har företräde. Och ännu har inget i den här tråden visat på motsatsen. Men det är bara min åsikt, det är ingen oomkullrunkelig fakta eller sanning.

Det jag far efter är att jag tycker att det är ett problem när det är viktigare att ha en fickförstärkare till sina ipod-lurar, än vad man lyssnar på. Jag skulle aldrig drömma om att klaga på någon för att denne använder originallurarna till sin iPod (som är erbarmliga) eller lyssnar genom en ministereo eller datorn hemma. Däremot klagar jag när skivbolagen använder detta som en ursäkt att strunta i bra ljudkvalité. Bra ljudkvalité är viktigt, men inte för att tillfedställa hifi-nördarna med Carlsson-högtalare och värsta hemmabygget utan för att det ska låta bra i Pelles iPod och faster Agdas kompaktstereo/bergsprängare.

För musiken är viktigast, alla musikfans som lyssnat igenom taskiga bootlegs och tionde generationens kopior av VHS:er, som låter och ser skräp ut vet vad jag menar. Det låter skit, men man lyssnar för att musiken är så bra. Det vill inte jag välja bort bara för att tillfredställa ljudnörden i mig.

I övrigt är vi överens om farhågorna och att problemet med dagens komprimering och "övermastring" och att ljudkvalité får stå tillbaka. Tyvärr gäller inte bara det musik, tv är ju ett skräckexempel på dålig ljudteknik och även film idag är ofta övermastrad och/eller dåligt ljudlagd.

Vi är ju överens i mycket, men inte i allt. Skillnaden är att jag sätter musiken först i mitt resonemang, först ska vi ha bra musik att lyssna på innan vi börjar köpa på oss hifi-prylar. Tekniken är ju bara ett medel för att uppnå ett mål, nämligen lyssna på musik.

Vad gäller taskig musiksmak föredrog jag det i förra inlägget, det är du som känner dig träffad och måste försvara dig. Jag säger bara att vi har olika musiksmak och utifrån vad du lyft fram i tråden och har du hittills gett uttryck för den klassiska hifi-nördens musiksmak. Vilken ibland (rätt ofta) av nämnda hifi-nördar anses stå över annan musik, inte på grund av konstnärlighet, utan på grund av dess tekniska aspekter. Jag säger inte att just du tycker så, jag extrapolerar bara utifrån min erfarenheter.

Sen är du där igen i din passus om låg nivå angående att jag hävdat att det ska låta bra även i sämre spelare och sätter dig över. Alla ska inte behöva ha värsta hemmabygget för att kunna lyssna på musik, det ska låta bra även i kompaktstereon/iPoden. Det är nämligen där normallysnaren lyssnar på sin musik och det får du bara acceptera. Att du inte gillar det är en sak, men att kalla det att sätta en låg nivå eller okunskap eller whatnot är en helt annan. Det är när du ger uttryck för den über-attityden som folk retar sig på dig. Folk prioriterar olika, deal with it. Vissa bygger värsta hemmastereon, andra bygger om gamla bilar eller släktforskar. De väljer inte bort värsta hemmastereon för att de är dumma, utan för de anser andra saker viktigare.

Ärligt talat låter du mest gnällig när du generaliserar och fördömer än det ena än det andra. Sen var det ju inte amerikanska tv-serier jag klagade på, utan på att framförallt SVT/TV4 är skitdåliga på ljudteknik och producerar tv som är subpar vad gäller ljudkvalite och ljudteknik. Där är amerikanerna faktiskt ofta bättre och inte minst BBC ett föredöme.

Jo, det gör du. Du påstår att de har kvalitetslösa svensson-liv om de inte delar ditt intresse. Du påstår att det finns bara ett enda sätt att få kvalitet i sitt liv, och det är att dela just din hobby — den viktigaste hobbyn av dem alla.

Det roliga är att du inte tagit till dig nåt som skrivits tidigare i tråden. Du "tror" att du har rätt men du "vet" väldigt lite. Du generaliserar & slänger dig med audifoilfloskler som typ "mp3 e skit" blabla. Det är inte så svartvitt som du tror.

Ovanstående citat är faktiskt ett ypperligt bevis på detta. Fråga några professionella ljudtekniker varför de använder/använt Yamaha NS-10 i alla år.
Det är faktiskt det rakt motsatta av vad du skrev/tror....

Då skulle jag definitivt välja CDn (personligen klarar jag inte av 128kbps i nåt format). Men om man ska nyansera diskussionen så kan jag säga att börjar man traska upp över 192 AAC & då helst VBR börjar vi få en kvalitét som i de flesta fallen inte går att urskilja från originalet.

Om man ska dra en jämförelse över hur "bra/dåligt" högupplösta (inte 128) filer låter så är skillnaden mellan en 192AAC-fil & en okomprimerad generellt mindre än mellan 2 olika märken av valfri CD-spelare/förstärkare.

Min poäng är att just komprimerade filer i sig alltid får dålig kritik när det oftast är utrustning (bärbart el hifi) som håller totalt undermålig kvalitét.
En tråd som är inne på det spåret finns bl.a. här:

http://www.head-fi.org/forums/f15/sony-walkman-pro-cassette-kicks-mp3-butt-300983/

Det de flesta (inte alla) i tråden inte inser är att kvalitén på själva spelaren + hörlurarna (som nämnts) som nämns är överlägsen "de flesta" (framförallt ipod tyvärr) mp3-spelarna på marknaden. Inte inspelningsformatet i sig (kassett el mp3/AAC).

Det du sa om högtalare är faktiskt så att de flesta studios har ett par superbra & ett par halvkassa högtalare att mixa i. Och tro mig, det lustiga är att när du mixat i de halvkassa får du oftast en mycket bättre mix i de superbra än om du bara mixat i dem. Detta är rätt logiskt eftersom bra högtalare har en tendens att "avslöja" mycket detaljer/register/frekvensomfång.
Det kan ibland bli svårt att få rätt mix/nivåer på olika instrument m.m. då. På sämre/mindre högtalare kan helt enkelt detaljer försvinna som finns i de bättre. "Rättar" man till mixen i de halvkassa låter det i 9/10 bättre i de bra också.

(Har varit benhård audiofil själv men ser "tyvärr" ingen anledning alls längre att köra AIFF/lossless-filer när codecarna blivit så oerhört bra).

NS-10 används framförallt eftersom det är en sluten låda vilket innebär att den inte har samma problem med resonanser som basreflex har. Den har även ett väldigt uttalat mellanregister som ibland gör det lättare att placera t ex sång i mix. P g a detta är den ett populärt komplement till riktiga monitorer som naturligtvis är referensen, låter det bra i riktigt bra högtalare så kommer det att låta så bra som möjligt i alla andra.

/Ljudtekniker

Jag förstår vad du far efter, du behöver inte upprepa dig. Jag bara säger att det ska låta bra i både din high-end-stereo OCH i farmors kompaktstereo. Inte lika bra (fysiken har sin gränser), men bra. Jag sätter inga nivåer, men skivbolagen måste anpassa sig till många kundgrupper och det viktiga är att de leverar källmaterial som låter bra (vilket kan diskuteras), hur sen folk väljer att spela upp det är en en annan fråga.

Och det om tv hör absolut hit. Ljudkvalité är lika viktigt där.

Det enda jag har kritiserat dig för är att du gärna trycker ner andra men inte kan ta en känga själv. Det har inte ett skit med varken stolthet eller kvalitet att göra.

Så här ska musik låta.

(Jag tyckte diskussionen behövde distraheras)

Det här leder till en för mig intressant fråga. Varför godtar vi icke-fullspektrum-ljud när det gäller gammal musik? Varför tycker vi att många remastrade klassiker låter förfärligt? Varför är hjärtemusik nästan bättre när bandbrus, clipping och förvittring lägger ett filter emellan? Kan man likna det vid softade fotografier, eller är det rentav så att en inspelning i ohjälpligt behov av restauration slår an samma strängar som en skyddlös kattunge?

Det finns ju de som är pro NS-10 för att de tycker att registret underlättar bedömning av nivåer, eller Auratones för att "funkar det i dem så funkar det överallt".

Har aldrig tillhört den skaran. Detta skriver jag inte för att debatera NS-10:or.. Vill bara visa att inte alla ljudtekniker kör NS-10-skolan. Personligen gillar jag 1031 eller 1032 för mixbedömningar, men det är för att jag upplever att jag kan höra skillnad på extremt små förändringar.

/ En annan ljudtekniker (Alsihad xor Luddite)

Hmm .. tror att jag är all ätare i musik från jazz klassiskt rock hipphopp rave etc etc
mp3 works fine för bara just bara.. men kan inte låta mig bli att vara helt fasionerad
av en direkt graverad /platta typ; Jazz,,, movingcoil /pickup ..

Det är faktiskt en Nice känsla!!

En fråga om sån där fickförstärkare:
En kompis till mig är totalt ointresserad av iPods för hon anser att det är för dålig ljudkvalitet. Hon använder helst iAudio som hon säger har bäst ljudkvalitet på marknaden. Om det stämmer (vilket mycket tyder på att det gör) hur kan då i riktiga audiofiler nöja er med iPodens ljuskvalitet och angående en sån förstärkare, blir det inte skit in skit ut om nu iPoden inte från början har bäst ljudkvalitet?
Själv har jag svårt att höra nån skillnad mellan olika ljudkvaliteter, även om jag ibland känner att min iPod nano inte riktigt ger ett tillräckligt tungt ljud… men det kanske är nån slags placebo-effekt av att alla pratar om ljudkvalitet som galningar.
Det skulle vara intressant att genomföra ett blindtest, både att se hur väl audiofiler klarar det och för att testa hur bra jag själv skulle kunna höra skillnad i en kontrollerad, vetenskaplig miljö

Den inbyggda förstärkningen av signalen i [all different kind of iPods] är helt enkelt för ynklig och kan inte driva lurar tillfredsställande. Tom. lättdrivna lurar får man köra på maxvolym. Det är ju rent löjeväckande faktiskt att det ska behövas. Min första Sony Walkman bandspelare klarade jobbet mycket bättre. Och nej det handlar inte bara om volym. Utan förstärkare - pissljud tyvärr. Fö. - I Love My iPod (classic 80 - whole lotta lossless).

Ingen av dessa portabla spelare för datafiler har bra ljudkvalitet.
Den som är minst dålig, det är en iPod med AAC (alltså mp4) filer.
En iPod med mp3-filer låter sämre än med AAC, och sämre än de minst dåliga mp3-spelarna. Detta är ingen hemlighet. Om man nu vill köra datafiler, så är en iPod med AAC det minst dåliga. Om man vill köra mp3 filer, så finns det andra lösningar som är mindre dåliga än iPod.

Detta beror på att iTunes har en kass mp3-omvandlare.
iTunes och iPod är optimerade för AAC, inte för mp3.

Inte min Ipod:

http://www.99.se/ipod-photo/235878-ipod-photo-stannar-efter-6-7-l-tar.html

Låt oss vara försiktiga med stor-orden. Om man ska använda politiska termer i en diskussion om ljudåtergivningskvalitet (och det kan man förstås) tål det att upprepas att musikbranschen aldrig varit någon demokrati. Gräsrotsinitiativ existerar, men är så små att de saknar betydelse för branschens utveckling. Den folkrörelse som tvingat den bakåtsträvande musikindustrin till förändring handlar om kvantitet, alltså musikens tillgänglighet, inte dess förfinade egenskaper. Att skivbolagen skulle lyssna på de som inte bryr sig, låter som ett krångligt sätt att beklaga sig över de problem musikbranschen skapade för sig själv och alla konsumenter för länge sedan, på grammofontiden!

Det finns de debattörer som tvivlar på att skivbolagens beslutsfattare över huvud taget har fungerande hörsel. De stora skivbolagen har skapat en kontrollerad marknad utan något som helst intresse för musikens utveckling. Några få artister lanseras våldsamt och kortsiktigt i hopp om att en enda succé täcker de enorma utgifterna, och nästan ingen tjänar några pengar på situationen. En entusiastisk falang hävdar att om De Fyra Storas öron varit i bruk hade vi redan övergett det här med plastskivor som distributionsform. Hur bandbredden ska räcka till i framtiden är oklart, men en stor del kunniga konsumenter ser en framtid där all media levereras via nätet. Den här debatten är vi alla medvetna om, men jag tror att både jag, Nisse och några till fortfarande resonerar som att musik som inte kommer på skiva inte är lika äkta som när man kan säga: "Där på bordet ligger världens bästa krautrockplatta."

Mp3-formatets dominans kommer att bestå i flera år, men kanske alltmer bara i dagligt tal. Jag spekulerar nu, men är det inte bara i fildelningsnätverken mp3 är den allra vanligaste standarden? Det förefaller mig som om de lagliga digitala distributionsnäten använder formaten AAC och WMA mer än Mpeg-3.

Hur som helst, hur bra är egentligen ljudåtergivning på CD? Red Book är ju också en standard med komprimerat ljud. Borde inte den välförsedde digitalaudiofilen bara lyssna på SACD?