softsyntar=halvvidriga

det brukar gå att ställa in polyfonin för enskilda instrument i DAW:en. (kanske inte i logic dock). kolla manulen eller hjälpen?

Fast nu är det inte riktigt det som det gäller. Som jag uppfattar det.

Säg att jag spelar tonen C upprepade gånger, då skall samma "röst" ta hand om den. Spelar jag andra toner så blir det nya röster för dem.

aha. då får man nog trixa lite, använda flera instanser av samma plugg som tar hand om varsin ton med påslagen monofoni kanske? känns lite krångligt dock...

claes: Du menar att sågtänderna låter illa ihop när de är helt identiska? Försiktig slumpmodulation per triggad ton kanske gör nytta?

Lustigt, det var just att det blev samma röst på samma ton som var ett av mina stora problem med min poly-analog jag hade. Perpektiven är olika

Oavsett vilket perspektiv som gör sig gällande så kan jag starkt rekommendera Vember Audio Surge. Lätt en av de bästa och mest mångsidiga SW synthar som jag jobbat med. Dessutom låter den riktigt bra och drar lagom med CPU.

http://www.vemberaudio.se/surge.php

Måste också säga att den har en extremt väldefinierad modulationsmatris som i det närmaste är lik det som Waldorf tillhandahåller. vidare är det brutalt enkelt och intuitivt att bygga störd modulation men som får det att låta gammalt snabbt och enkelt. Tveka inte på denna SW (höll på att säga maskin, men det hade ju blivit lite fel). Köp!

Återigen kloka ord av Odd Bob. Surge ska hypas till max. Den är värd dubbelt så mycket som den kostar och dessutom ihopknåpad av en hyvens prick som förtjänar mycket mer uppmärksamhet.

Problemet du beskriver handlar om hur tangentnedtryckningar fördelas till syntens röster. Det har egentligen inget att göra med om synten är hård- eller mjukvarubaserad, utan är gemensamt för alla polyfoniska syntar.

Min gamla Oberheim Matrix 6R hade valbar "key assignment mode". Många syntar verkar ha en tilldelningsalgoritm som på Oberheim-språk kallas "Rotate", dvs varje ny tangentnedtryckning skickas till en ny röst, oavsett om samma ton redan ljuder på någon annan röst. Detta är inte något stort problem vid ljud med kort release. Med lång release får man däremot de fasningsproblem du beskriver och dessutom voice stealing.

M6R hade även "Reassign" som assignment mode. Den funkar som du önskar, dvs återtriggar samma röst om en ny tangentnedtryckning avser en redan ljudande ton, annars funkar den som "Rotate". För att göra patcher som ger känsla av fysiskt existerande, akustiska instrument är "Reassign" definitvt att föredra.

Hur är det bland moderna syntar, vilka har valbar key assignment mode?

Nord Modular G2, Alesis Andromeda och Roland XV-5050 har det inte.

På KORG-manér är det POLY2 istället för POLY1.

Men tusan Reaktor har väl alla tänktbara varianter av sånt där...

Detta är ett intressant ämne. Tycker det blir extra intressant om man blandar in begrepp som "free-running oscillators" eftersom man då kan fråga sig hur oscillatorerna ska hanteras om en ton upprepas när man kör den typiska "Rotate"-algoritmen, som ju kan kräva flera instanser av samma ton när de har överlapp. Med mjukvarusyntar har man rätt många olika möjligheter, och jag tror det finns rätt många olika varianter av dessa algoritmer i alla dagens pluggar.

Någon som vet någon intressant sida för vidare läsning kring detta ämne?

Jag konfunderas mest över hur man ofta landar på just denna typ av kritik - att man ska jämföra med forna tiders stora oscillatorer i stället för att uppskatta möjligheterna.

När jag använde en Juno så funderade jag aldrig på om den lät "äkta", möjligen funderade jag på hur det skulle vara att jämföra den med en Prophet 5, en Jupiter 8 eller en Minimoog, syntar som då bara fanns i den smala begreppssfär jag inhämtat via musiktidningar och böcker. Jag analyserade aldrig hur den betedde sig utan skruvade glatt på och sparade ljuden när de lät som jag ville.

Den hade sex röster. Hela sex röster. Och kunde låta med ett ljud åt gången. Ett ljud. Mmmm...

Lustigt nog är det precis hur jag jobbar med Thor, Malström och Subtractor. Fler samtidiga välljudande syntar har jag aldrig haft sedan jag började med mjukvara - för man kan ju bara lägga till hur många man vill, med en modern dator är belastningen noll och det är bara att ösa på.

Hade jag haft tillgången till detta över en natt jämfört med då så hade jag nog svimmat, fått kallsvettningar och inte trott det var sant. Tio tusen röster, kan låta med lika många ljud åt gången. Whaaat! Tjena killen, värsta aprilskämtet. Nej, det är sant!

Det gäller att fokusera på det som är viktigt, och det är helheten. Jag tror att om man hakar upp sig på om något är "äkta" eller "rätt" eller inte så går man nog miste om mycket av glädjen med att bara ratta på tills det låter bra.

Jag lekte med en Oberheim SEM härom dagen, helt fantastisk synt, underbar. Men det är mycket charm i gränssnittet och känslan av att variera sig och jobba med olika prylar. Om jag rattar in samma ljud med en mjukvarusynt så tycker jag det låter likadant - eller nej, kanske inte - men jag förmedlar samma känsla. Och det räcker nog för mig.

Idag när jag är inkörd på mjukvara känns det ofta mest frustrerande att jobba med gamla häck... prylar. Glöm inte att det krävs långt mycket mer tålamod när det gäller att spara sina ljud (patcher / program), krävs stora investeringar i form av midi-interface med flera in & ut, ljudkort med många ingångar eller större mixer, effektenheter, gott om ljudkällor. Jättekul när allt är uppkopplat onekligen.

Men idag, 2009...?

Jätteballt att smälla upp en laptop (förslagsvis en Mac då den är långt mycket bättre till musik "out of the box"), ett par schyssta lurar och ett USB-klaviatur var som helst och så har man en jättestudio större än nio hårdvarusynt-uppsättningar av tio.

Skaaapaaaa! Det är glädje.

Hårdvara innebär inte automatiskt "gamla häck". Tillverkningen av ny hårdvara har ökat enormt de senaste åren.

gå och skapa något då istället för att sitta här och tala om för andra hur dom ska göra.

Jo, men sen finns det människor (som jag) som inspireras av själva instrumentet. Att interaktera med instrumentet och på så sätt få igång en skapande process (inte sagt att det måste vara ett vintage instrument). Jag personligen har väldigt svårt att interaktera med en dator och dess innehåll. Hur många synthar och pluggar den än har i sig.

Jag gillar mjukvara och tanken bakom den är fenomenal, men jag skulle ha svårt att få något "vettigt" gjort och njuta av det i en 100% mjukvaromiljö. Men det är kanske bara jag?!

Nej vi är fler!

Du har rätt PF... dator = möjligheter i överflöd!! Men en del av oss kan inte hantera det! Vi bara stirrar in i skärmen. får inget gjort det är längre väg för mig att gå med mjukvara!!

Inte speciellt unikt att fascineras över instrumentet, det är ju allas förenande faktor här på 99musik, finns nog ingen här som inte uppskattar en väldesignad synt. Men det är lite som om vi är en whiskeyklubb som bara pratar om flaskornas vara eller inte vara, men glömmer att dricka whiskeyn. Make the music!

Flaskor suger. Hit med spriten! Nu!

Men allvarligt, jag har börjat känna mig handlingsförlamad av alla möjligheter. Jag går in i studion och tittar på alla underbara apparater men det är alltid något kajko som måste fixas. Slår på datamaskinen istället och samma sak händer. Fastnar i något Reaktortrassel eller måste läsa Cubasemanualen för niohundraelfte gången eftersom det inte blir som jag tänkt. Stänger av datorn och sätter mig och samplar lite, det är i alla fall något, men såklart är det något jävla jordbrum från någonstans som måste elimineras. Tillbaka till datorn och nejmenvafan är det nu då? Uppdatering på gång? Men jag vill ju spela med Surge! Arghh, jag kollar 99:an så länge. Viruskontroll? Igen!? Måste ha en dator till. Eller, kanske ska återinstallera den gamla? Men då kanske inte de nya programmen funkar. Osv osv.

För min del blir det alltmer hårdvara igen. Få saker åt gången och skygglappar på. Men det är ju ett lyxproblem. Mjukvara är så kompakt och relativt billigt att man (jag i alla fall) drabbas av samlarmani och letar nya freeware som jag ändå inte kommer att använda bara för att det går och så blir inget gjort idag heller. Jag tror att det är ganska vanligt att disciplinen rämnar när allt är möjligt.

OT så det ryker, sorry, men jag tror ändå på att begränsningar är av godo. Det blir ju inte nödvändigtvis roligare med mer whisky, liksom.

Fast det där kan du ju vända på ganska lätt.. skaffa en musikdator utan uppkoppling. Ladda den med de viktigaste pluggarna och isolera den sedan.

[QUOTE="sawtooth;1754020"]Flaskor suger. Hit med spriten! Nu!

>Men allvarligt, jag har börjat känna mig handlingsförlamad av alla
>möjligheter. Jag går in i studion och tittar på alla underbara apparater
>men det>är alltid något kajko som måste fixas. Slår på datamaskinen
>istället och samma sak händer.

Du har för mycket rassel i studion, prylarna har tagit över det kreativa tänket!

>För min del blir det alltmer hårdvara igen. Få saker åt gången och
> skygglappar på. Men det är ju ett lyxproblem. Mjukvara är så kompakt
> och relativt billigt att man (jag i alla fall) drabbas av samlarmani och letar
>nya freeware som jag ändå inte kommer att använda bara för att det
>nligt att disciplinen rämnar när allt är möjligt.

Oreglerad disciplin, och minimalisms är nått jag idkar sen länge, att vandra
i VSTplug träsket var lika örket som att vandra i Hårdvaruträsket under 80 talet.

Medecin medemera:
A:1st hårdisk inspelare medelst några få bra effekter, rev delay.
B:1st anal burk utan minne, någon oscillator, filter och env och ett
modest midi cv interface.

Man behöver inte byta ljud, man gör nya hela tiden spelar in dem
ch sen era bra me de. Allt annat är exesser!

Jag är helt benägen att hålla med just nu. Men efter att ha samlat skrot i så många år är det svårt att göra sig av med det. Så jag kör med skygglappar.

...typ med dimmig blick tar en fet solderjoint.. lödröker sen blir det inga mjukisar för data är så svårt med massa flussrök i ögonen...;)

Fasen vad jag garvade igenkännande:D

//En som står med en fot i vardera träsk

Jag kan bara säga "Word man"!

Sätt dig med en akustisk gitarr och en bandspelare

Akustisk gitarr eller piano känns så påtvingat "åh, nu skall det vara så genuint äkta känslosamt" att jag blir lätt illamående. Men jag har aldrig kunnat spela dessa instrument i alla fall

Jag är ingen vidare gitarist eller keyboardist, men visst fn händer det något emotionellt när man spelar på en akustisk gitarr eller ett piano, som iaf inte jag inte fått att hända särskilt ofta på en synth med "elektroniska" ljud!

Finns ju givetvis briljanta emotionella låtar med bara 100%synth, DM, Kwerk,Vangelis, Code 64 och en del annat. Men att jämföra med antalet känsloframkallande akustiska låtar......eh.

Kan dock tänka mig att det inte bara beror på spelsättet utan även arren i sig. En helt avskalad låt med superluftigt elektronisk ljudbild kanske kan ge liknande effekt som en akustisk gitarrlåt.
"heartbeats" är ett bra exempel tycker jag.

Känns ändå som det är "svårare" att få fram kraftigt emotionell musik på endast synth.
Eller så kanske det beror på att många som skriver/arrar på synth gör melankoliska/coola/aggressiva/drömska låtar snarare än de där som verkligen KÄNNS i HJÄRTAT.
Gillar som tur är de låtarna väldigt mycket ibland.
Får ändå en liten liten liten misstanke om att synthspelare inte är riktigt lilka nära sina känslor som (akustiska) gitarrspelare

Ursäkta trådkapningen