- Panyxd
- Medlem ●
- Stockholm
Kamouflage på musikutrustning över lag är hemskt (oavsett om det är någon storbyxa som har dragit på camoskin på sin MPC eller om det är en zint). Det känns som något tagit ur de odrägliga avgrunderna av berlins d&b-klubbar anno '97
OSCars stötdämpare är lattjo, var hittar man lämpliga material för att ohyggliga sina tabletops med sånt? Däremot är "avdelarna" för de olika ytorna rätt hemska visuellt sett även om det underlättar för rattning i komplett mörker.
-Ha, den var ju rolig. Det är något modulärt / flödesschema över labyrintspelen + att den har multidimensionella controllers.
Håller med om OSCar, fasansfull. Trumvirveln till det avslöjande använder jag en TR-505 till, den förmodligen fulaste trummaskin som gjorts (?)
Jag vet inte, det MÅSTE finnas fulare trummisar än tr505/tr626. I form av Boss har de slängt ihop en del läbbiga ting. Tänk DR-3 till exempel!
http://estore.websitepros.com/stores/1853146/catalog/dr3.jpg
*brr*
Drum Buddy är rätt tjusig..
http://www.nordkeyboards.com/products/nord%20lead%202x/images/limited_web.jpg
Klarar inte av denna, skriker vänsteraktivist som bara den. (haha)
Snarare Nazistsynth, Nordisk överhöghet
Många av de där workstationsyntharna är ju otroligt tråkiga och konventionella i designen, men jag tycker inte de faller under "ohyggligt fula" synthar.
Emulatorserien är ju som tidigare nämnts helt vansinnigt fula i sina överdimensionerade plastskal, tror det är väldigt jämt mellan II och III men Emulator II vinner nog på placeringen av diskettstationen. Eller så tar III hem det på färgen
Sen får jag ändå säga att jag gillar flera av exemplena som har dragits upp. OSCar är lite fulsnygg men den tar ändå kantigheten till en ny nivå
Oscar är ju ful... men på det där coola sättet så man älskar den ändå. Galen.
En sak fattar jag inte dock: Siel Cruise är inte alls ful, den är snygg!
Jag hade en sån under första halvan av 80-talet och gråter ibland för att den inte finns kvar. Fast mest gråter jag över att jag sålde en Minimoog för tusenlappen någon gång i slutet av 80-talet. Döda mig.
SCI MAX ser inte rolig ut.
näeee...
Den är ju riktigt toksnygg!
Det där med smaker o bakar...
Japp! EII:an ligger helt klart på min femitopp-lista. Synthar ska se ut som kärnkraftverk eller apparater hemma hos galna genier. EIII är tyvärr inte så snygg. EIV är skitful.
Fast jag tycker faktiskt att min E4K är rätt snygg:">
WHaaat!!!
Jag tycker EIII är det mäktigaste klaviaturinstrumentet som någonsin gjort, åtminstone med elektronisk teknik... trummaskin... sequencer... synthesizer... sampler...
Kawai K4 är däremot asful. Men! Man kan bygga om dem. Jag gjorde det. Någon dag inom räckhåll hittar jag säkert fotobevis på hur jag plasticpaddade å hade mig en tråkig sommar för mååånga år sedan (1991!) och fick den... ptja, inte snygg, men kool iaf. Kantig och kilformad. Undrar vad 17 som hände med den.
Jag tycker att EIII är toksnygg! Vad gäller EII så är den egentligen fånigt ful, men ser så härligt gammal ut att man inte kan låta bli att älska den - den såg antik ut redan som ny. EIII är snygg av helt andra orsaker.
Fula syntar? Många av dde gamla fula asen är så charmiga att jag gillar dem ändå, men det finns en massa fula burkar från 90-talet och framåt.
Jag vägrar tro att någon tycker att Emulatorsyntarna är snygga annat av nostalgiska och piedestalrelaterade skäl. Det är omöjligt.
För är de snygga är PC-lådan jag hade 93 snygg också.
Angående EII, ja. Fö rmig handlar det om nostalgi, precis som du skriver.
Angående EIII, nej. Absolut inte. Jag tycker den är ett stycke utmärkt minimalistisk industridesign. Funktionell som fan med sin logiska knapplayout, apsnygg typografi (inkl den geniala logotypen). Fortfarande brutalsnygg, en av ytterst få syntar som jag skulle kunna tänka mig att ha i vardagsrummet - form som känns genomdesignad med en närmast arkitektonisk karaktär förenad med ypperlig funktion. Hurra!
Jag köpte en E-max enbart för att den ser kool och brutal ut