Storytelling: Hur var det att byta upp din kamera?

Skillnaden mellan min D40 idag och min förra kompaktkamera är att det blev kul att fotografera.

Jag tänkte bara, långt i efterhand, citera detta som den kanske enskilt starkaste och viktigaste orsaken till att jag börjat intressera mig för foto igen.

Egentligen kan man stanna där, men vafan... Frugan sover bredvid mig i soffan och The Ring II som visas på Kanal 5 är inte särskilt bra...

Jag började fota för typ 20 år sedan. Ville ha en kamera och farsan tyckte att jag skulle lära mig "på riktigt". Så det blev till att lära sig ljusmätning med ögat och fokusera med hjälp av att få två halvcirklar att mötas. Kameran han satte i händerna på mig var nämligen en Leica (rangefinder)... Men jag fick mersmak och köpte mig till sist en (lite mer ordinär) systemkamera. På den tiden kallade vi det inte för SLR.

Fotade friskt i ett par år, men bristen på mörkrum, priset på film, och tillgången på alkohol och kjoltyg gjorde alla att intresset till sist avtog. Därefter kom foto för mig att bli sporadiskt fångande av minnesbilder vid hyfsat intressanta tilldragelser.

Runt 2001 fick den person som senare skulle komma att bli min hustru en digitalkamera av sin mor. Med dåtidens mått en brutalt avancerad sak, en Sony P-1 (eller dylikt) med 3.2 MP. Utan filmens begränsningar blev även jag intresserad igen och efter ett par år, när jag råkade arbeta med Canon, följde jag hennes initiativ och införskaffade en Canon IXUS 40. Det blev en hel del bilder. Mest när man var på fest eller utomlands. Ett par kameror senare insåg jag att det ju går att ta med en digitalkamera under vattenytan, förutsatt att man iklär den ett tjockt skal av genomskinlig hårdplast. Sagt och gjort, och nu började jag intressera mig för foto igen.

Det dröjde inte sådär jättelänge förrän vår kompetens som dykare och undervattensfotografer gjorde att vi kände oss begränsade och då bestämde jag mig för att skaffa en D-SLR (som man numera kallade dem, tydligen). Det blev en EOS 400D efter diverse rådfrågande. Och med den kom fotointresset tillbaka. Tyvärr trivdes jag dock inte särskilt bra med kameran. Jag försökte verkligen, men det var en hel del grejor som gjorde att vi inte kom överens. Inte minst färgåtergivning och exponering.

När jag stod i butiken och skulle uppgradera till en EOS 40D blev jag så plötsligt intresserad av Olympus och deras teknik för digitala systemkameror. En mängd research senare stod jag där med en Olympus E-3. Samma funktionalitet som EOS 40D men med vissa fördelar och andra nackdelar. Fördelarna vägde över.

Efter att ha njutit av denna kamera i ett halvår kom jag ihåg att jag ju skulle ta fanskapet under vattenytan och diverse beräkningar, mailväxlingar med taiwaneser och svordomar senare insåg jag att detta skulle kosta en smärre förmögenhet, blod svett och tårar och ett par hajfenor. Därför blev det en snabb och förhållandevis smärtfri försäljning och istället ett inköp av en enklare modell, E-520.

En amatörkamera jämfört med den jag hade tidigare. Men så är jag också en amatör. Och det som slår mig är hur satans skönt det är med en hyfsat lätt kamera. Vi snackar halva vikten mot en D300. Objektiven i paketet hade jag egentligen tänkt sälja eftersom jag har bättre grejor men lustigt nog är de i dagligt bruk i stort sett lika bra trots att de väger en tredjedel och är sjukt små. Fördelen med en liten kamera är att man tar med den oftare, och att den märks mindre. Jag kan inte se några nackdelar med det....

Så, även ett "nedbyte" kan resultera i att man byter upp sig...

Fast det är klart... Givet ambitionen att fota UV kan det mycket väl bli en D700 med ett gäng fasta gluggar innan sommaren är över. Är det något jag saknar från den där Leica-tiden så är det den kreativa frihet som begränsningen av en fast glugg ger.

Dock bara med objektiv med autofokusfunktion.

Jag tycker Nikon D60 verkar intressant med dammborttagning och uppdaterad bildprocessor. Det kommer hela tiden nya objektiv med inbyggd fokuseringsmotor. Om ett år är kanske avsaknaden av inbyggd motor inte lika stor.

Jag började min fotografiska bana när jag bytte ut mitt analoga allväderskompakthus till en liten canon powershot S50.

Höll på ett år med den och ville till slut ha nått mer, funderade på en maxad kompakt med mer zoom o så, men i affären blev jag rekomenderad att hellre köpa en systemkamera. Nikon hade precis kommit ut med sin D70 så en sån blev det med sunkiga sigma objektiv till. Hade mycket kul med kameran o anmälde mig samtidigt på fotosidan.se där jag varit medlem sedan 2004 i december.

Efter ett tag kände jag behovet i pryltarmen och var en av de första som fick tag på en D200. Underbar känsla att hämta ut huset dan innan julafton Märkte dock att trots en högre kvalitetskänsla i allt på huset, så blev mina bilder snarare lite sämre rent tekniskt i början. Var ju fortfarande insnöad på skärpa o sånt då och med taskig kamerahållningsteknik så blir det märkbar skillnad när ISO gick från 200 till 100 och AA-filtret dessutom var lite starkare än på D70. Lärdomen härifrån är väl mest att det tar tid o bli inkörd på en ny kamera o lära sig dess starka o svaga sidor.

Sen i vintras blev det en nikon D3 då jag länge suktat efter en FF-kamera med inbyggt vertikalgrepp. Gick ju såklart på hypen om D3an och hade nog lite för höga förväntningar.. Även här så tog det en stund innan jag lärt mig ställa in kameran och trots den sköna byggkänslan i huset, snabbheten osv så är den nog aningens för tung Älskar FX-formatet o att kunna fota på ISO 1600 utan o börja gråta, sökaren är underbar o bildkvaliteten upplever jag som snäppet bättre än tex D200, känns som om filerna tål att behandlas lite kraftigare i PS utan o spricka. Men som sagt, alla fördelar till trots, D3 är för stor för mig för o ta med den spontant ut på stan, att alltid ha den med. Blir mer projektbaserad plåtning, vilket väl iofsig inte alltid är en nackdel. Men sen bidrar ju storleken på kamera även till att den syns mycket mer, folk blir lättare medvetna om att det är en fotograf i närheten, och ganska ofta så märker jag att de blir lite skygga för kameran, speciellt med Nikons 70-200 f2.8 zoom påmonterad...

Nu är ju detta en tråd om kamerahus, men objektiven betyder en hel del oxå har jag upplevt, ljusstyrka ner mot f2.8 är underbart när mörkret faller eller snabba slutartider vill nås, men det kostar oftast på i större o tyngre objektiv.

Sen vill jag även slå ett slag för den aha-upplevelse det kan vara att köpa en lite ministudio. Oerhört kul och lärorikt att kunna styra ljuset och exponeringen mer exakt. Har gett mig ökad förståelse för ljusets totala påverkan på en bild. Ta det här med skärpa tex. Jag hävdar att med olika ljussättning kan man få en Nikon D40 med kitobjektiv från sigma att upplevas skarpare än en Nikon D3 med 24-70 f2.8!

Som nybörjare trodde jag tex att bara jag köper ett obkjektiv som skall vara skarpt o har bra MTF-värden som tex 50mm f1.8 eller Macro 60mm f2.8 så kan jag plåta när o hur som helst o allt blir superskarpt. Eller att bara för att objektivet har bildstabilisering så blir oxå allt skarpt hur o när som helst... nu vet jag bättre, man lär så länge man lever

mvh johan

Ska hoppa över den "analoga" tiden som mest var diverse kompakta kameror som avslutades med en Minolta Vectis APS-kamera innan jag fick min första digitala kompakt Olympus mju 300. Den hade jag ett bra tag men blev irriterad på att kompaktkameran inte tar bilden när man trycker på knappen. Så snabbheten var det första skälet till att jag efter en resa köpte en begagnad Canon 350D. Jag gick någon kvällskurs i naturfotografering på Studiefrämjandet (Stockholm) som leddes av två mycket bra ledare. Kan verkligen rekommendera dessa naturfotokurser, men resor ut i skärgården och praktiskt fotograferande.
Under en resa i USA ett år senare så kunde jag inte låta bli att skaffa mig en 40D med lite extra lull-lull. 350D hade ett för litet grepp även med batterigreppet samt en långsammare och oprecisare autofokus vid sämre ljusförhållanden som gjorde att jag bytade upp mig. Men som man nu i efterhand märker så var den lilla 350D'n väldigt smidig när man var ute och reser. Som komplement till den stora kameran skaffade jag den lilla Panasonic Lumix FX01 för reservbruk och filmande på konserter etc.

I familjen har vi haft ett antal kompaktkameror och jag har aldrig ansett att jag vill ha en själv då jag tycker, precis som magnur, att det går alldeles för sakta. Så när D40 gick ner så i pris var jag helt säker på att jag skulle köpa en sådan. Missade helt Elgigantens "REA" på den och var lite bitter då men inte nu längre! Jag köpte en Olympus E-420 med dubbelzoom kitet. Är helt sjukt nöjd. Huset är litet men greppet känns riktigt bra och andra kameror jag känt på känns bara klumpiga och som att dom är i vägen i handen. Objektiven är också riktigt vassa för att vara kitobjektiv. När pengar finns har jag tänkte köpa det tredje obektviet som den säljs i kit med, Pancake 25mm/2,8. Menyn kan jag tycka är lite otydlig men snabb översikten man har i skärmen är helt kockrent. Man kommer åt alla vitala funktioner snabbt och enkelt, vare sig man söker med Live Veiw eller inte. Dock är den riktigt långsam på Autofokusering i Live Veiw och inte jättebra i mörker men det stör mig inte.
Jag kan i alla fall verkligen rekomendera den som en första kamera, för den har ganska mycket mer än av D40 har.
Sen kan man köpa till adapter till 4/3-fattningen för att kunna köra olympus gamla OM-objektiv och då får man ett hyffsat stort begangnat utbud på objektiv.

Ger inte ett piss för bildstabilisering iaf. Börjar det vara risk för skak använder jag stativ.
Det är väl bra att funktionen finns, men om den är bra eller dålig är inget jag funderat på.

Funderar på att skaffa ett enbens-stativ faktiskt. Det kan vara käckt.

Sedan var jag ute och kollade snail-mailet, men inget i lådan idag... har ju beställt det där lilla vattenpasset från Hama/Cyberphoto. Det kommer la imorrn då...

Jag räknar med att min D40 kommer att bli ett bra snäpp upp från min gamla analoga F801s och framförallt smidigheten och bildkvaliteten genom att köra digitalt med en "riktig" kamera jämfört med min digitala kompaktkamera. Hoppas den kommer med posten i morgon tisdag

Valde att fortsätta med Nikon eftersom jag varit nöjd med den jag har, och att kunna använda den optik jag redan har (dock utan autofokus) och tydligen ska min SB24 blixt också kunna fungera åtminstonde delvis...

Bara en tanke som slog mig.. Vet inte om jag postar i rätt tråd men iallafall..

Tänkte bara filosofera lite kring digitalt/film.

Förut så kunde vem som helst köpa en kamera med hyfsad optik och ta bilder som man kunde göra förstoringar av till tex utställningar reklam osv relativt billigt, även mellanformat.. Sen att olika kameror har olika funktioner Af, mätning, snabbhet etc är ju bara hjälpmedel för vissa att ta bättre bilder..( jag anser att ljus ska man kunna mäta själv, likaså ställa fokus men jag förstår dom som tycker annorlunda)

Men med digitalt så är det hur mycket pengar man kan lägga ner som spelar roll för kvaliten på bilder.. För mig är den enda kameran som jag tycker fungerar och motsvarar min småbildskamera (Nikon Fm3a) eller min Fuji så är det Canon 1ds Mark III,som jag också äger.. Känns skönt för mig att jag har köpt den och behöver inte fundera så mycket över andra digitala kameror.. men tycker det är segt för dom som inte har råd att man får ett sämre grundresultat (raw-filen) att jobba med...

Sorry om jag svävade bort..hoppas någon förstår mig... (sen vet jag självklart att det är olika kvalite mellan små, mellan och storformat i filmvärlden, men storformatskameror är lixsom en helt annan sak)

Tja, vill man ta i så går ju det bra upp till miljoner.
Men mera pixlar är ju inget självändamål. Min fru har tagit flera bilder som jag är grymt avundsjuk på med sin mobil. Jag har även ett foto på henne uppe på ett berg - 2 Mpixels apganmal mobil och jag räknar den som en av mina bästa bilder. Att lägga kanske tiotusen på sin hobby är väl inte oävet eller omöjligt. Det är ju inte några enorma summor. Sedan det analoga. Har du glömt vad framkallare, fix, papper och allt annat jävla söl kostade.

Jag behöver inte heller att du sitter där och tycker synd om mig för att jag inte har en
likadan kamera som du.

Struntsummor jämfört med vad det kostar att uppdatera digitalkameror vart annat år.
(Det kanske man inte behöver, men det kan ju vara svårt att vilja gå miste om större dynamiskt omfång osv.) Dessutom så kostar skärmar och datorer och annat söl Mycket pengar och de måste Också uppdateras vart annat/tredje år :mad:. Slit och släng fast knappt något slit över huvud taget..

Nä, han ska kanske inte tycka synd om dem som inte har den dyraste utrustningen. Men det är ett faktum att en analog mellanformatskamera kostar/de runt 30 000 inkl. en normaloptik. Nu kostar motsvarande det tiodubbla. Och det går inte att jämföra småbild-digital med analog mellanformat. Det är två helt olika format. Sen kan Ds III ha en mycket hög upplösning, men det är en helt annan struktur på bilder från dessa två olika medier - DOF och bokeh. Själv tycker jag synd om framtida och nuvarande generationer som inte får uppleva spänningen med att fotografera med film.

Det är klart att en bild kan bli bra med vilken kamera som helst. En pinnhålskamera tex.
Grejen med en 2 Mpix mobil är en mycket begränsad filstorlek som direkt hindrar stora printar. Det får bli mycket små jpgs om det ska se schysst ut. Om man inte gillar smetigt pixelkladd. Det är ju mycket snyggare med taskig analog teknik än taskig digital. Sen är det självklart att var och en får vara glad och nöjd med K20D, D40X, D700, 40D, Rebel Xsi, A700, digital ixus, iPhone eller vad det nu må vara.

Även om den analoga tekniken hade en prislapp som gjorde att gemeneman hade tillgång till utrustning som klarade att prestera likvärdigt resultat som proffsen, så gjorde inlärningströskeln det ändå onåbart för de allra flesta.

Dagens digitala teknik har revolutionerat fotograferat för den stora massan!

Jag har kört analogt i många år.
Till slut föll jag för argumenten om fördelarna med det digitala systemet och införskaffade därför en Pentax *ist DS så fort den kom till Sverige i maj 2005.
Då var den minsta systemkameran på marknaden. Jag föll även för den fina pentaprisman, enkla hanteringen och det snygga utseendet. En kamera som var lätt att bli kär i, en fin kompis. Jag använde den som jag använde mina tidigare analoga systemkameror och hade inga direkta problem i övergången. Detta med RAW tog lite tid att vänja sig vid vad det var för något, men nu är det inga problem med RAW.

Vintern 2006 drabbades jag av hypen om ju nyare desto bättre. Så jag slog till på en K10D, fast jag behöll min trogna kompis DS. På många sätt är K10D en bättre kamera än *ist DS - vädertätning, inbyggd skakreducering (kom dock ihåg att vänta tills hand-symbolen i sökaren lyser stadigt, för annars blir bilderna skakiga), fler knappar och reglage med direkt åtkomst till flera funktioner. I många situationer är K10D en snabbare kamera, med P-läget som skiftar direkt mellan tids- och bländarautomatik beroende på om jag vrider på slutar- eller bländarratten. Perfekt när man fotar folk i rörelse på stan.

Men, så här i efterhand ser jag att jag kunde lika gärna satsat pengarna på bättre objektiv. En kamera med mer Mp och avancerade funktioner gör inte automatiskt mig till en bättre fotograf. Jag är fortfarande begränsningen. Och min *ist DS tar jag fortfarande många bilder som jag är nöjda med. Räcker för mig, egentligen. Trots "bara" 6Mp.