- Borttaget
- Oregistrerad ●
Jahapp. Har i ett par år varit sjukt sugen på att åka till Pripyat och kolla lite. Har googlat runt och letat efter resebyråer eller liknande som snurrar ihop lite paket, men det verkar inte finnas någon svensk som gör detta.
Är det någon som har gjort detta, och hur bar du dig isåfall till?
Vill ju inte beställa flygbiljetter, komma dit och inse att det bara finns ryska guider liksom.
jag har inte varit där men läst en del den senaste tiden om den ökande turistströmmen. Området lockar inte bara för sin nutudshistoria utan även den som är naturintresserad.
Här kanske du kan hitta något: FAQ: Pripyat tours, visit and travel to Pripyat, is it safe to visit Chernobyl
Johannes Roth här på 99mac (tidigare redaktör) var i Tjernobyl förra året...
Staten har snörpt åt lite på sistone, så det är inte bara att åka dit, utan du måste boka i förväg.
In late 2011 the government ministry with jurisdiction over the site increased the limitations and restrictions applicable for visits to the site.
Bus tours were no longer to be permitted and regulation №1157 stipulates that as of 2 November 2011 a request for a Zone permit must be applied for at least 10 days prior to the planned visit
Visserligen har jag befruktat en kvinna, men jag skulle ändå vara rätt orolig för att åka till det där området.
Det skulle vara otroligt häftigt, men jag har trots allt rätt stor respekt för "kraften".
Senast jag var i Schlema/Aue/Erzgebirge så hade jag dosimeter med mig, men eftersom jag inte var i några källare, eller överlag inomhus så mycket, så visade den inga förhöjda värden.
Och, ja, det sägs att "det är inte så farligt", men jag skulle nog ha min dosimeter med mig och vara _väldigt_ rädd om den rörde sig...
I ett flygplan utsätts man väl endast för gamma-strålning, tror det finns värre saker i luften och mossan t.ex. runt Tjernobyl.
Så länge man får grönt ljus när man kollas efter besöket så är det väl ok, vore inte så kul om det lyser rött och man blir kvar.
Enligt svenska regler får man erhålla en årsdos (utan dispans) på 20 mSv/år. Om du flyger och har en bakgrundsstrålning på 3 uSv så skulle man behöva flyga i cirkus 6 600 timmar/år för att komma upp i den dosen.
Så Björnström har dispens?
Han flög rätt mycket va, tyckte jag läste det för ett bra tag sen.
Detta gäller ju när man jobbar på svenska kärnkraftverk. I luften finns det inga begränsningar på stråldoser skulle jag tro.
Han flög rätt mycket va, tyckte jag läste det för ett bra tag sen.
Detta gäller ju när man jobbar på svenska kärnkraftverk. I luften finns det inga begränsningar på stråldoser skulle jag tro.
Och inte ens Björnström flyger nog 18h/dag i 365 dagar, vilket skulle krävas för dosen du nämner ovan...
Problemet med strålningen runt Tjernobyl är ju att den inte på något vis är lika överallt. Det kan räcka med ett felsteg ut på en gräsmatta så har du fått i dig på tok för mycket. Just asfalten har ju blivit tvättad av regn, men det funkar inte på organiska material.
Jag reagerade bara på "Och, ja, det sägs att "det är inte så farligt", men jag skulle nog ha min dosimeter med mig och vara _väldigt_ rädd om den rörde sig..."
Självklart finns det områden och hot spots med höga strålningsnivåer, medan andra är på samma nivå som hemma i Trelleborg. Jag menar bara att du sannolikt exponeras för en högre strålningsdos på flygresan dit än under själva besöket i Tjernobyl/Pripjat. Det som är farligt är väl om man får i sig (äter/andas in) alfastrålare som lägger sig och gottar i lungsäcken för all framtid. Men det är där sunt förnuft och guidernas kunskap kommer in.
Självklart finns det områden och hot spots med höga strålningsnivåer, medan andra är på samma nivå som hemma i Trelleborg. Jag menar bara att du sannolikt exponeras för en högre strålningsdos på flygresan dit än under själva besöket i Tjernobyl/Pripjat. Det som är farligt är väl om man får i sig (äter/andas in) alfastrålare som lägger sig och gottar i lungsäcken för all framtid. Men det är där sunt förnuft och guidernas kunskap kommer in.
Japp, och då är frågan; hur skall dessa guider kunna ha 100 koll på var dessa hotspots är? Samt, precis som du säger, andas in en rejäl hög alfapartiklar och det blir tråkigt. Så, det gäller ju att det är vindstilla då när man är där, och att det inte kommer någon plötslig vindby som drar upp damm från något obra ställe. Nä, det räcker gott för mig att se på bilder från de puckona som vågat sig dit.
Det verkar lite här som att folk helt har glömt bort hur jäkla farligt det här är. Vi talar ju ändå om ett område man bedömt som obeboeligt för överskådlig framtid. Jag menar, är det verkligen så att ni som sitter här och tycker det vore häftigt att åka dit skulle tycka det var lika häftigt när era framtida barn kommer ut missbildade eller att ni får cancer om något år? Det låter otroligt grymt, men är ju faktiskt dagens sanning.
Jag skulle tro att det är viktigare att skydda sig från solen på sommaren än att vistas en kort stund i Pripyat.
Visst är det så. Man kan jämföra med gränsvärdena för joniserande strålning i yrkesverksamhet, som ju också är självvald. Där är gränsen dragen vid en helkroppsdos på 50 mSv under ett enda år alt. 100 mSv under fem på varandra följande år, som ungefär ska motsvara den generella nivå av risk för kroppsskada som man utsätter sig för på vilket jobb som helst.
I själva Pripyat verkar stråldoserna "på gatan" ligga på 1 µSv/timme, som är en nivå man faktiskt kan arbeta i på obestämd tid. Smådjur i närområdet visar dock tecken på att ha utsatts för mer än 50 mSv/dag, och eftersom det är rimligt att anta att de inte iakktar rimliga försiktighetsåtgärder får man räkna det som den absoluta maxdosen. 8 timmar i området ger i så fall en stråldos mellan 8 µSv och 16 mSv, beroende på om man går på gatorna eller kravlar i markvegetationen. Även om det är ett väldigt brett spann får man alltså anstränga sig för att komma upp i en stråldos som överstiger en tarmröntgen.
Det verkar lite här som att folk helt har glömt bort hur jäkla farligt det här är. Vi talar ju ändå om ett område man bedömt som obeboeligt för överskådlig framtid. Jag menar, är det verkligen så att ni som sitter här och tycker det vore häftigt att åka dit skulle tycka det var lika häftigt när era framtida barn kommer ut missbildade eller att ni får cancer om något år? Det låter otroligt grymt, men är ju faktiskt dagens sanning.
Nej, det är inte sanning, det är dina egna spekulationer. Jag har även svårt att förstå vilken anatomi man skulle ha ifall strålning från inandat damm når testiklar eller äggstockar.
Äh, vill man har en dos strålning värd att skryta över åker man till Karatjajsjön istället.
En timme i en roddbåt på sjön ska räcka för att få en dödlig dos, har jag hört.
Du bollman.
Tror du inte att guiderna har rätt bra koll på vart man kan vara och inte? Givetvis finns det hot spots lite här och var. Men så länge man har en AD med sig och lite kunskap är det ingen fara. Risken att bli internkontaminerad via luften är nog otroligt liten.
Problemet är ju att strålningen kan skada DNA utan att man märker det så himla mycket direkt. Det är ju inte så att man får strålsjuka och huden trillar av bara för att man reser till Pripyat. Att man får en _dödlig_ stråldos är ju inte så vanligt, det är ju bara om man var i direkt närhet när Tjernobyl kokade över eller när en atombomb sprängts i närheten.
Jag tror inte man får akut strålsjuka någon annanstans än under betongsarkofagen, om ens där numera, men jag skulle nog tänka mig för både en och två gånger innan jag medvetet åkte dit.
Stråldoser är satta utifrån en bedömd "risk" en förhöjd dos ger, inte absolut dödlighet eller skada (utom vid riktigt höga nivåer där man kunnat studera direkt dödlighet, men även här finns ju variation).
Jag är också av den åsikten att jag gärna undviker en tarmröntgen om jag inte måste ha en. Där kan man ju väga risken med att röntga sig mot risken med att _inte_ röntga. Röntgenstrålning är ju dessutom "mindre farlig" än alfastrålning som är den klart obehagligaste.
Gränsvärden hit och gränsvärden dit, jag skulle klart vilja påstå att man inte till fullo kan överblicka effekterna av att utsätta sig för strålning. Vi måste ju minnas att det inte är vansinnigt länge sen man övade kärnvapenkrig med skarpa grejjer i USA, eller man klart övervägde kärnreaktorer i varje by i Ryssland. Att vi vet klart bättre idag innebär inte att vi kan överblicka alla effekter. Man _bedömer_ att en stråldos på 50mSv är ok, men vi utsätts varje år för ca 4mSv. Varför är det ok med 12-13 gånger den dosen utan att det gör skada? Man har ju ganska lite empiriskt material att gå på när det gäller vilka stråldoser som är "ofarliga", då väldigt få är intresserade av att delta i ett sådant experiment Det har inte gått mycket mer än 60 år sen man överhuvudtaget började fundera på det här med radioaktivitet som något farligt och den exakta effekten på längre sikt vet man helt enkelt ganska lite om. Det är 26 år sen Tjernobyl gick åt skogen. Kollar man på hur många döda den katastrofen orsakade så hittar man siffror från 138 till 1 miljon så, uppenbarligen är man inte riktigt överens om hur farligt det egentligen är och vilka följder exponering ger.
@bollman
Man kan inte bestämma en absolut dödlighet utifrån levererad stråldos annat än när man kommer upp i nivåer som ger direkt skada på viktiga inre organ. Under den nivån är det stokastiskt, så vi vet till exempel att medicinsk radiologi och nuklearmedicin årligen ger en handfull cancerfall hos patienterna. För att hålla risken vid en nivå som är jämförbar med annat vi frivilligt utsätter oss för, sätts gränsvärden som är baserade på ett väldigt solitt statistiskt underlag.
Det finns helt enkelt ingen nivå annat än noll som inte kan ge cancer, men man kommer till sist ner på smått absurda sannolikhetstal som gör att vi bestämt en gräns för vad som är acceptabel risk. Allt handlar om sund riskbedömning, något som många bevisligen har väldigt svårt för i dagens Sverige.
Man _bedömer_ att en stråldos på 50mSv är ok, men vi utsätts varje år för ca 4mSv. Varför är det ok med 12-13 gånger den dosen utan att det gör skada?
Du missförstod. Gränsvärdet för frivilliga yrkesarbetande är 50 gånger högre än vad allmänheten ofrivilligt får utsättas för. Detta för att vi accepterar en viss risk för kroppsskada vid alla arbeten. Gränsvärdet motsvarar en risknivå som det är ok att utsätta sig för på alla andra jobb.
Det har inte gått mycket mer än 60 år sen man överhuvudtaget började fundera på det här med radioaktivitet som något farligt och den exakta effekten på längre sikt vet man helt enkelt ganska lite om.
Första rapporterna om strålskada kom på 1890-talet. Både rättsprocessen kring radiumflickorna på sent 20-tal och kändisen Eben Byers bortsmälta underkäke anno ca. 1930 fick definitivt in allmänheten på rätt spår, efter det var det bara kvackarna kvar.
Generellt tar det mellan 10 och 20 år mellan exponering och cancerdebut för alla carcinogener, något längre för t.ex. asbest. Att man inte skulle kunna bedöma risken att bli sjuk av något som introducerades för mer än en mansålder sedan faller också på sin orimlighet; även om vi låtsas att risken skulle ha varit okänd till för 60 år sedan är det ju själva exponeringen och inte funderandet som ger cancer.
Gränsvärden hit och gränsvärden dit, jag skulle klart vilja påstå att man inte till fullo kan överblicka effekterna av att utsätta sig för strålning.
De är kända och klart överblickbara. Däremot är det aningen svårare att överblicka effekterna av osakligt grundad trygghetspanik.
Djurlivet är väl inte speciellt rikt i och runt Pripyat...
Även om de flesta rapporter inte är strikt vetenskapliga förefaller det som om djur- och växtlivet innanför zonen har ökat i mångfald (och då menar jag inte enbart mutanter) sedan befolkningen försvann. Många tidigare sällsynta arter har etablerat sig när väl jordbruk, skogsbruk och jakt plötsligt upphörde. Råttor och stadsduvor och andra arter associerade med människor har å andra sidan minskat.
Det finns visserligen ett flertal vetenskapliga rapporter om fenotypiska avvikelser men situationen verkar inte vara så allvarlig att inte organismerna kan leva och fortplanta sig.
Man ska dock alltid ta både och positiva och negativa uttalanden om effekterna av Chernobyl (och kärnkraft i allmänhet) med en nypa salt, då både industrin och motståndare sedan länge har använt sofistikerad lobbyism för att nå ut med sin världsbild.
Bollman: en grov gissning är att det dör betydligt många fler i tex kinesiska kolgruvor per år än vad det har dött folk från Tjernobyl. Kärnkraft är inte ofarligt, med gämför man med tex kol och olja är kärnkraften "ren" och säker. (räknat på antalet döda/år)
Jag var där 2008 och ser inte att man behöver vara så paranoid. Min fertilitet kan jag rapportera att det inte är något fel med och har väldigt svårt att se att den lilla strålningen skulle göra att jag får speciellt skadade barn.
Så till TS: Åk om du får chansen! Grymt coolt var det! Passa då även på att njuta av Kiev då det också var en vacker stad (om än svår att ta sig runt i då Engelskakunskaperna var dåliga). Lyssna inte på alla paranoida människor i tråden, du löper nog större risk för kroppslig skada när du tar en promenad på stan.
Tyvärr kan jag inte ge något riktigt matnyttigt på hur du lyckas få till resan. Jag hade tur nog att hitta en tråd på fotosidan.se där en Svensk kille som bodde och jobbade i Kiev undrade hur många som var intresserade av att besöka Pripyat. Så vi var ca 15st Svenskar som fick hjälp av honom och sedan bara åkte dit och njöt.
Men kan bekräfta som någon nämde tidigare att det måste planeras i förväg. Vi lämnade namn och passnummer när det hela arrangerades och detta var de noga med att kolla att det stämde överens sen när vi skulle in i zonen.