Hur känner du inför att fotografera människor som ser att du fotograferar dem?

Oftast fått positiva reaktioner om man frågar. Tyvärr börjar en del människor posera, åma sig och "göra sig till" om man talar om att man vill ta lite bider.

Uteliggare har jag råkat på flera gånger, i båda fallen var de inte motivet men trodde det.
1) Hotfull, aggressiv, vägrar lyssna. Att jag har en keps som det står "FBI" på gör inte situationen bättre.... bara lägga benen på ryggen så man slapp honom.

2) Man pratar och lyssnar. Trot eller ej men Göteborgs uteliggare är oftast väldigt schyssta typer som precis som alla andra människor bara vill ha ngn att prata med. Förklarade att jag tog bilder på annat, men om han ville kunde jag ta bilder på honom med- men bara om han ville det själv. Och nej, jag jobbade inte åt någon tidning, det är bara en hobby...

Visst smygfotar man, fast jag är ju insnöad på ladskap etc, det blir inte ofta människor med på bilderna. Måste bli bättre på det...

Beroende på situation. Naturligast (och oftast bäst) bilder får man efter devisen "skjut först och fråga sen". Men naturligtvis måste man använda sunda förnuftet och gott omdömme. Ett knep som jag använt mot bråkstakar som kvällstid inte vill få sina illdåd dokumenterade är en kraftig blixt rakt i ansiktet, därefter kan man lugnt avlägsna sig från platsen. Lycka till;)

Körde den förr, när jag var ung & "på", drog en Metz 45:a i synen på dem.
Efter det kunde man välja, ge dem en rak höger eller kuta...

De såg iaf ingenting på en bra stund...

Attans vad det började suga i DEN tarmen nu igen - en Metz-45 CT-nånting...hmmmm

http://www.metz.de/de/foto-elektronik/metz-mecablitz-modelle/sca-blitzgeraete/mecablitz-45-cl-4-digital.html

EDIT: Jag är ingen våldsam människa. Jag hade en fabless för att fota folk som festade (Detta är 20 år sedan) - sämsta sorten ibland att argumentera med. En del pingstvänneungar ville inte att det skulle finnas "bildbevis" på att de söp.
Ofta fick det bli en blixt i nyllet för att slippa få utrustningen förstörd eller tänderna utslagna....

Ah... en fattigmanschockgranat!

Själv får jag tråkiga minnen från byhålan (byhålan vill helst vara anonym) där jag växte upp när nynazisterna plåtade mig och (främst) mina kompisar när vi gick på stan, fikade osv. En del fick hotbrev och andra otrevligheter som följd. Jag gillar fortfarande inte när okända står med kameror.

Själv brukar jag helt enkelt fråga om jag får ta en bild, det känns bäst så.

Kult Blixt !!!

Har för mig led tal 8

Goflorp, du beskriver ju exakt som om det var mina egna upplevelser från den tiden.
Härligt att höra att fler än jag får något nostalgiskt när man tänker tillbaka till Metz 45-an och helgkvällar för 20 år sedan...till dessa sammanhang var 45-an oslagbar, nästan så man ångar att man sålde den...O:-)

I början av min "karriär" tyckte jag att det var lite pinsamt. Nu har jag inga problem med det. Tycker lite av konsten är att fota utan att bli upptäckt, bilderna blir mer naturliga och de har inte en chans att klaga. Det är faktiskt en konst i sig. Har två sätt jag brukar göra:

1) Köra mitt vidvinkel-sigma och skjuta från magen. Ställer in ett MF på låt säga 1-3 meter, kollar displayen på kamerans överkant för exponeringen... sen väntar jag till rätt tillfälle. Går fram, skjuter av 6-8 bilder på någon sekund och därefter iväg som om det regnade. Brukar få skära till bilderna om de är lite sneda eller om jag vill ha lite mer in-zoomat men 12 MP gör det möjligt.

2) Iakttar personen / personerna i fråga ett tag och ser vad de gör / hur de rör sig. Använder mitt 17-55mm och skjuter helt enkelt genom viewfindern. Lyckas man ta de bilderna man vill ha vid första försöket så brukar inte folk bli så provocerade. Vet man inte vad man söker i bilden och måste ta om ta om ta om då, enligt min erfarenhet, blir folk irriterade alternativt slutar göra det de gjorde.

Jodå, det är väl inte så illa längre. Det beror mycket på sammanhanget. Det är kul att bli fotad av en rolig anledning. Till exempel om man har svart mohikanfrisyr med hyvelrakat på sidorna och björnbuse-smink! Ett leende och en glad vink från den som precis har plåtat gör att man förstår att det inte är fråga om dåliga avsikter.

Nja, men jag har mkt på natur. Det står still, låter mig tänka lite FÖRE jag tar en bild.
Actionfoto är nog inget för mig.

Jag har t ex inga barn, så jag har inte fått det där grymma tålamodet som bara föräldraskap kan ge

Jag försöker fota utan att personen ser det, blir oftast bäst bilder då men i bland måste man ju fråga för att hinna ta bilden.

Hade också en stav-Metz en gång, var på 80-talet så jag minns inte ledtalet men den lät som en explosion när man fyrade av och som ett elkraftverk när den laddade upp

Här i Sthlm's innerstad blir man fotad och filmad lite då och då - dom flesta ignorerar det och hastar vidare...ungefär som alla dessa enkätmänniskor som ska "ställa några frågor"...eller tiggare.
Själv vänjer jag mig aldrig med att trycka upp en kamera framför en främling - jag är trots allt från Norrland och blir tyvärr aldrig av med min moral och integritetskänsla. Men jag vill ha bilder - på människor. Min lösning är fet tele. Jag tar bilder på människor som inte har en susning om det - eller om dom anar det så ser dom bara en snubbe med kamera långt borta och dom upplever inte integritetskränkning (själva avståndet räddar mig).
Nu sedan jag har en liten dotter så kan jag dessutom fota barn som är ett älsklingsobjekt. Barn blir alltid bra. Barn är bäst. Förr kunde jag inte sätta mig på en lekplats och fota - tabloidpedofilhysterin har gjor sådant omöjligt. Men nu fotar jag mitt eget barn - och fångar några andra on the fly :-). Fortfarande fett tele.

Har man fett tele så är det svårt/omöjligt för folk att veta vad/vem man fotar.

Ja, mjg, en rejäl systemkamera på en lekplats och det lär inte dröja länge innan de måste operera ut den ur halsen på en ...

Själv gör jag samma som MatsOlov, fotar i smyg.

För mig går det bort att fråga folk om man får fota dom. Sådana bilder är jag ointresserad av. I samma ögonblick ett objekt är medveten om att bli avbildad så upphör det objektet att vara "naturlig". Åtminstone dom flesta. faktum är att många förvandlar sig till oigenkännlighet när dom blir medvetet fotograferade :-D. Det naturliga flödet upphör - en stelhet infinner sig. Självmedvetandet fäster fett i ett ansikte. Om man är känslig för människors ansikten så ser man det tydligt och klart - trots att det kan vara mycket sublimt. Bilderna blir skit.

Håller helt med mjg. Bilder där objektet är medvetande om fotografen blir sällan (om någonsin) bra.

Stadshuskajen i veckan, alltid bra tryck!

http://www.speedyshare.com/393130861.html

Precis just Do It som ( Nike) säger /hehe

Jag tror att med en gnutta ödmjukhet och ett leende kan man komma långt. Reisans idé om visitkort med namn och flickr-konto på kan vara rätt avväpnande mot griniga folk. Hjälper inte det får man väl visa och säga att det blev ju jättebra och att om de mailar adressen på kortet så skall du ordna en kopia till dem. i "värsta" fall får du väl erbjuda dem en papperskopia.

Sunt förnuft får väl gälla. Att tränga sig på, fota folk som ser ut att absolut INTE vilja bli fotade (ex MC-gänget) är ju att be om problem.

Vid ett tillfälle avstod jag uttryckligen. Skulle fota i ett naturområde med en sjö. Ställa sig med stor kamera och plåta små barn som springer runt nakna på stranden fungerade inte för mig...