Jag får nog omförhandla villkoren med min fru hör jag.
Bara för att hon tjänar mer än mig så måste det ju inte betyda att jag skall göra allt hushållsarbete samt gå ut med sopåsen varje dag. Anställda drängar har det bättre.
Undrar hur många fruar det är som går ut med soppåsen? Troligtvis mindre än en promille.
Alltid sagt till folk med relationsproblem att prio ETT är
1) Vill jag vara kvar i det här eller inte.
(Som pappa till Jeff Bridges sammanfattat i den kloka devisen: For the rest of your life, you got to decide; do you want chicken shit or chicken salad)
Bestämmer man sig för att vara kvar får man ta en diskussion, ibland är det så hjärtat vill hoppa ur en och det är görjobbig. Man får påbörja en förändring. Oftast börjar det med prat och oavsett vad man gör sedan framöver skall man prata med varann.
Tala om vad man tänker, vad man gör, vad man känner.
Själv har jag aldrig lagt KÖN som ngt som är avgörande på ngt sätt för om ngt skall göras eller inte. Den som är lämpad, har tid, ork, intresse gör eller inte gör ngt.
Det är så få saker man gör med sitt könsorgan - man dammsuger liksom inte med det
Så, vissa veckor tar min fru och sticker och storstädar bilen, tvättar den, kollar alla vätskor och ser till att den mår bra.
Jag dammsuger, grundat på att det kanske är sketet.
Man gör saker åt och för varann.
Är gumman iväg på ngt och blir sen hem, klart jag lagar käk och kanske har dratt den där dammsugaren.
Om det däremot är fullständigt ensidigt, att den ene alltid gör åt och för den andre och aldrig får ngt tillbaka. Då hamnar man i det där samtalet där fråga ETT behöver besvaras. ...
Jag har haft kvinns i mitt liv som inte gjort ett dyft så länge dagen gick i det hushåll vi hade. de blev inte långvariga...
