DRM är ett samlingsnamn för teknik med vilken man kan begränsa hur en fil kan användas. När Apple öppnade iTunes Music Store var de tvungna att använda DRM för att få skivbolagen att gå med på det. Filerna som såldes via iTunes Music Store använde DRM för att förhindra att man kunde spela filen på fler än tre datorer samtidigt. Det skapade också ett effektivt hinder mot att spela filerna i andra än Apples musikspelare iTunes och iPod.
DRM är i grunden designat för att hindra konsumenterna från att använda den film eller musik de köpt på vilket sätt de än känner fungerar bäst för dem. Anledningen är att utgivare av film och musik hellre vill att man köper separata filer för sin dator, sin iPod och sin klockradio. Men framförallt vill de inte att man ska kunna konvertera materialet till ny teknik i framtiden, utan köpa det på nytt en gång till precis som många köpte sin gamla musik på CD vid övergången från grammofonskivor. DRM sätter effektivt stopp mot allt sådant. En vida spridd missuppfattning är att det skulle finnas för att förhindra piratkopiering.
DRM skapar en hel del problem. Många DRM-system kräver att man verifierar att man äger filen mot butiken där den köptes. iTunes använder ett sådant system. Vad tror du händer om Apple lägger ner sin butik? Då skulle ingen längre kunna verifiera sina filer, alls, och filerna kan inte längre spelas. En del påstår att det aldrig kommer att hända. Det har redan hänt, flera gånger.
Eftersom skivbolagen inte riktigt är som andra barn har det tagit ganska lång tid innan de insåg att för mycket badwill är dåligt för affärerna och har då gått med på att sälja på iTunes Store utan DRM.
Kort sagt. DRM är inte alls bra. Håll dig borta från det. Att filerna är DRM-fria betyder att Apple inte använder teknik för att förhindra dig från spela filen hur du vill, var du vill och på vilket sätt du vill.
