- sawtooth
- Medlem ●
Jag vet inte alls vilka intrikata elektriska saker som gör skillnaden, men den är där. En Voyager kostar betydligt mer än en Mini, med all rätt för det är en mycket bättre maskin, men den låter faktiskt inte lika "Minimoog".
Jag vet som sagt inte varför. Varför låter en Stratocaster '65 bättre än en ny? Varför kostar en Stradivarius flera miljoner? Hype kanske. Image?
Själv är jag praktiskt lagd och äger ingen Minimoog trots att jag lätt skulle kunna sälja Voyagern och köpa en och få pengar över, men jag tycker Voyager är betydligt mer attraktiv med alla extra fördelar den har.
Men lik förbaskat: Minimoog låter unikt och i en klass helt för sig själv. Det kanske bara beror på all underbar musik som gjorts med den?
Vad var det för en tomte? 35000 dollar? Bor han i Zimbabwe? Har han någonsin sett en synth förr? Vad har han i morgonkaffet?
Skämt åsido, klart att Voyager låter likt. Väldigt likt. Men annorlunda. Arturia låter också likt, men inte "rätt". Min MS-20 kan också komma nära en del Moog-ljud, likaså NordModularen. Men inte så man skulle bli lurad, vilket bara det är konstigt att försöka göra. Vill man åt det där ljudet och den där känslan är det både enklast och bäst att gå till originalet.
YouTube - Minimoog & Minimoog Voyager side by side
Om det är såna här jämförelser som folk baserar sina omdömen på förstår jag att folk tror att Voyager och Minimoog låter lika. Detta är så dumt...
YouTube - Minimoog & Minimoog Voyager side by side
Om det är såna här jämförelser som folk baserar sina omdömen på förstår jag att folk tror att Voyager och Minimoog låter lika. Detta är så dumt...
Jag har råd med båda och jag tycker Model D låter varmare, mjukare, styggare särskilt när man spelar låga toner (32"). Voyagern låter mer ihålig och vattning vid låga toner. Det stora problemet med Voyagern är att den stämmer för bra och låter därför inte lika varm. Först stämmer den klockrent när man sedan försiktigt vrider på tune-rattarna låtern den genast väldigt ostämd.
Sedan är det nått med resonansen i Voyagern, den känns påklistrad... Den finns med hela tiden som en sinuston. I Model D smyger den in snyggt när man t.ex. för ett filtersvep med cutoff-ratten eller via envelopen.
Somsagt jag säger inte att Voyagern är en dålig synt. Den låter bra och kan så mycket mer men någon ny Mini är det inte tyvärr.
Mvh
Demokid
>Först stämmer den klockrent när man sedan försiktigt vrider på tune-rattarna låtern den genast >väldigt ostämd.
>Sedan är det nått med resonansen i Voyagern, den känns påklistrad... Den finns med hela tiden >som en sinuston. I Model D smyger den in snyggt när man t.ex. för ett filtersvep med cutoff-ratten >eller via envelopen.
Ljudexempel i kvalitets spelbar 100k Mp3 tack?
"Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet"
Farbror Barbro
Spelar oftast noll roll när man skriver musik och mixar dock
Men känslan av en riktig mini,och de där extra 10%en värme och instabilitet, jämfört med andra varianter ... ja, det ger ju faktiskt inspiration....
Skriver all musik på gitarr, men moogen är faktiskt fantastisk för pålägg då den,som min Fender Jaguar, ALLTID låter "rätt" på ng sätt.
"Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet"
Farbror Barbro
Det där är helt sant. Fast det låter hejdlöst roligt när Farbror Barbro säger det.
Minimoog i all ära men den kostar ju löjligt mycket pengar för en hemmapulare.
Jag håller med. Men måste samtidigt ändå hävda att synthare är rätt bortskämda med billiga instrument generellt sett.
Kolla vad en gammal Les Paul eller Strata kostar begagnad. Nypriserna är inte kul heller om man vill ha en USA-modell.
Själv kan jag bara fantisera om hur mycket en av mina polare lagt ner på sitt trumset eller vad en annan bekant fått betala för sin oboe!
Jag tycker iaf Minimax är ganska nära, och gränssnittet är ju korrekt utformat. Den låter mer rent och fint förstås men ändå går det verkligen att göra schyssta minimoogljud med den. Jag håller iofs mer på med att göra musikaliskt användbara ljud än att jämföra sinustoner, övertoner och upplösning på vissa parametrar. Sedan är den ju lite Memorymoog också i och med polyfonin. Faktiskt. Jag tycker den är helnice. Minimoog i all ära men den kostar ju löjligt mycket pengar för en hemmapulare.
Fast para är väll en sån snubbe som gillar finer dricka och feeta fälgar, så spara till en riktig... askoolt att ha den att göra spinkiga leadljud och feeta bausar!!
Ja, du slår huvudet av spiken. Nu dricker jag inte så där väldigt exklusiva sorter eller har speciellt fina fälgar (17" "Thor" Volvo original, men de sitter som en smäck på min silvriga S70), men det lilla jag vill ha väljer jag ut. Varför nöja sig med en trestjärnig Grönstedt när jag upplever mer njutning av en Delamain Pale & Dry som kostar tre gånger mer? Eller en omgång 15-tums plåtfälgar från Biltema? Vill jag bara känna lite smak av cognac så funkar en billig Grönstedts och skiter jag i hur bilen ser ut så funkar dem med plåtfälgar eller vanliga 15-tums aluminiumfälgar. Men jag är beredd att betala lite mer för att uppleva den rätta känslan också. När jag smuttar på min Delamain så vet jag att den kostar lite mer och att den är lite mer exklusiv än något billigare. Det är detta som skiljer konsumtion från lyxkonsumtion. Man köper samma saker men med liiiite bättre kvalité och inbillar sig att man njuter mer.
En Minimoog kanske inte är rätt för mig eftersom jag älskar oscillatorsynk, men efter alla år jag grejat med syntar så har Minimoogen blivit den heliga Graal. Den symboliserar så mycket för mig. Nu när jag kan lite mer om syntar så inser jag att jag kännt till Minimoogen långt innan jag ens visste vad det var, ta bilden som Rotwang lade ut här som exempel. När jag var liten så satt jag och tittade på den bilden och undrade hur en sådan kunde låta, sedan satt jag och tittade på det gröna ångloket istället. Men den mystiska Minimoogen fanns där i bakhuvudet. På lekis dansade vi ungar till låten "Popcorn" och någon hade hört talas om att det var en moogmaskin som användes i låten. Det var inget jag begrep då.
Korg Polysix är ett annat exempel på en synt som jag tidigt lade på minnet om utan att egentligen vara medveten om de. Den stod i en musikaffär och såg så mörk, mystisk, proffessionell och onåbar ut när jag suktade efter en liten sketen keyboard med autokomp. En RIKTIG synt fanns inte ens på min världskarta. Okej, någon gång i tiden när jag hade jobb och sånt så kanske jag kunde köpa en sådan, men det var ju många år dit.
Jag är en pippifågel som tar intryck av många saker utan att jag alltid är medveten om att jag gör det. Sedan kan dessa intryck komma tillbaka och göra sig påminnda genom att jag av någon anledning dras till något utan att kunna sätta fingret på vad det är som lockar. Tills vidare väljer jag att kalla det "mystik".
Det kommer nog att dröja ännu några år innan jag får råd att skaffa en Minimoog och det är därför jag funderar på att skaffa en Minimax så länge
En Minimoog kanske inte är rätt för mig eftersom jag älskar oscillatorsynk, men efter alla år jag grejat med syntar så har Minimoogen blivit den heliga Graal. Den symboliserar så mycket för mig. Nu när jag kan lite mer om syntar så inser jag att jag kännt till Minimoogen långt innan jag ens visste vad det var, ta bilden som Rotwang lade ut här som exempel. När jag var liten så satt jag och tittade på den bilden och undrade hur en sådan kunde låta, sedan satt jag och tittade på det gröna ångloket istället. Men den mystiska Minimoogen fanns där i bakhuvudet. På lekis dansade vi ungar till låten "Popcorn" och någon hade hört talas om att det var en moogmaskin som användes i låten. Det var inget jag begrep då.
Haha! Det gjorde vi också på mitt gamla lekis. Vår fröken var kär i Jarre och helt såld på synthmusik. Tack vare henne visste jag vad en moog var rätt tidigt i mitt liv. Minns att jag berättade för pappa att det minsann var en moog som gjorde piooow ljuden på min smurf-skiva.
Känner igen det där också med mystiken kring bilder på Minimoogen.
Det var en viss känsla när jag många år senare fick se en riktig Minimoog på Musikbörsen i Malmö. 14995:- skulle de ha och den funkade inte. De visste inte om de skulle hitta reservdelar. Så jag valde att spara en del av min sommarjobbslön och köpte en Korg MS10 istället.
En Minimoog kanske inte är rätt för mig eftersom jag älskar oscillatorsynk ...
Du har inte övervägt en Moog Little Phatty? Den har bl a oscillatorsynk och är på många sätt fakttiskt mer flexibel än en gammal Minimoog Model D
Jag har både en Minimoog Model D, Minimoog Voyager och Little Phatty och den synt som jag använder mest idag är nog faktiskt LP'n. Voyager'n använder jag också en hel del men jag upplever ofta att den inte riktigt är lika intuitiv som LP'n eller Model D. Det finns dock en fördel med Voyager'n framför Model D och det är att filterna går att köra i stereo. Jag gillar det skarpt och därför använder jag nog inte min gamla Model D lika mycket nu som förut ...
Åh! Är det din Prodigy, Kroffe? Koolt. Hm, är de tjänsterna till salu? Det står en Prodigy och möglar i studion som kanske skulle bli glad av lite modifiering...
...glöm inte att både Roguen och Prodigyn har synk också:
YouTube - Modded Moog Prodigy
Skulle just säga det. Prodigy är faktiskt inte helt off. Det är klart att det inte blir lika häftigt, men det är ganska nära och betydligt roligare per krona än t.ex. Voyager.
Fast sedan har ju PF faktiskt en poäng ang. Minimax. Den är polyfon. Så länge man inte joxar med rattarna i realtid eller drar till med långa svep låter den hyfsat likt.
Å andra sidan, Para, en Minimax kommer bara att sjunka i värde. Köp Arturias Minimoog V så länge om du vill åt ljudet och köp smarta aktier för resten så du får råd snabbare. Eller sälj de där fåniga fälgarna och köp en Mini imorgon.
voyager låter "ny", men å andra sidan så är en voyager
troligtvis inte lika mycket använd som en gammal mini.
kan inte heller höra någon ljudskillnad på dem.
har däremot börjat bli småsugen på en voyager old school
(men det är väl samma prisklass som en riktig old school?)
Pengarna jag får för fälgarna räcker inte ens till modulationshjulet på en Mini...
Aha... ja, då lär ju produktnamnet bli ännu mer intuitivt, kort och klatschigt... typ... Moog Minimoog Voyager Light Classic Theremin Midi Rack Tabletop Edition
Som kan beställas i 7 olika sorters trä. "Collect them all!"
Hehe, precis, Airwolf. Och om 5 år kommer firman med The Revolutionary USB Minimoog Voyager Series, där man lagt till en USB-port (med USB 1.1) enbart för utgående MIDI-data (note on & note off - pitch bend kommer senare i en uppdatering). Priset blir bara $6900.
Får man en särskild Moog-usbsladd med på köpet? USB OldSkool by Moog, typ.
Skämt åsido, Moogarna är löjligt dyra, men de spelar i en egen liga. Magin sitter lite i känsligheten kom jag just på. En millimeterjustering på en Minimoog gör en enorm skillnad. På en mindre välbyggd maskin, typ Pro-One eller MS-20, krävs det större drag för att "få till det".
Det låter lökigt, särskilt från en anti-taliban som jag, men jag tycker att just Minimoogen är det närmaste synthvärlden har till ett "riktigt" instrument. Den är faktiskt speciell.
Hehe, precis, Airwolf. Och om 5 år kommer firman med The Revolutionary USB Minimoog Voyager Series, där man lagt till en USB-port (med USB 1.1) enbart för utgående MIDI-data (note on & note off - pitch bend kommer senare i en uppdatering). Priset blir bara $6900.
...men jag tycker att just Minimoogen är det närmaste synthvärlden har till ett "riktigt" instrument. Den är faktiskt speciell.
Jag tycker mest den är kul och fruktansvärt ball som bassynt - så klart. Men den där jämförelsen skulle för mig, som kommer från en uppväxt med piano i hemmet, mer passa på DX7, Juno-2, JX-8P & D-50 och dess efterföljare. Det är väldigt sällan jag spelar på rattarna - jag ställer dem i lägen jag gillar, sedan spelar jag.
Intressant, själv ser jag minimoogen mer som ett soloinstrument. Ser 70tals rockare som solar loss och vrider och stökar på panelen (Manfred Mann, Wakeman). Freddie Hansson i Noice kunde använda sin Mini till fina läten. Gillar Sawtooth´s liknelse, en mini gav klaviaturspelaren en chans att ta plats i bandet och konkurera med gitarristen i strålkastarljuset:)
Intressant, själv ser jag minimoogen mer som ett soloinstrument. Ser 70tals rockare som solar loss och vrider och stökar på panelen (Manfred Mann, Wakeman). Freddie Hansson i Noice kunde använda sin Mini till fina läten. Gillar Sawtooth´s liknelse, en mini gav klaviaturspelaren en chans att ta plats i bandet och konkurera med gitarristen i strålkastarljuset:)
Både ja och nej förstås, om man tänker sig tillbaka till jazzen, som också var stor, så var många av jazzbanden byggda utifrån pianisten; det var pianisten "and his orchestra", så klaviaturspelaren var egentligen den som strålkastaren sken mest på s a s. Vad gäller rockmusiken så har det väl ändå varit ganska demokratiskt - syntarna har fått sin plats både i tung gitarrbaserad rock och i mer syntbaserad musik. Numera skiner dock många strålkastare på en svettigt gungande technomakaron-poserande frimärkssamlare med laptop
Det låter lökigt, särskilt från en anti-taliban som jag, men jag tycker att just Minimoogen är det närmaste synthvärlden har till ett "riktigt" instrument. Den är faktiskt speciell.
Just sådär känner jag för Little Phatty och det var en stor anledning till att jag blev kär i den med en gång. Det var en perfekt kombination av ett riktigt gött ljud och "instrument-känsla".
Jag har haft mååånga synthar och de har varit fina var och en på sitt sätt, men Little Phatty gav mig samma känsla som jag får av att spela på en fin elgitarr. Det har ingen av mina andra synthar lyckats göra.
Det gör sig dessutom påmint nu när jag inte har någon synth alls, för även om jag kan vara bitter över att ha varit tvungen att göra mig av med godbitar som CS15, MS20 och Polysix så är det egentligen bara Phattyn jag saknar. Tror att det hänger samman med den där känslan av att det är ett instrument.