- Joacim Melin
- Medlem ●
- joacimmelin.se
När en så kallad "Genius" i en av Apples butiker i USA på kort varsel fick chansen att åka med en frivilligorganisation ner till Haiti och hjälpa alla de nödställda människorna där så ansökte han, och fick, tillåtelse att vara borta från jobbet.
Trodde han.
Apples policy, där man måste ringa in varje dag och meddela att man inte kommer, är tydligen fullständigt oflexibel, oavsett om man sticker och fiskar med sina polare eller om man åker för att rädda liv i ett land som i princip helt raserats. För att inte tala om möjligheterna att faktiskt kunna ringa ett telefonsamtal från Haiti...
Hur som helst: han fick sparken. Ganska osnyggt av Apple.
Läs hela storyn här.
Om man känner till att företaget har en "ring-varje-dag"-policy, så kan man ju ställa en enkel liten fråga när man ringer och meddelar att man ska vara borta.
Hur svårt är det att ställa frågan: "Måste jag ringa varje dag jag är borta, eller räcker det med det här samtalet?"
Sen framgår det ju inte om det var bestämt redan från början att han skulle var borta i just fem dagar.
- Om han visste längden på resan, så kunde han ju bara ställt frågan som jag föreslog ovan.
- Men om han inte visste längden på resan, så hade ju inte ens den frågan räckt - då är det väl självklart att Apple ville att han skulle ringa varje dag.
Jag har svårt att känna någon sympati för en sån här "Visst, jag vet att jag gjorde fel, men företaget borde ändå visa mer förståelse"-snyfthistoria.
Jag har svårt att känna någon sympati för en sån här "Visst, jag vet att jag gjorde fel, men företaget borde ändå visa mer förståelse"-snyfthistoria.
Håller med.
Men nog är det dumt av Apple. Det ger dålig press för företaget och hade det varit mitt företag hade jag nog sopat detta under mattan.
.. så ansökte han, och fick, tillåtelse att vara borta från jobbet.
Vart står det att killen fått tillstånd att var "ledig". Jag uppfattar texten som att killen "sjukskriver" sig och sticker iväg 5 dagar.. (Men jag kan givetvis läst helt uppåt väggarna fel.)
Det är väl egentligen samma regler i Sverige, man håller kontakt med sin arbetsgivare och berättar att man fortfarande inte har möjlighet att komma till jobbet..
Jag tycker faktiskt det är orelevant om han ringde in före, efter eller under tiden han var där. Det som är relevant är att han inte blev ursäktad då den riktiga anledningen presenterades, precis som han skriver.
Detta skulle ALDRIG hända i Sverige, oavsett vilka förhållanden som gällde i anställningskontraktet. Media skulle se till att berört företag skulle få äta upp det 1000 ggr om. Vi kan ju hoppas att detsamma händer i USA och att Apple HQ vaknar och inser att detta kanske inte är det mest PR politiskt korrekta man kan göra.
"I want to be clear that I am not outraged that I was fired. I am just deeply saddened that Apple lacks the compassion and empathy when it came to reviewing my employment in the context of my situation. I acknowledge and accept that I need to be held accountable for leaving work so abruptly, but to not let me make it up to them is harsh.
In a nutshell, I was fired for a technicality, my work in Santiago helping send aid to Haiti, irrelevant."
Han snyftar ju inte ens. Det är likväl stelbent och klumpigt att avskeda i sådana här lägen.
Han snyftar ju inte ens. Det är likväl stelbent och klumpigt att avskeda i sådana här lägen.
Nej, han kanske inte snyftar direkt. Men journalisterna som skriver om det försöker väl få det att framstå lite som en "tyck-synd-om-honom"-historia - och det var mer det jag menade när jag skrev snyfthistoria.
Nej, han kanske inte snyftar direkt. Men journalisterna som skriver om det försöker väl få det att framstå lite som en "tyck-synd-om-honom"-historia - och det var mer det jag menade när jag skrev snyfthistoria.
Vad har journalisten med saken att göra?
Jag kallade det snyfthistoria.
Någon annan klagade på den formuleringen, och sade "Men han snyftar väl inte?"
Jag förklarade att jag menade inte bokstavligen att killen snyftar, men att det framställs som en snyfthistoria - att vi ska tycka synd om killen som blev sparkad.
Journalisten har alltså ingen viktig roll i den här diskussionen. Det nämndes alltså bara som en förklaring till min tidigare användning av ordet "snyfthistoria".
Jag kallade det snyfthistoria.
Någon annan klagade på den formuleringen, och sade "Men han snyftar väl inte?"
Jag förklarade att jag menade inte bokstavligen att killen snyftar, men att det framställs som en snyfthistoria - att vi ska tycka synd om killen som blev sparkad. Där kommer skribenterna/journalisterna in i bilden.
Tänkte mer på att du skrev att du hade svårt att känna sympati för någon som drog igenom en snyfthistoria, sen när det visade sig att det var journalistens vinkel som gjorde det till en snyfthistoria som borde din förmåga att känna sympati för personen i artikeln återvända.
Tänkte mer på att du skrev att du hade svårt att känna sympati för någon som drog igenom en snyfthistoria, sen när det visade sig att det var journalistens vinkel som gjorde det till en snyfthistoria som borde din förmåga att känna sympati för personen i artikeln återvända.
Visst, den första formuleringen om snyfthistoria var kanske inte världens bästa. Men det spelar ju ingen roll - för huruvida han snyftar själv, eller om han framställs som snyftare, är liksom inte det viktiga i sammanhanget.
För oavsett vem som stått för snyftandet så kan jag inte tycka synd om honom för att han fått sparken, eller tycka illa om arbetsgivaren för att de har gett honom sparken.
"I want to be clear that I am not outraged that I was fired. I am just deeply saddened that Apple lacks the compassion and empathy when it came to reviewing my employment in the context of my situation. I acknowledge and accept that I need to be held accountable for leaving work so abruptly, but to not let me make it up to them is harsh.
In a nutshell, I was fired for a technicality, my work in Santiago helping send aid to Haiti, irrelevant."
Han snyftar ju inte ens. Det är likväl stelbent och klumpigt att avskeda i sådana här lägen.
Jag håller med. Om han nu var i katastrof-området dessutom, har man verkligen möjlighet att ringa i ett sånt läge? Ofta är det som att kommunikationer inte fungerar då?
Jag håller med. Om han nu var i katastrof-området dessutom, har man verkligen möjlighet att ringa i ett sånt läge? Ofta är det som att kommunikationer inte fungerar då?
- Man kan ju ganska lätt räkna ut att det kommer att bli svårt att ringa från ett katastrofområde.
- Och han vet att företaget tillämpar en "ringa-varje-dag"-policy.
Då får man ju se till att få ett klartecken och godkännade av hela ledigheten innan man åker.
Det spelar ju ingen roll att det är svårt att ringa. Man kan inte bara strunta i att komma till jobbet, hur ädelt syftet med resan än är. Jag tycker att Pluffos inlägg (#21) beskrev detta ganska bra.
Smart av Apple att sparka grabben. Folk som får för sig att skita i jobbet när människor lider ska man inte satsa på om man vill tjäna pengar. Är någon förvånad?
Tycker faktiskt att man kan se detta som en extraordinär situvation.
Jämför med om du ser en tant bli påkörd på stan och föraren smiter. Du ställer då upp och ringer ambulans, följer med till sjukhuset. Som en konsekvens har du inte haft möjlighet att ringa jobbet och meddela att du inte kommer, resultatet blir att du får sparken. Är detta då rätt eller fel?
Jämför med om du ser en tant bli påkörd på stan och föraren smiter. Du ställer då upp och ringer ambulans, följer med till sjukhuset. Som en konsekvens har du inte haft möjlighet att ringa jobbet och meddela att du inte kommer, resultatet blir att du får sparken. Är detta då rätt eller fel?
Det är inte alls samma sak. Han ringde ju faktiskt och meddelade att han skulle åka.
Att han då inte ställer en enkel fråga och kollar upp huruvida det är ok att vara borta fler dagar utan att ringa - det gör att han har förverkat sin rätt att gnälla efteråt, tycker jag.
Det är inte alls samma sak. Han ringde ju faktiskt och meddelade att han skulle åka.
Att han då inte ställer en enkel fråga och kollar upp huruvida det är ok att vara borta fler dagar utan att ringa - det gör att han har förverkat sin rätt att gnälla efteråt, tycker jag.
Nu vet vi faktiskt inte om han meddelade något i överhuvudtaget. Enligt sina egna ord så ringde han 4 på morgonen. Knappast ringde han till sin chef o väckte honom o sa att han drar iväg i 5 dagar - Hade han gjort detta så hade det förmodligen inte blivit någon story. Förmodligen har dom ett lite mer automatiserat system där det kanske räcker med att ange sitt anställningsnummer eller liknande för att notifiera något HR system om att han blir borta. Det skulle också kunna vara så att det var en telefonsvarare och att han faktiskt inte tänkte på det just nu, vi människor är ju inte ofelbara.
Jag undrar om verkligen alla Svenska företag skulle vara så värst förlåtande om man sjukskrev sig och åkte till Haiti istället, oavsett hur behjärtansvärt ändamålet är.
Det skulle kanske gå på universitetet, men jag är inte helt säker. Om någon på min avdelning drog iväg en vecka utan större förvarning så skulle vi nog fundera på en reprimand iaf, framförallt om läraren hade undervisning under den tiden.
Jag undrar om verkligen alla Svenska företag skulle vara så värst förlåtande om man sjukskrev sig och åkte till Haiti istället, oavsett hur behjärtansvärt ändamålet är.
Såklart inte. Så funkar det ju inte i något företag, inte ens i Sverige, världens samvete.
Såklart inte. Så funkar det ju inte i något företag, inte ens i Sverige, världens samvete.
Tror nog du behöver läsa på lite om LAS. När du ändå är igång kan du fundera lite på vad ett svenskt fack skulle gjort. Kom tillbaka sen med dina slutsatser.
Tror nog du behöver läsa på lite om LAS. När du ändå är igång kan du fundera lite på vad ett svenskt fack skulle gjort. Kom tillbaka sen med dina slutsatser.
Jag vet mycket väl vad LAS är. Vet också hur svenska facket fungerar, så i det här fallet kan du lägga ned din mästrande ton.
Min slutsats är samma som förut, att inget företag i Sverige skulle uppskatta eller vara värst förlåtande om man gjorde något sådant.
Jag vet mycket väl vad LAS är. Vet också hur svenska facket fungerar, så i det här fallet kan du lägga ned din mästrande ton.
Min slutsats är samma som förut, att inget företag i Sverige skulle uppskatta eller vara värst förlåtande om man gjorde något sådant.
Gissar att jag inte riktigt tolkade ditt inlägg korrekt. Jag reflekterade över lagrum, medans du reflekterade över företagens känsla. I relation till den Appleanställda som faktiskt fick sparken hävdar jag fortfarande att detta inte kan hända i Sverige. För att du i överhuvudtaget ska kunna vinka med ögonbrynen åt hållet att avskeda någon i Sverige så måste denna få en skriftlig varning, knappast vad som varit aktuellt i det här fallet.
Men som jag skrivit tidigare, och även den aktuelle anställde gjort mycket klart för sig, så handlar detta inte om lagrum (I Apples fall) då dom har full rätt att sparka honom. Det handlar om att kunna se genom fingrarna och sätta saker i sitt sammanhang. Jag är glad att många här förmodligen inte är HR chefer.
Sådant här beror på att företag i USA är toppstyrda på ett sätt som för oss skandnaver är svårt att förstå. Chefen som beslutade om sparkning tordes inte ta ett självständigt beslut efter en självständigt bedömning - tordes inte följa förnuftet ty regler är regler och gör man fel åker man - inte för att man i detta fall följde förnuftet, utan därför att man på låg chefsnivå visat allt för vild självständighet - man frågade inte chefen som frågade chefen som frågade chefen.... I Japan är det ännu värre - där är det så illa att det förhindrar effektiv grundforskning (det är därför få Nobelpris och stora uppfinningar kommer från Japan...som ju i övrigt är ett mycket, mycket hightech-utvecklat land).
Bland annat pga våra civiliserade anställningslagar så slipper vi sådant här i Sverige. Vi har så platta organisationer att det ofta chockar utlänningar. :-D.
Forskningen i USA lider dock inte av denna toppstyrning. Det är i allmänhet universiteten som driver grundforskning och akademiker i USA har en sanslöst sor frihet som vi alla i hela världen bara kan avundas.
Det befinner sig människor i katastrofsituationer varje dag. Hela vårt samhälle bygger lite på att skita i dem och att låta våra liv fortsätta som vanligt istället.
Är det okej om jag som anställd skiter i att komma in till arbetet eftersom jag har gått och tröstat pensionärer, matat hemlösa katter eller stått och spelat tamburin tillsammans med Frälsningsarmén? Om svaret är "ja" så tycker jag att det är dags att ändra på lagarna, någonting som uppenbarligen majoriteten inte är beredda att göra. Om svaret är "nej" så ser jag inte vad folk gnäller för.
Ett omoget och beklämmande uttalande tycker jag. Enligt vilken modell då? Även om det skulle vara "korrekt" i bemärkelsen juridiskt och lagligt "riktigt" så kvarstår två frågor: är det rätt moraliskt och är det rätt ur en marknadsstrategisk synpunkt? Ett företag av Apples storlek mår ju inte dåligt av good will och vem vill rädda Steve Jobs den dag han ligger begravd under ett hus?