Jag börjar bli lite lack på alla dessa varningar.
Nån blir lite kantstött i en affär och helt plötsligt skall vi varnas, avsvära oss all kontakt med detta onda företag och manas till bitterheter och bojkotter.
Jag blir förbannat sur på dessa i mitt menande ofta rättshaverist-light-figurer som skall få utlopp för att de blivit kränkta i livet.
Om man drar i med storsläggan och skriver ett inlägg här eller startar en tråd så finns den kvar i ett antal år, oftast obesvarad från företaget i fråga. Det är väl endast i undantagsfall som företagen går i svaromål i ett offentligt forum.
Det blir oftast väldigt ensidigt, fruktansvärt känsloladdat och sällan 100% sakligt.
Fem år efter det var ett ärende öht taget jobbar helt andra personer på företaget, folk slutar, byter funktioner och nya människor tillkommer. Men inläggen består.
I en del fall verkar det som om det inte spelar ngn roll heller att man löser problemet åt dem - de måste liksom få fortsätta vara sura, som ngn slags emotionell supertanker på livets hav. En supertanker vänder man ju inte så lätt...
Jag fäster inte mkt tid eller ork vid dessa händelser, varför?
Jo, ett ärende där dator valsats fram och tillbaka och som var en katastrof servicemässigt
fick lite dimension och djup häromdagen då jag även fick "B-sidan" av ärendet.
Jag fick höra att det mesta kunden sagt inte alls stämde, det företaget gjort gick långt utanpå vad som krävdes och att vad som än gjordes var kunden inte nöjd.
