Digital systemkamera - inställningsljus?

tror att varenda systemkamera som finns "där ute" fixar bättre bilder.
Systemkameror här mkt lite "lagg" (eftersläpning) i avtrycket, klarar mkt sämre ljusförhållanden och levererar otroligt mkt bättre skärpa.

Det är väl bara bestämma sig för vilket märke.
Själv är jag Pentax-fan så jag säger en beg K10D med ngn bra blixt.

Annars vet jag att Nikons D40 är en kamera många börjat med här på
forumet. Att hitta en sådan billigt torde vara rätt lätt.

Alla kameror behöver ljus för att autofokus ska kunna avgöra när bilden är i fokus. Många kameror har en liten hjälplampa, ofta vit eller röd, som aktiveras om det är för mörkt. I andra fall kan kameran använd sig av blixten och avfyra en serie småblixtar för att ställa in fokus.

Även min Nikon D40 (en systemkamera) har en inbyggd vit autofokushjälplampa, men fördelen med en systemkamera jämfört med en kompaktkamera är att objektivet (läs: bländaren) är större och därför kommer det in mer ljus. Förhoppningsvis betyder det att kameran inte behöver ta till hjälplampan lika ofta.

Dessutom använder sig de flesta systemkameror av fasskillnader istället för kontrastskillnader för att bestämma fokus, vilket är effektivare och tillförlitligare.

DU kan ju fokusera manuellt med en digital systemkamera också så av den anledningen behöver du inte hålla kvar vid film.

Eller manuell fokusering och en ny fin digital systemkamera

+1

Även om analogt ALLTID kommer ha en egen känsla!

+1.

Och eftersom jag också har endast en digitalkompakt och har sålt ALL min analoga utrustning (Nikon småbild, Hasselblad mellanformat) vad kan man tänkas behöva för hus för att nyttja denna objektivens perfekta skapelse? Planar är en konstruktion som man har tur om man har få jobba med. Övriga konstruktioner är bleka och trista i jämförelse. Men återigen. Vilket hus? Full-frame?

Tillägg: Eftersom det inte finns nyproducerade digitala Yashica/Contax att köpa, menar jag. Nikon/Canon/xyz?

Och för att inte trådens skapare ska känna att fokus läggs på annat än han efterfrågade: även min digitalkompakt laggar ordentligt från avtryck till registrering av bild. DSLr ska tydligen vara bättre på det, men det enda 100% säkra sättet är att fokusera manuellt misstänker jag. Därav harangen om Zeiss-objektivet ovan.

Zeiss producerar optik till Nikon (ZF), Pentax (ZK), Canon (ZE) och Sony (ZA) samt M42. Till de tre förstnämnda systemen (och såklart även M42) är objektiven helmanuella och optiskt identiska. ZF och ZK är helmekaniska med bländarring (vilket är skönt retro men knöligt) medan ZE är chippade med elektroniskt styrd bländare. ZA är en helt egen serie med chippade AF-konstruktioner som tillverkas med ensamrätt för Sony. Utbudet där är alltså annorlunda, och av klart mer monstruös karaktär (t.ex. Sonnar 1,8/135 som verkligen är något i hästväg).

Det stämmer inte riktigt. Med systemkamerorna är det praktiskt taget ingen fördröjning från det att man trycker ner knappen till att bilden registreras, förutsatt att bilden är i fokus. Är den inte det behöver kameran såklart fokusera, men precis detsamma gäller ju när man sköter fokuserandet manuellt.

Bästa sättet brukar vara att trycka ner slutaren halvvägs så kameran sätts i beredskapsläge och fokuserar, så väntar man sedan in ögonblicket och trycker av. Då blir det alltså ingen fördröjning. Fotar man något som rör sig sätter man kameran på kontinuerlig AF, så att den justerar fokus kontinuerligt så länge den är i beredskapsläge. Ibland finns också ett DMF-läge, där kameran fokuserar och sedan kopplar över till MF så man själv får finjustera, vilket kan vara lite praktiskt ibland.

Jo, jag såg det sen men ville inte redigera en tredje gång. Uppenbarligen kan man precis som förr även nu få gluggarna till många olika hus. Trots det kvarstår min fråga, något omformulerad: Vilket modernt kamerahus tror ni behövs för att kunna utnyttja all potential i ett Zeissobjektiv, t.ex. 85/1.4? Jag gissar att man behöver ett fullframe för att behålla brännvidden som på den gamla goda småbildstiden?

Jaja OK, jag är lite analognostalgisk, men inte puckad Självklart tas bilden i och med att man tryckt ned slutarknappen helt och hållet, men jag misstänker att trådskaparen menar "det tar ibland lite tid mellan att jag trycker och kameran tar bilden", vilket i sin tur kan bero på att autofokusen, speciellt vid vissa inställningar, prompt vill få sitt sagt. Med "vanliga" (läs analoga) makeror togs en, visserligen suddig, men icke desto mindre, bild. Ingen laggning, med andra ord.

Så kul, så lätt, så bra att fokusera manuellt med ny fin modern digital systemkamera som saknar mattskiva med snittbild, NOT! det är bäst att kolla upp att man kan byta mattskiva om man köper ny kamera. Sen saknas också känslan i många av dagens autofokusoptik jmf. med optik till analoga kameror.
Svagt ljus + vidvinkel då är det fortfarande mätsökarkamera som gäller om man inte vill bli ett nervvrak.

Du säger att du stannar kvar med den analoga kameran.

Det är ju upp till var och en men själv är jag gammal mörkrumsblaskare som övergett den biten. Jag har stått och andats in tillräckligt med fix och framkallare för att kunna användas som termometer snart....

Lämnat hela rasket, sålde Durst'en och alla baljorna, timern etc...

Nuförtiden tar jag ett par hundra bilder (om jag vill), framkallar själv hemma i datorn.
Kan trixa och pilla hur mkt som helst. Färgbilder i 1600 och 3200 ISO ....

Sedan tycker jag att RESAN är kul, en resultatet är också viktigt.
bilderna kan jag få på papper med egen skrivare eller via Crimson.se.
Jag kan lägga bilderna på nätet, skicka dem till vänner etc...
Min gamle far är stolt som en tupp över den kalender (Apples genom iPhoto) som han får tryckt varje år (han fyller år i början av januari).

Jag känner att jag kan göra så mkt mer än ha dem i skokartonger och pärmar och plita ut dem på 18x24 i svartvitt....

Det digitala har så många fördelar att det slår det analoga....
Men lukten, ljuden, skvalpet, känslan och det att man GÖR ngt med sina bara händer, DET kan inte ersättas, där vinner det analoga....

Det är ju som att hantera LP-skivor kontra Mp3-filer.
Känslan är grym på LP.. mkt annat är bättre med mp3....

Drog fram diaprojektorn för ett tag sen (väldigt länge sen sist), kanonbra kvalité, och tanken slår en så befriande skönt att slippa fixa och trixa med alla bilder i PS. Har börjat köra lite film igen efter att varit heldigital sen 2001, jäkligt befriande att man inte kan bränna iväg 100-tals exponeringar för det kostar ju ändå inget extra, att tvingas tänka när man kör film är väldigt befriande. Vill man sen göra en massa extra efteråt med bilderna så är det ju bara att scanna in. Film är kvalité framför kvantitet och att man inte vet hur resultatet blir direkt i kameran gör det hela mer spännande. Blir det skit så har man inget att skylla på, kör man digitalt sitter man väldigt ofta med medelmåttiga bilder och försöker väcka liv i dem med PS.

Ja, jag har precis dammat av skivspelaren också, bara att instämma, grym känsla!

Så länge foto handlar sig om själva bilden struntar jag egentligen i vilket. Tycker bara att det är enormt mycket skönare att använda en digital systemkamera än att slabba runt med film (som dessutom bidrar till mer avfall). Har väl blivit lat helt enkelt
Så mycket skönare att kunna ha bilderna direkt, och man lär sig dessutom snabbt hela tiden eftersom man slipper vänta på bilderna.
Färre misslyckade fotorundor då man direkt ser om man gjort fel.
Iaf mig har det ju hänt att jag blivit besviken när jag framkallat / fått tillbaka film efter att bara ha missbedömt en del. Kanske bara jag som är klantig.

Det har väl en viss charm att fota svart/vitt med analog, med korn och allt.
Så ibland kan man ju plocka fram sin analoga ur lådan
Något som är bättre på min analoga kamera framför min digitala, är sökaren. Så mycket större!

Annars är jag hemskt glad över det digitala formatet.

Givetvis ska man kunna ha full kontroll över fotograferingsögonblicket, och det har man ju med en digital systemkamera precis som med vilken analog ("standardsystemkamera") som helst
I övergången mellan min analoga minolta och min digitala konica minolta var det inget i fototeknikväg jag behövde lära mig på nytt. Inte för att jag på långa vägar lärt mig färidigt, men det var bara att plocka med det man lärt sig och fortsätta

Fokusering kan man som sagt göra manuellt även på denna. Och alla exponeringsmöjligheter finns kvar.
Utöver detta har man ju fördelen att kunna ställa in ISO-talet hur man vill utan att behöva byta filmrulle

Edit:
Summan: Man fotar med vad man själv tycker är bekvämt, och tar bra bilder helt enkelt

egentligen är vi bortskämda med bra sökare - vi är ju pentaxianer båda två. - och Raphael....
Pentax har sjukt många finesser och inställningar som jag tycker gör att den där analogkänslan
Kommer smygande. Greppet, avtrycket, allt der är bra. Utom bakpå kameran, där är alla knapparna synnerligen "digitalkänsla" -tack vare vädertätningen.

Min sökare i min minolta från 2005 är också jäklgit bra jämfört med många dslr faktisk
Och jag älskar att den har knappar för nästan allt, istället för meny-rotande. Lite synd Sony ändrat på det nu när de tog över...
Fast sökaren i min analoga är ju större tack vare formatet.
Vill ha en fullformats-dslr nästa gång

Pentax gillar jag också, min far kör stenhårt på det märket

Jo, 7D var ju helt extrem på den fronten. Men till Sonys försvar måste ju faktiskt sägas att de flesta reglage som bortrationaliserades inte var de allra mest välplacerade (särskilt vredet för exponeringskompensation), och i gengäld har man ju Quick Navi som enligt min uppfattning är en fullgod ersättning. Kör iofs fortfarande Minolta jag med, men de Sony-hus jag har provat har faktiskt känts lika lättjobbade. Plus att handgreppet är mycket skönare

Ang. M42 kan jag förresten komplettera med att Sony/Minolta också tar M42 utan att behöva korrigeringslins i adaptern. Fast till skillnad från Pentax behöver man skaffa en chippad adapter som rapporterar in brännvidden elektroniskt, annars får man ingen af-confirm och steadyshot fungerar inte optimalt. Kostar runt 50 USD.

Inte i samma utsträckning eftersom de har AF-sensorer som kör med faskontrast. En sån sensor är i princip samma sak som halvcirkelprismat som sitter mitt i sökaren på din X-700, men med en enrads CCD bakom varje prisma. Precis som när du fokuserar själv försöker sensorn få bilden från vardera prismat att bli samstämmiga, men skillnaden är att AF-elektroniken bara ser prickar på en linje. När det är så mörkt att elektroniken inte får några prickar att passa in mot varandra behövs fortfarande inställningsljus, men känsligheten är mycket högre än vad kompaktkamerornas kontrast-AF klarar.

Det finns dessutom bättre och sämre sensorer. Dyrare kameror har bättre sensorer, så vill du få bästa möjliga AF är det värt att skippa instegsmodellerna. Exempelvis sitter det f/2,8-sensorer, som är det bästa man kan få just nu, i mittersta fokuspunkten på Canon 50D och Sony A700, enda haken då är att de sensorerna blir "blinda" med objektiv som är ljussvagare än 2,8. Vill du ändå köra manuell fokus så satsa på en kamera med utbytbara mattskivor, eftersom de som sitter i från fabrik inte återger rätt skärpedjup.

Jag använder manuella (gamla) objektiv till min digitala systemkamera och till de analoga systemkamerorna. Plus mina mätsökarkameror. Jag föredrar känslan i de äldre objektiven, just nu är det Pentax och Yashica jag riktar in mig på till min Canon-kamera.

Ser ingen anledning att välja mellan teknikerna när jag kan använda alla. Jag gör svartvitt både med Tri-X film och kanalblandare i Photoshop (eller Gimp), tycker det är svårt att få samma uttryck i båda.

Som snoopy skriver behöver du en adapter. Hur bra det fungerar beror lite på vilken kamera. Det där med nedbländning kan vara väldigt smidigt beroende på objektiv, många av mina har snabbknappar för att blända ner/upp.

Canon kan ta de flesta gamla objektivfattningar med hjälp av adapter (dock inte, ironiskt nog, Canons gamla FD). Jag använder Canon med adapter till M42-gänga och Contax/Yashica-bajonett. Nackdel Canon: ingen skakreducering i huset och ingen s.k. af-confirm (fokuspunkt lyser när den är i fokus, även med manuellt). Af-confirm går att få i adaptern men det gör att den kostar mer.

Pentax kan ta M42-objektiv med adapter. De använde ju M42 förr och därför kallas den ibland Pentax skruvgänga. Pentax har ju skakreducering i huset och af-confirm inbyggt. Tyvärr kan den inte ta Contax/Yashica-bajonett, vilket är lite surt för mig eftersom jag vill ha skakreducering med möjlighet att använda min Yashica-samling.

Nikon. Kan i stort sett bara ta äldre Nikkor-objektiv. Ska man använda M42 så krävs en korrigeringlins i adaptern och den tar oftast bort en hel del av kvaliteten.

En del äldre objektiv är förstås dåliga och en del bra. Fördelen är att även de bra går för en spottstyver ibland. Köpte ett Carl Zeiss Jena 135mm för hundralappen, skarpa Yashica ML-objektiv kan man få nästan gratis, Pentax Takumar-objektiv i olika modeller kostar ofta lite mer men ändå bara ett par hundra ibland.
Fick med ett Tokina 105mm/2.8 i ett kamerapaket jag köpte och det visade sig att det kalas "bokina" pga sin otroliga bokeh. Ofta är det bra att köpa kamera+objektiv för de går billigare än auktioner med bara objektivet.

Tja, det var lite sammanfattning

Man köper bara en adapterring och kör, lite tungrodd för man fokuerar på full bländaröppning och sen får man blända ned vid exponering och då blir det ganska mörkt i sökaren. Sen fungerar naturligtvis inte någon automatik mellan kamera + optik.