Sökbarheten håller jag högt. Det finns nästan alltid någon som har råkat ut för något liknande, någon som kan ge tips eller leda en vidare.
På senare tid, då jag heltidsarbetat i kontorsmiljö, har det visat sig fullt möjligt att utveckla ett medicinskt beroende av mac- och it-relaterade nyheter. Tangentborden har hittills undsluppit missöden, men en och annan måltid har det blivit framför fönstret mot ähum, cyberrymden.
Tillhörigheten dyker upp ibland, oftast i godartad bemärkelse. Att förklara den känslan är svårt, det liknar tanken att vara med i en klubb som bara existerar mellan klockan... nej just ja, det får jag ju inte tala om.