Seriffer eller inte?

serifens ursprung är för att stenar inte skulle spricka när man högg in text i dem, tror jag.

Seriffens ursprung är troligen ett hugg med en mejsel för att avsluta och binda ihop bokstavsstaplar. Om det är för att hindra stenen från att spricka vet jag inte, men det blev hur som helst snabbt en estetisk sak.

I dag är det en rent estetisk fråga, jag tror inte ens man kan hävda läsbarhet. Om typsnittet inte är väldigt konstigt läser man enkelt ordbilder oavsett serif eller sans.

Alltså, valet är ditt. För tillfället är det rätt inne att använda antikvor (serifftypsnitt) till allt.

"Serif, seriff, klack eller schattering, är namnet på de tvärstreck som avslutar den bokstavsstapel som utgör en bokstav eller ett tecken i en teckenuppsättning. Teckensnitt som innehåller dessa avslutande streck kallas seriffer (serifer), serif-teckensnitt eller antikvor, medan sans-seriffer (sanserifer eller grotesker) är namnet på de teckensnitt som saknar dessa avslutande streck."

"Serifferna har sitt ursprung i antikens Italiens, då de ristade bokstäver i sten. Stenhuggarna skar då ut en extra bit vid avslutningen på längre bokstavsstreck för att hindra grus och smuts från att samlas i hörnorna av bokstäverna."
ur Sv Wikipedia

Har aldrig förstått mig på seriffer. Det ser bara tillkrånglat och lite gammeldags ut tycker jag. Men som sagt; smaken är som baken.

Säkert. Och tvärt om...

Eller nåt...

Oj så mycket bilder och så himla OT !
Nu fattas bara lite animerade gifar så får jag gå in och amatörmoderera.;)

Dina bilder hjälper tyvärr inte Baron. Själv gillar fortfarande bäst teckensnitt utan tvärstreck. Tvärstreck är till för veklingar som behöver extra mark att stå på....
Just kidding !:D

Halv OT
Tycker absolut man kan hävda att serifferna ökar läsbarheten, framförallt i löpande text. Föreställ er att läsa en pocket satt i Futura. Skulle vara rätt jobbigt att följa raderna.
Det finns som sagt en anledning till att det är antikva som är det mest använda typsnitten i längre löpande texter, framförallt om raderna är långa. Har man ett flertal spalter på sidan så minskar betydelsen. Men för logor är valet mer estetiskt.
/m

martinator har rätt; utan serifer i löpande text saknar ögat en linje att "hänga upp sig på".Ögats väg över sidan blir mycket lättare, mindre påfrestande med serifer.

Därför är rekommendationen att Sans Serif-typsnitt (Futura, Helvetica etc) lämpar sig för löpsedlar, skyltar, enstaka ord upp till möjligen en kortare ingress.

Ibland är det dock önskvärt att "hitta på ngt jävelskap", att bryta mot reglerna och då kan detta vara ett sätt. Men att producera fram 250 sidor text med ett sans serif-typsnitt är nog bara elakt...

(På samma sätt som fotografer ibland bryter mot givna regler vad gäller motiv/komposition osv)

Och som man säger, det är OK att bryta mot en regel om du är medveten om den...

Källa: Svärfar, pensionerad tryckare/grafiker, >50 år i det yrket.

Kolla in Bo Berndals bok "Typiskt Typografiskt", ISBN 91-7054-670-3. Där finns en del vettiga motiveringar till var, när och hur man använder olika typsnitt.

Jag har sett en alternativ förklaring till varifrån seriferna kommer. När man började skriva för hand på pergament, till exempel när munkarna handtextade bibeln, så drog de två hjälplinjer med en stålspets. Så doppade man gåspennan i bläcket och ritade bokstäver mellan dessa stödlinjer. Ändarna på bokstäverna nådde hjälplinjerna och bläcket rann ut lite i spåren, och helt naturligt fick man seriffer.

Man har kanske huggit tecken i sten under längre tid än man använt bläck och pergament, men båda förklaringarna är ganska kul, tycker jag.

The Times - som just "uppfann" Times - kör än i denna dag med serifer i rubriker. Inte alla och hela tiden, men så gör ju alla tidningar nuförtiden.