Anledningen till att man även vill konvertera CMYK är just de problem som tryckarna kan få med för höga färgmängder, alltså där alla färgerna tillsammans blir över 320%. För dagspress ligger man på 220-240%. Om man väljer att för CMYK bevara värden så kan du i värsta fall få en bild som ska gå i dagspress och som innehåller 350% i total färgmängd. Det bir inget bra.
Om man däremot väljer att konvertera CMYK så blir alla bilder anpassade för det mål man har valt. Har man sen Relativ renderingsmetod med svartpunktskompensation så blir det minimala utseendeförändringar. Det fungerar bra.
Sen kan man ju alltid hävda att det blir bättre om man gör det i Photoshop men det är endast för att kunna göra individuella justeringar av bilden och anpassningar efter konverteringen. Kör man genom InDesign så "drar man alla bilder över samma kam".
Största skillnaderna mellan de olika PDF/X-alternativen är så här:
PDF/X-1a tillåter endast CMYK och eventuella dekorfärger. Hela PDF-filen har en ICC-profil tilldelad så att mottagaren kan se hur du avser trycka filen.
PDF/X-3 tillåter både RGB och CMYK (även Lab) men alla bilder måste vara taggade med ICC-profiler så att mottagaren kan konvertera till CMYK hos sig.
Det är i huvudsak det som skiljer dem åt. Sen har PDF/X flera andra fördelar för tryckbara PDF-filer. Det är till exempel en ISO-standard.
Vilak sorter man ska använda beror på hur man jobbar, jag föredrar PDF/X-1 för då har jag kontroll på hur fyrfärgskonverteringen går till, det vet man aldrig när man lämnar iväg det. Du kanske har provtryckt med relativ rendering och tryckeriet kör perceptuellt. Det ger stora skillnader i utseende.
Sen har vi skillnader i svartgenerering, men det är en annan historia som du kan läsa om på min hemsida, www.colorconsult.se
Janne
