- Svante S
- Medlem ●
- Stockholm
Okej, bara för att det här är världens mest mystiska idioti (att lyssna) så bjuder jag
på en undersökning. Jag tror jag såg den på n ä t e t.
3 kända macnördar och en helt vanlig PC-Nisse fick testa skillnaden
mellan en 3,0 GHz Quad-Core Mac Pro och en 3,2 GHz Quad-Core [8 Core]
och en sketen 2,8 Quad-Core Mac Pro.
Men ingen i panelen kunde avgöra vilken som var snabbast. De kände efter
utan att använda benchmark. Så det här testet tycktes åtminstone visa på att de där svindyra MacProsarna inte är värt pengarna.
Höhö, ja som sagt, det beror ju helt på vad man gör. Rendera en timme film t. ex. och se vad skillnaden blir.
Lite skillnad att jämföra bild med ljud. CD-ljudet sträcker sig redan över de flestas hörbara frekvenser (20kHz). Ingen anledning att "förbättra" formatet. Det gör ju inte DVD, därav HD, BluRay m.m. Inget konstigt med det.
Dessutom köper man inte en Mac för hastigheten. Dålig liknelse.
Lite skillnad att jämföra bild med ljud. CD-ljudet sträcker sig redan över de flestas hörbara frekvenser (20kHz). Ingen anledning att "förbättra" formatet. Det gör ju inte DVD, därav HD, BluRay m.m. Inget konstigt med det.
20 Hz till 20 kHz räcker mycket, mycket långt, men det handlar ju inte bara om det men det vet du ju redan så man kan undra varför du skriver som du gör.:tveksam:
Eftersom det är så löjligt poppis med jämförelser i den här tråden så hör på den här:
Du cyklar nedför en backe. Vad känns bäst?
Att rulla nedför en trappa eller en jämn slänt?
Trappstegen motsvarar då samplingsfrekvensen,
16=små trappsteg som knappt märks,
24=stegen märks inte alls längre
14=det är guppigt
Och varför hoppade jag på den här tråden??? Nu kan jag inte sluta dissa....
20 Hz till 20 kHz räcker mycket, mycket långt, men det handlar ju inte bara om det men det vet du ju redan så man kan undra varför du skriver som du gör.:tveksam:
Eftersom det är så löjligt poppis med jämförelser i den här tråden så hör på den här:
Du cyklar nedför en backe. Vad känns bäst?
Att rulla nedför en trappa eller en jämn slänt?
Trappstegen motsvarar då samplingsfrekvensen,
16=små trappsteg som knappt märks,
24=stegen märks inte alls längre
14=det är guppigt
Och varför hoppade jag på den här tråden??? Nu kan jag inte sluta dissa....
Låter som om du menar bitdjup och inte samplingsfrekvens.
Här finns en annan intressant artikel som styrker det jag länge trott;
The Emperor’s New Sampling Rate -- Are CDs Actually Good Enough?
Pop och rock skulle jag tro. Med klassisk musik - framför allt pianosonater och mindre ensambles - är det en annan sak. Det vet alla som lyssnar på klassiskt. Själv duger t.o.m. mp3 - lyssnar nästan bara på jazz och klassiskt - men jag hör omedelbart skillnad mellan en CD och t.ex. en DAT när det gäller klassiskt/aukustiska instrument. Direkt.
Här finns en annan intressant artikel som styrker det jag länge trott;
The Emperor’s New Sampling Rate -- Are CDs Actually Good Enough?
Pop och rock skulle jag tro. Med klassisk musik - framför allt pianosonater och mindre ensambles - är det en annan sak. Det vet alla som lyssnar på klassiskt. Själv duger t.o.m. mp3 - lyssnar nästan bara på jazz och klassiskt - men jag hör omedelbart skillnad mellan en CD och t.ex. en DAT när det gäller klassiskt/aukustiska instrument. Direkt.
Du vet att DAT och CD är samma sak (om 44.1 KHz vilket det nästan alltid är).
Det är olika DA-ovandlare du hör.
I min värld är DAT alltid 48. För alla andra jag känner också.
48 KHz används bara i filmsammanhang och ibland i radio. Hur som haver beror eventuella skillnader inte på detta utan troligtvis på att det är olika DA-omvandlare.
Jag är iofs filmare, men vi som hade musikstudios när DAT'en kom - 1990-talet - körde alltid 48. Under 10-15 års tid har jag kommit i kontakt med ett mycket stort antal DAT-tejper - musiksammanhang/mastring - och jag har alldrig någonsin kommit i kontakt med ett som var 44.1. Jag har musikervänner som inte ens vet att man kan välja 44.1. För alla jag känner ÄR DAT 48. That's it.
Nå - om det nu är så att CD låter utmärkt (även med klassik musik) bara man har en svindyr anläggning - men inte med allmogens (dom där 97% av jordens befolkning) ljudburkar - då är ju CD per definition ett undermåligt system. Eller hur?
Jag menar att ett ccd-chip som är så litet att det ger mycket brus i bilden är undermåligt - även om man med stor kunskap, svindyra apparater och avancerade matematiska algoritmer (brusred. filter) kan få till bilden riktigt bra.
Som sagt; själv är jag ingen audiofil - jag konsumerar glatt mp3 (det är musiken som triggar mina emotioner) - men en audiofil ska givetvis inte syssla med CD...i alla fall inte såga andra format när man själv sitter på ett undermåligt format. En trist kompromiss - CD. Riktiga hemmabionördar kör inte DV-tejper på sina 5.1 HD plasmasystem
48 KHz används bara i filmsammanhang och ibland i radio. Hur som haver beror eventuella skillnader inte på detta utan troligtvis på att det är olika DA-omvandlare.
Nå - om det nu är så att CD låter utmärkt (även med klassik musik) bara man har en svindyr anläggning - men inte med allmogens (dom där 97% av jordens befolkning) ljudburkar - då är ju CD per definition ett undermåligt system. Eller hur?
Förstår inte ditt resonemang? Vad menar du? Om en billig hemstereo låter dåligt så är det CD-formatets fel? Verkar helsnurrigt...
- men en audiofil ska givetvis inte syssla med CD...i alla fall inte såga andra format när man själv sitter på ett undermåligt format. En trist kompromiss - CD.
Hur vet du att CDn är undermålig?
Körde du genom samma D/A-omvandlare eller inte förresten?
En konsumentformat som bara levererar bra under extremt gynnsamma och dyra förhållanden som nästan ingen kan erbjuda eller har - är per definition ett undermåligt format för ändamålet. Nog kan du se det? Formatet fungerar ju inte som det är tänkt.
Hade CD'n haft högre MHz och fler bitar - hade det låtit bra med vanliga dödliga människors - konsumenternas - system.
Förstår inte ditt resonemang? Vad menar du? Om en billig hemstereo låter dåligt så är det CD-formatets fel? Verkar helsnurrigt...
En konsumentformat som bara levererar bra under extremt gynnsamma och dyra förhållanden som nästan ingen kan erbjuda eller har - är per definition ett undermåligt format för ändamålet. Nog kan du se det? Formatet fungerar ju inte som det är tänkt.
Om du tänker till en el två ggr så hoppas jag du kan lista ut att det inte alls beror på CDn i sig. (1 ledtråd: högtalare, men det finns fler komponenter som är viktiga).
Hade CD'n haft högre MHz och fler bitar - hade det låtit bra med vanliga dödliga människors - konsumenternas - system.
Om du läser svaret ovanför så ser du att ditt resonemang är tunnare än smörpapper. Rent ut sagt smådumt.
Än en gång: spelar du genom samma D/A-omvandlare.
F.ö. drar jag mig ur eftersom du uppenbarligen inte läst/förstått något som har skrivits/länkats tidigare. Tack för mig.
Detta är en intressant diskussion. Jag tillhör skaran som anser ljudkvalitet vara viktig och att musik avnjuts bäst med en anständig anläggning. Det behöver inte vara varken dyrt eller komplicerat utan en början kan t.ex vara ett par bra högtalare till sin dator.
Jag har köpt en del musik via iTunes av det enkla skälet att skivorna är OOP, begagnat på Amazon för dessa smala alster kostar för mycket (hysteriska priser ibland, dyrare än nypris) och musiken jag sökte fanns på iTMS. D.v.s iTMS är en vettig metod att få tag på viss musik som är knölig på annat håll. Ljudkvaliteten upplever jag som bra när jag jämför med de original-CD med samma artister jag har. Jag talar då om iTunes+ men även standarversionen fungerar i sammanhanget. Däremot ser jag det enbart som alternativ för in-printskivor om formatet är lossless. D.v.s jag skulle inte handla en skiva på iTunes i 128 kbit om det går att köpa den ny och jag vet att det är bra kvalitet.
Jag spelar musik på stereon och mycket lite i datorn. CD är det som gäller för min del, all musik som köps på iTunes bränner jag ut och placerar i hyllan, gärna med LS på skivan och utskrivna omslag så det ger "originalutseende". Min iMac med H/K Soundsticks är totalt akterseglad i ljudkvalitet av stereon där en Marantz SA7001 KI utgör CD-spelare, Musical Fidelity X-T100 är förstärkaren och högtalarna ett par Larsen 4. Detta är kopplat med Supra Ply högtalarkablage och Monster signalkablage.
Jag anser mig ha hittat en mycket trevlig kombination, den spelar musik och gör att man lever sig in i musiken. I samband med förstärkarköpet provlyssnade jag ett antal olika apparater. Det var två stycken som gick till final. Musical Fidelity X-T100 och YBA YA201. Dessa två spelar mycket fint, det är bra driv och spelglädje. Det är mycket roligt att lyssna när de paras med rätt högtalare.
Jämför jag med den Lumatronradio som står i köket kan jag bara konstatera att är ljudet för dåligt (husets överlägset sämsta sak som låter) uteblir den musikaliska njutningen. Med en bra stereo som ger spelglädje blir det betydligt roligare att lyssna.
När det gäller portabelt ljud använder jag eAAC+ 64 kbit/s vilket är effektivt och låter utmärkt utifrån användningsområdet. Lurarna är ett par Grado SR80 och i kombination med Nokia BH-500 och E90 är jag nöjd. För portabelt bruk fungerar det perfekt och jag får även lugnt konstatera att det låter bättre än de kompaktstereos jag stött på. D.v.s eAAC+ avspelat via nämnda utrustning låter bättre än CD på en kompaktstereo modell plast.;)
Tycker det är illa att det säljs mycket ljudmässigt skrot idag och anser att åtminstone en bättre kompaktstereo (t.ex Denons DM-anläggningar) ett par vettiga stativhögtalare (prisklass 1000-2000 kronor) är väl värd pengarna. Istället för att köpa en plastsak med 2000 W PMPO i ladan.
Mest prisvärda alternativet är annars en bra bärbar spelare och ett par bra lurar.
Det finns mycket intressant i den här tråden, som jag absolut ska ta mig tid att läsa igenom senare. Jag vill påpeka, utan att svara på något speciellt inlägg, att jag har tyckt att musik har varit trist på sistone. Att det är tråkigt att lyssna via min iPod, och datorn. Jag har börjat fixa equalizerinställningar på varenda låt, för att få fram ljudet precis som jag vill, men jag har aldrig tänkt på det komprimerade formatet. Dum som jag är har jag till och med tagit bort det tyngre formatet från min hårddisk, för att spara uttrymme. Bara för att ersätta dessa med Mp3-filer nerladdat från iTunes eller konverterat.
Jag saknar cd-skivor, jag brukade samla på dessa när jag gick i 8:an, ca 5 år sen. Priserna har stigit mycket, och plånboken känns tunnare. Utbudet av olika cd-skivor (Och framförallt kvalitétsfull musik som jag känner att jag vill lyssna på) känns som att det har minskat. Tråkigt... En till sak är att min dator, Mac Airbook, har inte ens en cd-spelare!
Tragiskt.
Förut lyssnade jag nästintill bara på cd-skivor, i hög volym och njöt av ljudet. Men jag känner att det är numera på sistone som jag blivit mer och mer kräsen med ljud, att det ska låta fint och bra på nåt sätt..
CD-skivor är något, som nån sa, som är mer konstnärligt sammansatt. Och att det har förlorats i dagens musikbransch... Men det är inte bara det enligt min mening. Det är även det att artisterna har minde visioner, och är mer pressade att pumpa. Världen går snabbare, och det som var noggrannt ihopplockad med eld, själ och tid förr i tiden, är ihopskrapat och ihopkastat på väldigt mycket kortare tid. Man har kortare tid på sig- att göra ett större intryck. Det räcker inte att göra musik för sig själv, och skriva det man verkligen vill skriva- Ta det i sin egen takt. Man måste bli störst bäst och vackrast redan från början. Med en massa sånna artister så förlorar man lätt, speciellt i och med denna digitala era, de verkliga artisterna som spelar det de själva vill spela..
Världen har gått snett, inte bara i miljömässig synvinkel, eller filmisk, eller konstnärlig överhuvudtaget (kolla på mycket modern konst, ser ut som... Jag vet inte vad.. Det räcker med en påhittad anledning bakom en urusel tavla för att den ska bli känd).
Jag tröstar mig med att det i alla fall finns finsmakare kvar. Finsmakare som ni!
Ja, det var bätre förr... NOT!
Internet, fildelning har ju lett till att fler människor än någonsin får möjlighet att uttrycka sig via musik och nå lyssnare worldwide. Istället för att tvingas imponera på ett skivbolag och sälja stora antal skivor, kan artister idag ta tid på sig och verkligen göra sin grej för sin skull och sköta det hela själva. Hur någon kan uppleva det som negativt, förutom skivbolagen som förlorar makten, har jag svårt att förstå.
Men som jag nämnt tidigare i tråden är det ett problem när skivbolagens respons blir att tumma på kvalitén och väljer komprimering istället för bättre medium för att höja marginalerna (inte minst när det gäller äldre musik). Men det är ju inte komprimeringens fel i sig, utan skivbolagens.
Men bättre förr... knappast. Annorlunda ja, men inte bättre.
Ja, det var bätre förr... NOT!
Internet, fildelning har ju lett till att fler människor än någonsin får möjlighet att uttrycka sig via musik och nå lyssnare worldwide. Istället för att tvingas imponera på ett skivbolag och sälja stora antal skivor, kan artister idag ta tid på sig och verkligen göra sin grej för sin skull och sköta det hela själva. Hur någon kan uppleva det som negativt, förutom skivbolagen som förlorar makten, har jag svårt att förstå.
Du missar poängen med tråden helt och hållet...
Men som jag nämnt tidigare i tråden är det ett problem när skivbolagens respons blir att tumma på kvalitén och väljer komprimering istället för bättre medium för att höja marginalerna (inte minst när det gäller äldre musik).
Men det är ju inte komprimeringens fel i sig, utan skivbolagens.
Va ?!...
Vad är felet de gör om inte mediet de levererar i ?!...
Dock kan man ju vända på det och konstatera att det gjordes enormt mycket BRA skivor/musik förr som hade väldigt stora budgetar och som vi tyvärr aldrig (förhoppningsvis har jag fel) kommer få höra igen. Detta beror ju på många saker förstås: fildelning, konkurrens av andra medier, "hemmapulare" m.m.
Artister som Stevie Wonder, Earth Wind & Fire, Michael Jackson o.s.v. + valfritt större 60, 70-tals rockband skulle aldrig existerat om det inte varit för de STORA skivbolagen. De får lite oförtjänt dålig kritik tycker jag i.a.fall. Ser jag det ur mitt perspektiv som musikkonsument så kan jag känna att en rätt "fin" (jaja, tolkninfsfråga) industri fallit hårt, dessutom ruttnat inifrån (reklamradio, popidol-program m.m.).
Personligen kan jag ärligt säga att musikaliskt & produktionstekniskt var det generellt sett bättre förr, men det är klart att det finns undantag nu liksom då. Mycket av det som kommer fram som är nytt är ofta antingen totalt "dataanimerat" (99% programmerat i datorn), eller rätt skramlig (javisstja, "äkta") rock. Varför? Det är billigt som f-n att producera.
Nu när musikskapande blivit allmän egendom så tycker jag generellt att musikkvalitén sjunkit. Det blir liksom svårt att toppa inspelningar gjorda av t.ex George Massenburg eller Quincy Jones av Svennebanan med iMacen i sovrummet. Dock har båda numera nästan lika lätt att nå ut till en publik. Och vad publiken väljer är lite pinsamt uppenbart...
Själv skulle jag aldrig betala pengar för en mp3a... jag laddar ner en del och lyssnar... det som är riktigt bra köper jag och lägger in själv i någolunda bra bitrate Men ska det finlyssnas åker skivorna fram
(Har en lagom bra anläggning för drygt 30k som jag personligen tycker passar sig bra till musik även om det är ett 5.1 system och ingen som personligen kallar sig för audiofil skulle acceptera det )
Akta så inte vissa (här på 99.se) kallar dej för nörd och anklagar dej för att ha dålig musiksmak, för det är/har man tydligen om man inte nöjjer sej med mp3...
SN
Lång tråd om kärt gammalt ämne.
CD-formatet (redbook) är alldeles tillräckligt för att spela in på för oss människor, hörbarthetsmässigt. Dock är dagens mastringar helt åt skogen, och mediet utnyttjas inte till sin fulla kapacitet.
Vinyl är ett sämre medium tekniskt sett. Det finns dock mastringar som är betydligt bättre än dagens moderna CD, därav kan äldre och även nyare vinylutgåvor låta bättre.
Ang. komprimenringar: AAC 128 är ofta helt tillräckligt, ljudmässigt sett. Men helst vill man ju ha originalet så man kan välja sin komprimering för ändamålet!
Fantastiskt kul läsning :D: Amazon.com: Customer Reviews: Denon AKDL1 Dedicated Link Cable
Vad skulle problemet vara med sampling till 44,1 kHz? Om det görs på korrekt sätt så bör det inte innebära en kvalitetsförlust i stort sett. Det handlar inte enbart om frekvensomfång, men 44 100 samplingar per sekund räcker för att återskapa en signal upp till 20 000 Hz, vilket är den högsta frekvens som de flesta hör vid normala lyssningsnivåer. Vissa hör ända upp till 30 kHz, men då pratar vi lyssning vid 100 dB SPL - rätt olidligt starkt för alla andra frekvenser, och väldigt lite musikalisk information finns här.
Det stora problemet med resonemang kring att 44 100 Hz ƒs skulle vara undermåligt är ofta att folk tror att digitalt ljud bygger på att man - som i digitalfoto - tar prover av ljudet vid olika tillfällen (samplerate), kvantiserar det (bitrate) och sen packar det i något klokt format där ljudet ändå är liksom upphackat när det spelas upp men man märker det inte pga så hög samplingshastighet. Stämmer inte; när man spelar upp den digitala signalen passerar den genom ett lågpassfilter (rekonstruktionsfilter) som utjämnar denna "upphackade" signal och återskapar en analog signal.
Att man har hög samplingshatighet har enbart med frekvensåtergivning att göra, Shannon/Nyquist bevisade att det krävs drygt två samplingar per cykel för att återges.
Vissa hävdar att 96 kHz samplingsfrekvens behövs för att man ska kunna lågpassfiltrera med mesigare filter och alltså skapa mindre fasfel. Det är korrekt på ett sätt, men helt fel eftersom man i praktiken alltid arbetar med översampling eller fåbitarssampling vilket inte kräver så väldigt branta filter. Ett Digidesign 192-interface jobbar t.ex. med 256x44 100 Hz översampling - ca 11,3 MHz, vilket ger en nyquistfrekvens på 5,6 MHz. Behövs inte så starka filter för att ta bort allting ovanför 20 kHz då
24 bitars kvantisering vid inspelning är dock som du säger att föredra, eftersom det ger bättre signal/brus-förhållande och därmed bättre dynamik. 96 kHz i konsumentledet tror jag mest är en marknadsföringsploj - se ovan för resonemang kring samplingsfrekvens. För den mesta musik duger CD:ns 16 bitar ganska bra för slutproduktionen tack vare dither (som används för att ta bort kvantiseringsdistorsion både vid inspelning till exempelvis 24 bitar och trunkering till 16 bitar).
Dessutom är det kanske intressant att de flesta AD-omvandlares kvantiseringsdel ofta inte klarar mer än som bäst 20 bitar. Och oftast spelar man ju inte musik som kräver 120,5 dB dynamiskt omfång. Även om man som jag spelar in klassisk musik som orkestrar och orgel klarar man sig ganska bra med det dynamiska omfånget
Vid 16 bitar har du ett dynamiskt omfång på 96 dB, rätt överlägset en LP och strax över ett analogband med Dolby-brusreducering. Inte lika bra som den bästa analoga elektroniken, men notera att du bara hör de allra lägsta nivåerna om du lyssnar så topparna hamnar på strax under 100 dB. Det är starkt. Jättejädrastarkt faktiskt
Hör man skillnad på PCM-ljud från CD och PCM-ljud från DAT via samma DAC gör man det bra - visa gärna upp det i ett dubbelt blindtest!
DAT går utmärkt att köra i 44100. Du kan köra det i 32000 Hz också, men det går definitivt att höra.
JonesH,
Det var ju ett både förnämligt och kompetent inlägg. Tack för att du lär oss.
Tumme upp, guldstjärna, digg eller vad det heter...
Vad skulle problemet vara med sampling till 44,1 kHz? Om det görs på korrekt sätt så bör det inte innebära en kvalitetsförlust i stort sett. Det handlar inte enbart om frekvensomfång, men 44 100 samplingar per sekund räcker för att återskapa en signal upp till 20 000 Hz, vilket är den högsta frekvens som de flesta hör vid normala lyssningsnivåer.
-klipp-
Vissa hävdar att 96 kHz samplingsfrekvens behövs för att man ska kunna lågpassfiltrera med mesigare filter och alltså skapa mindre fasfel. Det är korrekt på ett sätt, men helt fel eftersom man i praktiken alltid arbetar med översampling eller fåbitarssampling vilket inte kräver så väldigt branta filter. Ett Digidesign 192-interface jobbar t.ex. med 256x44 100 Hz översampling - ca 11,3 MHz, vilket ger en nyquistfrekvens på 5,6 MHz. Behövs inte så starka filter för att ta bort allting ovanför 20 kHz då
Ett utmärkt resonemang som låter teoretiskt riktigt.
Men jag ser det så här: denna "översampling" du talar om kan man se som lågpass-filtrering i den digitala domänen. Man interpolerar värdena för att få en riktigt hög samplingsfrekvens till D/A-omvandlaren, och då klarar man sig med en enklare design i den analoga delen.
Detta fungerar kanske alldeles utmärkt. Men är det samma kvalitet på det digitala maskineriet även på billigare system?
Skulle det verkligen inte vara bättre att ha en hög faktisk data-rate med äkta uppmätta samples istället för interpolerade värden? För att få högre marginaler för designen av lågpassfiltret på billigare system? (Inte vet jag, jag är ingen ljudtekniker.)
Det var ju ett både förnämligt och kompetent inlägg. Tack för att du lär oss. Tumme upp, guldstjärna, digg eller vad det heter..
Tackar mjukast govänner!
Man är ju blott en stackars ljudtekniker med en viss perversion åt det teoretiska hållet. Ja, och som läste sin digitalteknikkurs i Piteå för en månad sen
Ja, och som skrev ett ganska liknande inlägg på macworlds forum för ett tag sen till en herre som där hävdade att CD-formatet var helt odugligt. Särskilt till klassisk musik. Är det samme mjg som där kanske? Trevligt att fortsätta diskussionen isf - sist ledde det till att jag tog reda på massa saker och lärde mig en hel del på det sättet.
Det inte bara låter riktigt, det är - vad jag vet - riktigt!
Men jag ser det så här: denna "översampling" du talar om kan man se som lågpass-filtrering i den digitala domänen.
Hmm, hänger inte helt med. Hur är det ett lågpassfilter?
Man interpolerar värdena för att få en riktigt hög samplingsfrekvens till D/A-omvandlaren, och då klarar man sig med en enklare design i den analoga delen.
Njaa... Du pratar om översampling i D/A-kretsar. Det är något annat, när man just interpolerar samplingar för att kunna använda enklare filter för rekonstruktion av ljudsignalen. När man använder översampling på det sättet kan man också öka på kvantiseringsnivåerna (bitdjupet) i D/A-omvandlaren vilket utjämnar distorsionen som uppstår av enstaka eventuella ojämna kvantiseringssteg.
Det blir många sköna lågpassfilter här alltså - både antivikningsfiltret i A/D-omvandlingen som tar bort höga frekvenser som annars skapar vidriga fel och rekonstruktionsfiltret i D/A-omvandlingen.
Alltså, i princip bygger digitalomvandlingen på att man som ni vet tar prover en massa gånger per tidsenhet, delar upp dessa prover i bestämda nivåer och radar upp dem i en upphackad beskrivning av originalvågen. Så långt vet de flesta förstås, men magin sker som sakt i rekonstruktionsfiltret. En fyrkantsvåg är uppbyggd av en grundton och ett oändligt antal udda övertoner, visade Fourier. Om man filtrerar bort alla övertoner har man alltså originaltonen. Oooh! Och det coola som Shannon bevisade är att det kan bara bli rätt (om inte utrustningen sux00r) - samplar man med drygt två samplingar per svängning kan bara den svängningen återskapas.
Vid översamplingen i A/D-enheten samplar man alltså med skitamånga samplingar per sekund. Ur denna ström är det en smal sak att utvinna den önskade samplingsfrekvensen (som också avgör den högsta frekvens som ska återges; samplekretsen lågpassar vid 20 kHz, men om man t.ex. har en samplingsfrekvens på 22 050 Hz får man lågpassa vid 11 025 Hz osv). Den tokhöga samplingen sker alltså inte med interpolation. Eller ja, det skulle den väl kunna göra, jag ser inte varför det skulle försämra...
Skulle det verkligen inte vara bättre att ha en hög faktisk data-rate med äkta uppmätta samples istället för interpolerade värden? För att få högre marginaler för designen av lågpassfiltret på billigare system? (Inte vet jag, jag är ingen ljudtekniker.)
Jag vet inte helt hundra heller faktiskt. Får prata med vår digitaltekniklärare. Men spontant tror jag inte det spelar nån roll, eftersom samplingsfrekvensen bestämmer frekvensomfånget och den högsta intressanta frekvensen är 20 kHz borde man glatt kunna hitta på en massa samplingar emellan. Den stora poängen är nog att kunna ha fler kvantiseringsnivåer i D/A-omvandlingen... Om jag fattat rätt.
fridens