Smärtan brukar alla rygga för.
Den är inte så farlig, det är ett svidande, brännande känsla.
Det beror på var, mitt Äpple satt jag och sörplade kaffe och pratade skolminnen med Ingemar som
körde med maskinen.
Tatueringen i Svanken gjorde ont som fan, dåvarande fv var sjuksköterska, fick en tablett av henne som man skulle må bättre av, satt ändå och höll henne i bägge händerna och det gjorde ont så jag hade jobbit andas.
Draken på axeln, njemas problemas, det brände lite ..
Smärtan hör till, det låter flummigt men en tatuering skall inte vara smärtfri tycker jag.
lite som i reklamen om öl där gubbarna och gummorna jobbar i sitt naletes svett med gräsklippning, garagestädning etc SEN får de sätta sig och ta en öl.
Tatueringen är lönen för mödan. man har lidit för sina gaddningar.
Visst, det gör ont - men låt inte smärtan avskräcka dig.
Ingen mor avstår från barn för att förlossningen "gör ont"
(alla mödrar, jag jämför inte magnituden av smärta här - den diskussionen vinner ni hundrafallt, utan talar bara om smärta i allmänna termer)
