pc ända fram till 2006, året då jag klev in i akademins värld.
första var en Compaq presario med en riktig värsting, Pentium 75 Mhz. Spelade magic carpet på den och det var fantastisk grafik. Sedan följde år av år med egenbyggen med alla windowsversioner från win 95 till XP. Speltokig som man var fanns inte Mac i min värld, mobbade ofta min kompis för det faktum att hon aldrig kunde spela spel, av rang iaf, hos sig.
Var egentligen inte trött på win alls när jag bestämde mig för en Macbook, köpte den ENDAST för att den var snygg utifrån. Hängde dock här i säkert ett år innan jag köpte den då jag ville förvissa mig om att det skulle gå smidigt att byta till det där vi kallar OS X.
I dagsläget får jag nästan ångest när jag använder pc-datorer.. Spec mina teknikbefriade kompisars datorer, som är nedlusade med vad fan som helst, där det tar 5 min innan man ens kan dubbelklicka på firefox på skrivbordet för att starta det... Värsta av allt är att jag en gång i tiden var "grabben-i-kvarteret-som-fixade-allt"-killen när jag växte upp vilket gör att kontinuerligt söks upp av folk med problem om ditten å datten.. Nu för tiden snäser jag mest, "köp en mac alt. installera ubuntu" som svar.
