- Sixten
- Medlem ●
Behöver man fortfarande visa det i Sverige alltså?
Sen när är alla vita inom dataspelsbranschen?
Hur är "heteronormativ sexualitet" redan inblandat?
Hela landet bygger ju på heteronormen.
Allt från dagis till blanketter;
Vårdnadshavare. sedan kryssrutor; "Förhållande till barnet" "x moder" "x Fader" ....inget mer.
Men om man är ett lesbiskt par då? Eller två killar? Vafan?
Känner ett lebiskt par som fick barn; försäkringskassan hade grava problem med vem
som skulle kallas vad. Rödflammiga i synen vart medleålders kärringar som inte visste ens
vad de skulle säga eller kalla dem.
Jobbade ihop med en lesbisk tjej på Volvo, hon vart helt livrädd för att det skulle komma
ut att hon hade flickvän. Hon vart handsvettig varje måndag då helgen diskuterades.
Alla andra tjejer berättade ju vad de gjort ihop med sina killar....
Alla grabbarna vad de och tjejen gjort. Jag var med och gjorde upp en plan ihop med henne för hur hon skulle
kunna komma ut säkert. För hon var rädd.
Hela tiden är det så, det förutsätts med automatik att man är just hetero.
Att man är "normal". Vad är det för jävla snack. är man "onormal" då om man är Bi/Homo?
De som delar in världen i "normal" och "inte normal" ("onormal"), hur trånga i skallen är de?
Nä, man är OCKSÅ normal. Så less på att normal innebär "majoritet" för de flesta.
Om en majoritet åt hästskit skulle det alltså ses som "normalt" ? Ibland får man kämpa emot det som man anser är fel, även om man är en minoritet har man rätt bli schysst behandlad.
Om folk började tänka själva istället för att bara acceptera andras tankar hela tiden så kanske man kan förstå att det är inte det "normala" att skaffa 2.211, ihopgökade i missionärsställningen, barn ihop med ngn av motsatta könet. Det är det "vanligaste", men fan inte det "normala".
Jag har inga barn, är jag onormal då? Att jag legat med människor tidigare i mitt liv som vart det ena eller andra, gör det mig mer eller mindre "normal".
Hela landet bygger ju på heteronormen.
Allt från dagis till blanketter;
Vårdnadshavare. sedan kryssrutor; "Förhållande till barnet" "x moder" "x Fader" ....inget mer.
Men om man är ett lesbiskt par då? Eller två killar? Vafan?
Det är väl iofs inte så konstigt att "normen" är heterosexualitet eftersom det är så vi förökar oss. Ska vi anpassa oss efter 5%?
Jobbade ihop med en lesbisk tjej på Volvo, hon vart helt livrädd för att det skulle komma
ut att hon hade flickvän. Hon vart handsvettig varje måndag då helgen diskuterades.
Alla andra tjejer berättade ju vad de gjort ihop med sina killar....
Alla grabbarna vad de och tjejen gjort. Jag var med och gjorde upp en plan ihop med henne för hur hon skulle
kunna komma ut säkert. För hon var rädd.
Rädd för vad?
Har också homosexuella arbetskamrater och det är ingen som lyfter på ögonbrynen...
Om en majoritet åt hästskit skulle det alltså ses som "normalt" ? Ibland får man kämpa emot det som man anser är fel, även om man är en minoritet har man rätt bli schysst behandlad.
Förmodligen, vi äter ju konstigare saker redan så...
Zappee sa; Det är väl iofs inte så konstigt att "normen" är heterosexualitet eftersom det är så vi förökar oss. Ska vi anpassa oss efter 5%?
De 5-10% som det gäller skall vara INKLUDERADE. Det är förbannat lätt anpassa saker i samhället att ta hänsyn till med än den familj som KD omfamnar (Mamma, Pappa (Givetvis Gifta) med två barn en pojke en flicka))
Zappee sa; Rädd för vad?
Har också homosexuella arbetskamrater och det är ingen som lyfter på ögonbrynen...
Vi pratar här verkstadsindustri, mansdominerad till 86% när jag var där. Nu ngt vettigare könsfördelning.
Ja, rädd för vad? Utfrysning, Mobbning, glåpord, folk som inte vill jobba ihop med en.
Rädslan äär givetvis som störst INNAN man kommit ut.
Hon möttes av idel gratulationer, ryggdunk och kramar - men hon VISSTE ju inte - innan.
Zappee sa; Det är väl iofs inte så konstigt att "normen" är heterosexualitet eftersom det är så vi förökar oss. Ska vi anpassa oss efter 5%?
De 5-10% som det gäller skall vara INKLUDERADE. Det är förbannat lätt anpassa saker i samhället att ta hänsyn till med än den familj som KD omfamnar (Mamma, Pappa (Givetvis Gifta) med två barn en pojke en flicka))
Zappee sa; Rädd för vad?
Har också homosexuella arbetskamrater och det är ingen som lyfter på ögonbrynen...
Vi pratar här verkstadsindustri, mansdominerad till 86% när jag var där. Nu ngt vettigare könsfördelning.
Ja, rädd för vad? Utfrysning, Mobbning, glåpord, folk som inte vill jobba ihop med en.
Rädslan äär givetvis som störst INNAN man kommit ut.
Hon möttes av idel gratulationer, ryggdunk och kramar - men hon VISSTE ju inte - innan.
Alltså helt överdriven rädsla.
Mitt arbete är mansdominerat till 99%...
Om det inte menligt försämrar något för majoriteten så; ja - det ska vi.
Hela samhället är i stort sätt anpassat för 5-10%-grupper - miljoner lagar, förordningar, formgivningar, designer, strukturer, processer, etc, etc - är framtagna och utvecklade för att det passar en minoritet av befolkningen eller anses behövas för en minoritet av befolkningen. Detta är en grundbult i civilisationen, det humansociala bygget; att man förenklar för- eller skyddar minoriteter - eller helt enkelt skickar en signal till medborgarna om var demokratin och upplysningen bör befinna sig även hos dom. Alla nationer - framför allt i väst - anpassar konstant samhället efter minoriteter eller minoritetsbeteende. USA är skolexemplet - framför allt vissa delstater.
Hela landet bygger ju på heteronormen.
Allt från dagis till
Vad vet du om dagis? Jag har tre barn, ett som fortfarande går på daghem, eller förskola som det numera heter, och två som har gått. På deras daghem/förskola får barnen leka med precis vad de vill, vem de vill, hur de vill (så länge de beter sej respektfullt så klart), och såvitt jag vet har inga homosexuella barn blivit diskriminerade...
Den öppenhet mot homosexualitet vi ser i väst sedan 10-15 år är skör och inte alls förankrad djupare ner i folklagren och en recession är mycket möjligt vid en större social kris. Beviset för det är att många säger sig vara tillfreds med homosexualitet, men reagerar om det syns. Dom menar att bögar är okej, bara man slipper se dom och att några av dom paraderar en gång per år är störande och ifrågasätts utan att man därför ifrågasätter några andra parader. Man undrar varför "dom" som vill bli behandlade som alla andra samtidigt vill "sticka ut" och "synas" och "vifta runt" med sin sexualitet. Som om det skulle ha med varandra att göra :-D.
Ett annat exempel är denna avpersonifiering av homosexuella - något som också är vanligt vid xenofobi. Man låter en person eller en grupp (PRIDE-kalaset t.ex. - som ju bara är en viss procent av flera hundra tusen homosexuella i Sverige) - representera alla homosexuella.
Det tar tid för upplysning och civilisering att sjunka ner i folklagren. Senaste vågen av acceptans av homosexualitet är mycket färsk och skör - den har drivits av den politiska och kulturella eliten - som mycket annat som gjort världen en bättre plats att leva på. En del godhet kommer underifrån - en del uppifrån - om man läser historien. Att kraftigt exponera - i detta fall homosexualitet - med debatter, i TV-serier, filmer, böcker, serietidningar (Bamse - som min dotter läser - tar upp det), festivaler på gator och torg, ja, populärkulturen helt enkelt - är nödvändigt en lång lång tid för att bryta ner ignoransen. Eller snarare förbereda kommande generationer - ty det är först då det lossnar - förstockning hos många vuxna nu levande är tyvärr ofta omöjlig att fixa till.
Den dagen alla reagerar likadant när dom ser två män kyssas på bussen - som dom regerar när en man och en kvinna kysser varandra - först den dagen är vi framme och har tagit en viktigt steg i utvecklingen att bli hela och sunda människor och samhällsmedborgare. Det kommer att ta två generationer - kanske tre. När det gäller rasismen har utvecklingen hunnit lite längre, men även där krävs en ständig "påminnelse" - ett nedbrytande av mörka skikt i samhället (därför t.ex. viktigt med etnisk blandning i media - se USA och UK som aktivt kvoterar detta).
Man måste försöka sätta in företeelser som t.ex. PRIDE i ett större sammanhang - ja, t.o.m. ett globalt sammanhang. Kan man inte det så är man rökt och förstår inte vad som händer i samhället och världen. PRIDE är i grunden ren och skär politik - det är en del av en samhällsutveckling. Har man problem med uttrycket denna politik har - ett tåg en gång per år där en del inslag är menade att provocera förstoppade hjärnor - så är man målet för denna provokation. Detta är klassisk kultur - var stort redan på medeltiden (gycklare etc). Själv tillhör jag dom som tycker saker är ännu mycket roligare just därför att jag vet att en del mörka själar blir provocerade :-D. En del stå-uppare är ju mästare på detta. Det kan vara fruktansvärt roligt - jag kiknar av glädje djupt i själen.
Den dagen nästan alla reagerar likadant när dom ser två män kyssas på bussen - som dom regerar när en man och en kvinna kysser varandra - först den dagen är vi framme och har tagit en viktigt steg i utvecklingen att bli hela och sunda människor och samhällsmedborgare. Det kommer att ta två generationer - kanske tre.
Amen. Jag hajar till än. Om än bara för ett ögonblick. Mera pride.
Amen. Jag hajar till än. Om än bara för ett ögonblick. Mera pride.
Eftersom det händer så sällan så är det klart att folk hajar till, ungefär som att man hajar till på andra ovanliga saker.
På orten finns en flata som i lokalpress, radio och på diverse sociala forum emellanåt gnäller över hur o-gay regionen är. Här finns inga gay-caféer, alla är så tråkigt normala. Typ.
Om ens sexuella läggning är det man i första hand identifierar sig med, så saknas troligen en hel del annat.
Jag skiter i andras sexuella läggning, och de kan skita i min.
Så sitter vi där igen då, halvdussinet vita, medelålders män och diskuterar de minoriteter vi inte tillhör.
Som vanligt i sådana här diskussioner kommer "barnkortet" fram efter ett tag.
Vad vet du som inte har ungar....det handlar väl för fan inte om homosexuella barn, det handlar om homosexuella föräldrar, som har barn på dagis.
Så jag lägger ner diskussionen här och nu. Vi har ju ingen som tillhör "motståndarlaget" eller vad vi skall kalla det.
Så sitter vi där igen då, halvdussinet vita, medelålders män och diskuterar de minoriteter vi inte tillhör.
Som vanligt i sådana här diskussioner kommer "barnkortet" fram efter ett tag.
Vad vet du som inte har ungar....det handlar väl för fan inte om homosexuella barn, det handlar om homosexuella föräldrar, som har barn på dagis.
Så jag lägger ner diskussionen här och nu. Vi har ju ingen som tillhör "motståndarlaget" eller vad vi skall kalla det.
Inte för att vara sån men hur vet du att jag eller någon annan inte är svart och homosexuell?
Så sitter vi där igen då, halvdussinet vita, medelålders män och diskuterar de minoriteter vi inte tillhör.
Som vanligt i sådana här diskussioner kommer "barnkortet" fram efter ett tag.
Vad vet du som inte har ungar....det handlar väl för fan inte om homosexuella barn, det handlar om homosexuella föräldrar, som har barn på dagis.
Så jag lägger ner diskussionen här och nu. Vi har ju ingen som tillhör "motståndarlaget" eller vad vi skall kalla det.
Biten med homosexuella barn var ironi, trodde det var ganska uppenbart, men till den väsentliga punkten med daghem. Jag reagerade på din attack med att daghem är heteronom, men jag förstår inte vad du baserar det på.
Det var ingen attack pga vem som har och inte har barn, inte alls, utan på den direkta erfarenhet av daghem. I min erfarenhet råder det ingen hetero indoktrinering utan en helt naturlig öppenhet till individer. Min fru jobbar på daghem, alla mina barn har/går där (inte samma daghem), så jag vet en hel del om ämnet.
Det är poppis att hoppa på daghem och beskylla "fröknarna" (även killarna kallas för fröknar, de'ru!) men faktum är att det är barnen som bestämmer vad och hur de vill leka (med), inte daghemmet!!