Jag kommer göra det.
Jag kommer inom en mycket kort tidsrymd; vi talar inom 24 timmar, ugnsbaka min iBook i hushålls-ugnen.
Det är bara det att det krävs förberedelser inför ugnsbakning av en iBook. Det mäste göras med beaktande av alla säkerhets-aspekter. Allt skulle ju, som ni förstår, teoretiskt, kunna hända. Min iBook, eller i alla fall dess batteri, skulle kunna explodera. Att ugnsbaka utan batteri är förståss omöjligt. Det skulle förfela hela tanken med detta grandiosa experiment, denna expedition till etikens, normalitetens och det sunda förnuftets utmarker. Här finns inget Play-it-Safe -läge. Det får lov bära eller brista. Tur, jag inte längre har gas-spis, insåg jag nu.
Jag har gjort beräkningar (har gått på KTH, en gång) och av dessa funnit att en ev. explosion teoretiskt skulle kunna ödelägga mitt mycket lilla kök (egentligen en kokvrå, eller ett pentry, men jag kallar det "kök", det låter finare) och även, av tryck-kraften, riskera slå ut mig, i det extremt lilla rummet utan fönster. Fönster hade varit bra att ha, för ta ut tryck-kraften den vägen, men slika prov som detta, kan inte alltid göras i Helt Säker Miljö. Jag insåg, att i det empiriska tillämpandet av borderline science, har man ta risker.
En explosion skulle ev. också orsaka begränsade skador i resten av min lägenhet, men hyreshuset borde helt klart stå kvar, efter en ev. smäll. Mina grannar och deras hem borde inte (wishful thinking?) befinna sig i faro-zonen. Jag funderade ett tag på sätta upp en lapp i porten och i hissen, med ett vänligt meddelande, typ "Hej grannar, jag skall ikväll ha en liten grej hemma hos mig. Vi kommer dricka öl, ugnsbaka min iBook och spela lite musik. Det kan låta om oss och bli ett sju-särdeles tryck, så jag ville varsla er i förväg. Med vänlig hälsning, Henry, på n.b. (killen bredvid soprummet)".
Se'n insåg jag mina grannar nog inte vet vad en iBook är. De är rätt till åren. Jag ville inte heller riskera oroa min hyres-värd, så jag skippade lappen.
Jag bor dessutom närmsta granne med soprummet och Kaos. Herr Kaos är ur-trevlig. Han är ifrån Tessaloniki, i Grekland. Han hör inte så bra. Hans TV är alltid på, på hög volym. Jag räknade kallt, att med litet tur, så skulle en ev. explosion i mitt kök ljudmässigt drunkna, i den ständiga ljud-mix:en ifrån sopnedkastet och herr Kaos' TV.
Jag insåg att skyddskläder här var nödvändiga för mig. Idealiskt för detta vore en Haz Mat Suit - en heltäckande värme- och strålnings-resistent skyddsdräkt, som de som bärs i kärnkraftverk. Men dessa dräkter är utom räckhåll för mig, ekomomiskt och ur tidsaspekt. Jag funderade ett tag ställa mig utanför Forsmark, när dagsskiftet går av och försöka tubba någon där arbetande med litet av Homer Simpson-personlighet, att diskret låna ut sin Haz Mat Suit till mig, i gengäld mot en bar-runda på de lokala syltorna, d.v.s antingen på Restaurang Kraftkällan, eller på Wärdshuset, men jag slog tanken ur hågen. Security har nog koll, om jag skulle sitta i min gamla Cheva och lura utanför deras grindar.
Jag har istället införskaffat Riktiga Yrkeskläder, för Kök, från Karlowskys. Inte billigt, men nödvändigt, kände jag. Ugnsbaka sin iBook[, det är serious stuff. Det gör man inte i ett kitchigt, skrikigt förkläde, uppsytt av utnyttjade stackare i ett lågpris-land, eller iförd tafatta maskerad-paltor från Buttericks.
Jag har nu en vit, hög kock-mössa, som brukligt är för Le Chef. Jag har också ett Heavy Duty värme-resistent yrkes-förkläde, samt CE-märkta special-skyddsglas-ögon, avsedda för extrema arbetsförhållanden. Mina höga, kragade skydds-handskar är med inbyggda aktiva asbest-inlägg, något som egentligen är förbjudet idag, men som går att hitta på nätet. Säljaren var tillmötes-gående emot mig (tacka för det, efter prislappen jag betalat honom) och tull-deklarerade dem som "Handskar för amatör-vintersport", så de slank igenom, i svenska Tullen. Deklarerade för yrkesbruk, hade de blivit examinerade och sannolikt beslagtagna.
Nu blir det lunch först. Jag måste stärka mig, känner jag inför fortsättningen. Att färdas dit få män har styrt, att gå ut på yttersta grenen, det tar på en, mentalt. Men inga excesser. Jag måste vara skärpt, när jag slår på ugnen. Ett par glas bara.
Stay tuned, vänner.
