"Headshots med studiokänsla"
Målet var att skapa porträtt med tajt komponering, ljussatt med jämn, konstgjord ljus och vit bakgrund i hemmamiljö.
Utrustning
2 x kamerablixt
2 x radiomottagare + 1 x sändare
2 x belysningsstativ
1 x paraply med vit insida + blixt/paraplyhållare
1 x softbox + blixt/softboxhållare + tilt-huvud
1 x reflexskärm med vit sida
1 x kamerastativ + kulledshuvud
1 x sandväska
Kamera + 100mm objektiv
Praktik
Ställde in kameran på manuellt fotograferingsläge, bländartal f/11, slutartid 1/250 sekund och ISO-tal 100. Bilderna sparades i kameran som råfiler (RAW-format).
Fäste kameran på ett kamerastativ med kulledshuvud. Stativet fungerade dels som avlastning och dels för stabilitet. Dessutom fick jag gå och justera stativ och blixtinställningar en hel del i början. Skönt att kameran då satt på stativet. Jag försökte att komponera varje bild så nära slutresultatet som möjligt, för att slippa sitta och beskära bilder i efter hand.
Ljussättningen som bestod av två kamerablixtar, ställde jag in på manuellt läge. Dessa avfyrades med hjälp av radiosändare/mottagare. Jag hade inledningsvis ställt in de värden jag ville använda via kamerainställningar, sedan justerar jag blixtstyrkan på varje enhet, tog en testbild och kollar exponeringen. Höjde och sänkte blixtstyrkan manuellt tills jag var nöjd. Sedan behövde jag sällan justera blixtstyrkan då motivet inte förflyttade sig så mycket i förhållande till ljussättningen.
Till kamerablixten som skulle ljussätta ansiktet använde jag en liten softbox, vars funktion är att göra blixtljuset mjukare. Denne vinklade jag 90 grader ut från belysningsstativet, dels för att kunna ljussätta rakt mot modellen och dels kunna placera kameran under softboxen. Med tilt-huvudet hade jag kunnat vinkla softboxen 90 grader ut från belysningsstativet, men jag använde i det här fallet tilt-huvudet för att komma ut en bit ifrån stativet.
Om jag monterat softboxen som vanligt, hade jag haft belysningsstativet i vägen och hade fått förflytta kameran lite i sidled och inte varit rakt framför modellen. Själva softboxen höjde jag så att nedre kant gick precis över modellens huvud och sedan vinklade jag den neråt, ca 45 grader. Jag lät modellen ha en reflexskärm i knäet som lutade mot en stol. Det var för att ljusa upp skuggan under hakan lite grann. Jag ville ha det ljusare, ser jag i efter hand. Det vill säga, reflexskärmen skulle ha varit lite mer vinklad så att mer ljus reflekterades underifrån, mot modellen.
Jag hade ingen vit vägg eller vit fondvägg, så jag valde att använda ett stort paraply med vit insida. Som jag lät den andre kamerablixten lysa upp. Just det här paraplyet hade en diameter som räckte precis för dessa kompositioner. Ska man ha med mer av modellen, så krävs det ett större paraply eller ännu bättre och mer traditionellt, en vit fondvägg som man lyser upp eller softbox-vägg som man ljussätter inifrån.
Fördel med en belyst vit fondvägg eller upplyst softbox-vägg, är att man inte behöver använda så kraftig blixtstyrka. Mitt sätt krävde full blixtstyrka och det får blixtljuset att "blöda över" runt detaljer hos motivet. Det vill säga, att ljuset sveper runt motivet och "dränker" detaljer. T ex de enstaka hårstråna försvinner i ljuset. Ska det vara riktigt petigt, så ska varje hårstrå vara väl exponerad.
Efterarbetet
Efterredigeringen var mindre tidskrävande eftersom exponeringen hade ställts in tidigare och komponeringen var nära slutresultatet. Väldigt lite retusch, där jag tog bort en hudskavank i ansiktet som inte tillförde något till hennes identitet. Samt liten justering av vitbalans. Då min kamera inte har så många megapixlar, så ville jag behålla så mycket som möjligt av bildinformationen från originalstorleken. Det vill säga, beskära så lite som möjligt.
Utmaningen
En rejäl utmaning i den här typen av bilder, är variation. Med en sådan enformig bakgrund/miljö, har man uppgiften att variera modellens utseende och ansiktsuttryck. Det tyckte vi båda var svårt. Men det blev många skratt mellan tagningarna samt när vi såg några av bilderna.
