Det finns alltid en risk för att fel uppstår i lagringsenheter som hårddiskar och SSD:er. Ett teoretiskt värde för detta brukar beräknas som mean time between failures. Ett filsystem kan vara utformat för att ta hänsyn till detta och agera utifrån det. HFS+ tar inte sådan hänsyn utan förutsätter att lagringsenheten själv upptäcker alla fel och meddelar dessa till OS X. Allt bygger på att varenda etta och nolla representeras inom korrekt spänningsintervall, vilka ibland blir fel utan att upptäckas. Resultatet blir att fel data skrivs till lagringsmediet, utan att detta korrigeras. Om HFS+ hade sparat checksummor på allt data som skrivits så det kunnat verifiera korrektheten när datan åter lästes från disk, eller vid en manuell eller automatisk scrub. Utan detta har HFS+ ingen möjlighet att upptäcka eller korrigera felet. Med större mängd data ökar risken för att en bit i datamängden inte är korrekt, och ingenstans i kedjan finns det stöd för att upptäcka, korrigera eller förhindra detta.
Om du vill att den data som du skriver till disk ska vara samma data som du sedan läser från disk så har OS X inte den funktionalitet som krävs. Alla som kör OS X och sparar data lokalt på HFS+ tar en risk att den data de har inte kommer att vara korrekt. Förhoppningsvis är det ingen viktig data som blir korrumperad, det finns ganska många bitar att välja på och alla är inte lika relevanta. Om detta är en risk som du inte vill ta, kör då ett annat OS. OS X har inte den funktionaliteten.
