Jag som musikälskare tycker dagens situation är bedrövlig och jag blir bara ledsen.
Förr var det möjligt att till den lokale skivhandlaren och köpa sig en skiva.
För bara några år sedan (ok då, för tjugo år sedan) så fanns det mängder av skivaffärer i stan (Stockholm) i nästan varje gathörn och Mix i varje förort med ok utbud. Nu har t o m Skivfönstret lagts ner. Skivfönstret var en klassisk butik med musikkunnig personal som skrev egna recensioner och gav skivtips.
Det som finns idag är Mega, ja de är faktiskt kvar - om än i en krympt lokal - vid Sergels Torg. Jag gick dig en dag och köpte på mig några skivor och kände nostalgi, fällde en liten tår över dagens bedrövliga situation och förbannade alla piraktopierare som har förstört skivutbudet och skivbutikerna och gjort mängder med människor arbetslösa eftersom de har tagit bort inkomsten för många och bidragit till ökade kostnade för socialbidrag.
Det var enkelt med CD.
Köp skivan och släng in i stereon hemma, i bilen eller i den portabla stereon på stugan i skogen. Tryck på Play.
Nu med MP3 spelare och allt så måste man ha en dator, internetuppkoppling och mp3 spelare. Tanka hem från iTunes, lägg i iPoden - drar kablar mellan stereon och ipoden. Gah! Jag blir vansinnig. Eller bränn skiva på det man köpt som man kan använda i stereon på landet. Öh vänta nu. Var det inte en skiva jag köpte? Nej, just det. Jag köpte datafiler. De går ju inte att använda. De måste ju föras över av konsumenten till en skiva först innan man kan lyssna på skivan. Helt vansinnigt och omständligt.
Jag förstår inte hur ungdomar av idag kan vara så förtjusta i detta, det är ju oerhört krångligt. Nu måste man vara datorexpert och hantera spellistor och bränningsmappar.
Förr räckte det med att trycka på Play.
Och så sägs det att utvecklingen går framåt. Det tycker inte jag! Jag tycker utvecklingen går bakåt. Det har blivit mer komplicerat och det tar längre tid.
Men ljudet då, det måste ju ändå vara bättre? Ja, det är just det.
Det är inte bättre, det är sämre!
Så förutom detta med att det är krångligare och tar längre tid, så har även ljudet försämrats.
Jag förstår inte att människor kan gå på detta.
Men facit ser vi ju. Skivförsäljningen minskar.
Folk vill inte ha det enkelt, snabbt och smidigt. Folk vill inte ha ljudkvalitet.
Konsumenten vill ha krångligt, svårt och att det ska ta lång tid och dessutom låta hemskt.
Jag förstår inte människorna längre.
Något jag verkligen uppskattar med skivor, det är bilderna och omslaget.
Det är en konstform i sig. Ett snyggt omslag, en skön förpackning. Val av typsnitt, bilder och texter. Ja, det är som en liten konstbok i sig, det kan vara det när man har lagt tid och pengar på det. Jag har många sådana skivor där omslagen är som små konstböcker. Helt underbart.
Men konsumenten tog bort konsten när konsumenten valde att döda skivan.
Och de som hade som levebröd att skapa dessa konstböcker att lägga med skivorna, blev arbetslösa.
Varken DVD-Audio eller SACD lyckades på marknaden, vilket visar att konsumenten inte bryr sig om ljudkvalitet.
Många skivor mixas för bilstereo eller liten stereo, alltså dynamikkomprimeras. Detta därför att det är så konsumenter idag lyssnar på musik. I små högtalare till sin iPod eller i lurar.
Det är också tragiskt.
Vi ser liknande utveckling överallt.
Högupplöst dia blev komprimerad JPEG i 8 bitars format.
Högupplöst film blev video som projiceras ut på biografduken.
Datorer används för att animera istället för att människor ritar. Det märks, det känns, det syns en skillnad. Det blir inte lika bra. Att se en tecknad film idag, är som att kolla på ett tv-spel. Det är samma typ av grafik. Det känns inte trovärdigt längre. Det känns datamässigt konstruerat. Illuisonen är borta.
Förr gjordes det bra och många fullängdare. Ett album var en samlat verk med berättelser som vävdes ihop. Det var vackert, fantastiskt och magiskt. Idag är det bara spridda spår som gäller. De behöver inte ens höra ihop eller lyssnas på i en speciell ordning. Det är som att konsumenten får en film i bitar och sedan får klippa ihop den hur som helst.
Konstverket är borta. Skönheten är borta. Njutningen är borta. Helheten är borta.
Det är som att Mozart skulle slänga upp alla sina delar av kompositioner i luften och sedan helt på slumpen dirigera ett av dem och sedan slänga upp i luften igen och sedan dirigera på slumpen ett annat. Det blir ju rena kakafonin jämfört med att höra en välkomponerad och strukturerad svit i den följd den är skriven att framföras.
Ja, allt detta gör mig beklämd och dyster.
