Vad tror ni om nya JUNO-stage?

Roland U.S. - JUNO-STAGE: 128-Voice Expandable Synthesizer

Wow, ja, den ser ju fin ut, som en gammal härligt stor JX-10-kaross med nytt glitter, glamour, expansionsmöjligheter och röster till allt. Ska kolla vad den kan!

Jepp. Är det inte snålt med bara L + R ut? I och för sig blir det kanske kostnadseffektivt. Jagar genast priser för att kolla vad den står i. Bara för att.

På Musicstore kostar den €1199, riktpriset ligger lite högre. Otroligt bra pris för en helt ny synt med 76 tangenter, måste jag säga. Den blir nog en hit.

Verkar om om Roland har tänkt lite längre än vanligt! Inte för att ljuddelen av specarna känns så upphetsande, men de har tänkt på många delar som en "vanlig" musiker kan tänkas vilja ha i dagsläget.

Skulle jag börja från scratch och bara ha en synth som kan allt, då hade det varit Juno Stage eller Juno G.

Är det samma motor under huven tros? Som ljudskruvare vill man ju gärna veta om det är programmerbarhet involverat också. Inte för att jag är spekulant men man är ju vetgirig som ett gammalt troll ändå.

Ja vad ska man säga... Är det bara jag som tycker det är pinsamt att dom försöker sälja dessa keybords genom att spela på lyckade produkter som var nya 1982? När kunde en Juno låta piano, SH32, Juno-D, Juno-G, Juno-Stage. Vad kommer härnäst... TB-303B, Jupiter-Eight, SuperDuper JX...
Kom på ett nytt namn vettja... Typ Roland Symphony (tänk Silja) för den kanske kommer användas på en sådan scen.

Mvh
Demokid

Demokid: Nej, du är inte ensam. Det är bara töntigt att de fortsätter med att döpa nya synthar efter gamla goa analoga serier. Men de kanske tror att de säljer mer om synthen heter Juno?

För målgruppen lär denna synth bli en hit med det priset.
För mig är den helt ointressant och det beror givetvis inte bara på namnet.

Det funkar ju bevisligen att döpa syntar på det här sättet, och ingen klankar på Fender eller Moog för att de släpper produkter som anspelar på produkter som var lyckade 1962/1972.

Jag kan hålla med om att de lever rätt högt på de tidigare produkternas rykte, men vad jag förstått så menar Roland att Juno-namnet har mer med produktklass (budget/mellannivå) än med syntesmetod. De släppte ju till och med en hemkeyboardversion, så de har nog alltid varit mer pragmatiska än man kanske vill inse. (TR-606 och TB-303 var ju tänkta till liknande dansbandssyften, men det har ju inte låtit folk hindra sig från att göra annat med dem. )

Moog har nya namn på nya modeller och en Fender Stratocaster är alltid en Stratocaster - det är inte mycket egentligen som skiljer en 1963 Fender mot en 1998 års strata.
Men om man jämför en Juno 6 med en Juno G är det som natt idag. De har bara namnet Juno gemensamt och det är väl det som iaf jag ställer mig frågande till. Vore inte ett nytt namn varit på sin plats istället då det är en helt ny modell? Faktum är att det känts mer logiskt om de valt att döpa SH-201 till något med Juno.

Som sagt, enligt vad jag hört/förstått så döper Roland sina produkter utifrån målgrupp/produktsegment snarare än innehåll. Tänk så här:

Juno-6: budget/mellanklass-synt för musiker som vill ha pianon, orglar och stråkljud i ett kompakt paket. Med effekter och autokompfunktioner.

Juno-G: budget/mellanklass-synt för musiker som vill ha pianon, orglar och stråkljud i ett kompakt paket. Med effekter och autokompfunktioner.

Att Juno-serien sen råkade bli populär i elektronisk musik var knappast något de planerat, utan det var mer av en historisk slump.

Den skulle ha hetat Judo Stage istället, eftersom den är brottartung!

Jag tycker det är synd att Moog valde att kalla sin första nya synt Minimoog då den inte låter som en mini. Jag kallar alltid min Moog Voyager. Också lite tråkigt att DSI kallar sin synt Prophet men den tycker jag låter rätt likt min P5 och faktiskt mer analogtlevande än Voyager. Om man kallar en synt för något som har ett specialt sound m.m. så måste man vara jävligt säker att den låter likabra eller bättre. Detta gäller allt, mixerbord, bilar what ever. Kunden kommer alltid att jämföra med tidigare lyckade skapelser.

Och nått helt annat.
Det jag stör mig på med Voyagern är att dess VCO är för exakta... svårt att få snygg snedstämmning, det är nått med Env Amount... känns konstig och att resonansen låter påklistrad. Som dom lägger på en sinuston över det filtrerade ljudet, inte smygade och skitigt som Model D, P5 och andra gammla analoga syntar, .COM's Q150 har samma problem. Tycker t.ex. Analogue Solutions Leipzig låter mer moog än Voyager.

Oki hoppa på mig bara, gör det.

Mvh
Demokid

...det var precis det här jag menade med att det är hopplöst att försöka anspela på äldre modeller.

Och till ursprungsfrågan: Roland gör solida syntar, så det är nog ett vettigt alternativ för livebruk. Verkar ha många smarta funktioner iallafall.

Säga vad man vill om synten, men fan Roland kan verkligen göra snygga videos IMO
Vid en lite närmare granskning så verkar det som Juno Stage lite grovt jämfört är en SonicCell med klaviatur + lite andra funktioner. Den har en väldigt snarlik display och nästan identiska specs 128 röster, 16 parts, osv. Jämför själva!

Juno Stage:

Roland U.S. - JUNO-STAGE: 128-Voice Expandable Synthesizer

SonicCell:

Roland SonicCell 128-Voice Expandable Synth Module with Audio Interface :: Specifications

Men Moog är namnet på tillverkaren, de nya modellerna har nya namn.

Visst. Moog är ju ett utpräglat retrobolag, men de gör ju samma grej som med Juno-6/Juno-G om man ska vara krass.

Min poäng är inte så mycket angående namnet som att det funkar att sälja produkter genom att anspela på tidigare modeller. Och för den som säger att det är en helt annan grej så har jag hört åtskilliga kommentarer om att Voyager låter bra, men att det minsann inte är någon Minimoog.

Och när inte ens en tillverkare som faktiskt tillverkar något som är väldigt likt originalet kommer undan negativa jämförelser kan man nästan lika gärna casha in på ryktet och sikta på massmarknaden istället.

Ganska garanterat att den låter bra, i alla fall. Roland kan det där. Två SRX-platser är ballt också. Man kan ha typ en miljard olika ljud i den med två av dessa kort. Tänk JV-1080 på steroider, med klaviatur. Och inte att förglömma, JV-1080 kostade typ 11.900:- streetprice när den var ny. Med valutan som gällde 1995 alltså. Vad kan det bli i dagens pengavärde tros?

Sedan Sverige införde sunt liberalt tänkande med stabila finanser har inflationen varit obefintlig.

Robert

Dessutom hävdar ju puritaner att Juno-serien inte var analogsyntar så debatten blir rätt konstig. Plus att Roland förmodligen inte skulle tillverka en analog polysynt igen över huvud taget. Det kanske inte ens skulle vara möjligt. Kretsarna som behövs finns väl inte i tillverkning längre. Sedan skulle priset bli så vansinnigt högt att väldigt få kunde köpa den. Alesis Andromeda A6 är ju en analog synt som tillverkats i modern tid, men den sålde nog aldrig i några egentliga volymer den heller. Jämför med JV-1080 exempelvis. Den var alltid slutsåld.

FM: Jo, jag tror att det ligger en hel del i det där du säger.

En Toyota Corolla är ju en Toyota Corolla oavsett om den är ny eller om den tillverkades 1981.

En gång till!